Måndag morgon: feat. Carlos Ruiz Zafón
"Jag trodde aldrig det skulle gå så fort att glömma och komma över."
Någon dag efter det allsvenska slutet i oktober skrev jag en krönika. Jag kallade den Tunga, gråa moln i Varberg. Där försökte jag så gott det gick att beskriva mina känslor efter att IFK Göteborg hade vunnit guldet och att allsvenskan hade tagit slut.
”Här i en stad nära havet har idag molnen ramlat ner från himlen och lagt sig till rätta med en uppgiven suck.”
Så började jag min krönika. Tyvärr var inte meningen helt och hållet min. Jag hade lånat och förvanskat och lagt till en del från en briljant bok som heter Vindens skugga*, av den spanske författaren Carlos Ruiz Zafón, som jag just då höll på att läsa.
(Inte för att det har så mycket med den här måndag morgon att göra, men jag ska villigt erkänna att jag kan gå igång ordentligt på en vacker mening. En vacker mening i en text kan göra mig på lika gott humör som ett mål för MFF, en ny skiva av Depeche Mode eller ett jag älskar dig från Ewas mun.)
Meningen i boken, som jag alltså hade förvanskat en aning och helt fräckt tjuvat, lyder:
På söndagen hade molnen ramlat ner från himlen och över gatorna flöt ett hett, dallrande dis som fick termometrarna på husväggarna att svettas.
Första delen av den meningen var skriven med mina känslor i åtanke, som jag upplevde dem där i slutet av oktober. Ärkefienden hade vunnit guldet, en granne hånade mig (helt ovetandes antagligen) med att hänga en gigantisk IFK-flagga i sin flaggstång, Malmö FF hade förnedrats och utomhus hade faktiskt molnen ramlat ner från himlen. Jag är inte lagd åt det depressiva hållet men är det någon gång som lyckopillren var nära att plockas fram så var det då. Jag valde att skriva en krönika i stället.
Jag trodde aldrig det skulle gå så fort att glömma och komma över. Vad har det gått? En och en halv månad ungefär. Nåt sånt.
Om inte alltför många veckor börjar en ny säsong med de inledande träningarna och snart de första träningsmatcherna, även om det är svårt att tänka sig det när man tittar ut. Jul ska först firas, liksom ett nytt år. Och håller man inte på Jesus FF, och således inte är mycket för att fira jul, så går det ju bra att ligga på rygg och äta mandlar och Aladdin-choklad ändå. Det är för vissa lugn och ro som gäller, för andra väntar en hektisk helg när mycket och många ska hinnas med. Men sen så, några dagar efter att 2007 bytt namn till 2008, startar som sagt träningen igen.
Jag ska inte säga att framtiden är ljus, för det vet jag inget om, men vi börjar i alla fall om från någorlunda noll igen om några veckor. En tillförsikt börjar redan smyga sig på här i huset hos er skribent. Ny tränare och några nya spelare… Inte kan det väl gå lika illa nästa år igen. Väl?
Mina attiraljer har kommit fram på nytt. I skrivande stund sitter jag i en grå munkjacka med det vackraste emblemet på bröstet. Den sköna, men herregud så fula, t-shirten (den kan inte ha sålts i många exemplar på Kulan) som jag fick för några år sedan av mina föräldrar i all välmening, har sovits i vid några tillfällen igen, efter att ha varit nära att läggas på det stora MFF-bålet i oktober. Och klubbnålen är åter placerad på kavajslaget för alla med god syn att se på.
För nu har jag nästan glömt bort fiaskot 2007, att vi har världens samlade mittbacksbestånd i truppen, de komiska turerna med Jari Litmanen. Jag har förträngt hur Åkeby alltid valde att skylla på domare eller de egna spelarna efter en förlust, likaså hur laget valde att ge motståndarna andra halvlek som ett slags försoningsgåva. Jag rodnar visserligen fortfarande vid tanken på Madsens domarpåhopp i ett matchprogram, men jag kan nu också le åt det. Allt sådant, och väldigt mycket mer, har jag lagt åt sidan, frivilligt och ofrivilligt, och ser framåt i stället. Lusten, längtan, suget – det är på väg tillbaka.
Det kommer en dag. Igen.
*****************************
* Med en vecka kvar till julafton och om ni inte vet vad ni ska köpa och lägga under granen så är Vindens Skugga inget annat än ett perfekt köp. Det är en spännande, vacker och driven berättelse om bland annat mord, kärlek, gamla böcker och en man uppkallad efter Djävulen själv. Samt sprängfylld med vackra meningar, men det har ni säkert redan förstått.
