Ibland är vi idioter
I idrott kan allt hända. Nu ligger pressen på de andra lagen. Hoppet är det sista som överger en. Bollen är rund.
Alla har hört dem, de vanliga klyschorna vi supportrar använder för att hålla modet och humöret uppe efter en ödesdiger förlust.
Jag måste säga det som det är. Ibland är vi idioter. Ja, faktiskt. Idioter som vägrar inse fakta. Istället för att acceptera läget, sucka och svära lite och sedan gå vidare i livet bedövar vi vårt logiska tänkande med intetsägande fraser, vinklad statistik och fantasifulla målskillnadsekvationer och tänker: - Ja, men det kan nog gå ändå..
Slutstrid i Allsvenskan och Malmö FF kammar hem noll poäng i två matcher på raken. Först i mötet mot nykomlingarna Kalmar, därefter förlorar man mot ett bottenkrigande Landskrona. Är det då rimligt att förvänta sig att detta himmelsblå lag ska kunna titulera sig "Bäst i Sverige" om två veckor? Såklart inte.
Malmö hade greppet, men släppte det. Malmö hade chansen, men tog den inte. Malmö visste vad som skulle göras, men gjorde det inte. Malmö hade. ja, ni fattar. Måndag natt och hela tisdagen ältade jag detta förbannade antiklimax om och om igen. Jag gjorde samma sak förra året. Och året innan det. Varför, varför, varför?
Det känns tungt nu. Ännu tyngre blir det om man blickar framåt en månad eller två. Då sitter man där igen, utan varken SM-guld eller souvenirlöpsedlar från segernatten, och letar maniskt på nätet och text-tv efter nya sillyseason-rykten, uppgifter om långtidsskador eller resultat från träningsmatcher på grus. Detta är för mig den absolut värsta tiden på året, det är då det verkligen går upp för mig hur mycket tid av mitt liv som upptas av Malmö FF.
Med det i åtanke förstår jag att hur illa det än känns nu, så är det trots allt bättre än att inte kunna känna något alls. På måndag är det match igen, med över 35000 åskådare på plats. Även om guldet är borta så känns det fetare att se fram mot Göteborgsmatchen, än att börja hoppas på någon slags upprättelse i en iskall Royal League-turnering.
Jag är övertygad om att drabbningen mot IFK kommer att bli bra mycket mer underhållande än matcherna mot Kalmar och Landskrona. Blåvitt måste liksom Malmö vinna till varje pris för att ha en fortsatt realistisk chans på guldet. Bägge lagen kommer att gå framåt och det kommer att bli ett öppnare spel. Och på läktarna kommer man inte heller att vika ner sig i första taget. Det kan trots allt bli en fin avslutning på säsongen. Man måste ju tänka positivt när man redan köpt biljett och tagit ledigt från jobbet.
Att Halmstad sedan spöar Helsingborg under tiden, det kan vi inte göra så mycket åt.
För det är klart de gör, de är ett mycket bättre lag.
Inget snack, Halmstad vinner. För inte kan väl HIF..
Hjälp, nu börjar jag igen.
John, sluta nu.
Men allvarligt, fundera lite. Visst, det är klart att Halmstad är solklara favoriter, men Helsingborgarna kan väl ändå inte vara helt chanslösa. Jag menar, de har väl inte mindre chans än vad Sundsvall hade mot Göteborg eller vad Landskrona hade mot Malmö?
Snälla, lägg av. Snälla.
Jamen, konstigare saker har ju hänt. Tänk bara på fotbolls-EM i somras. En svensk snubbe kvitterade mot Italien med en klackspark i slutminuterna. En match som inte kunde sluta 2-2 slutade 2-2. Och Grekland vann hela turneringen. Kom igen, HIF-HBK: 1-1. Helt vansinnigt är det väl ändå inte?
Fan, jag skulle ju inte. Jag hade ju bestämt mig. Det var kört sa jag. Men, det gick inte den här gången heller. Suck.
I idrott kan allt hända. Nu ligger pressen på de andra lagen. Hoppet är det sista som överger en. Bollen är rund.
Jag kommer att fortsätta vara en idiot. Åtminstone i en vecka till. Det blir inte roligare om man ger upp. Vi ses på Ullevi, väl?
* * *
En sak till, det är skillnad på idioter och idioter. Jag är fotbollssupporter, inte fotbollsspelare. Därför kommer jag aldrig att försöka ta mig in på en fotbollsplan under en match, vad ska jag där och göra?
