IF Sylvia - ett lag för Superettan
Efter ett tags vila rullar frågestafetten Fans i Fokus igång igen. Denna gång landar stafettpinnen hos Joakim Fredman som egentligen inte gillar svensk fotboll - med undantag för Norrköpingsklubben IF Sylvia.
I en del fall är kärleken till ett lag något vi insuper via bröstmjölken. I andra fall är det ett val vi gör lite senare i livet. Hur kom du fram till att IF Sylvia var ditt lag?
– Som Sylvia-supporter har jag ingen lång historia. Inte ens ett år. Jag har aldrig riktigt tyckt om Svensk fotboll över huvudtaget innan jag träffade Sylvia. Faktum är, att allt startade genom min fru. Hon fick erbjudande om att representera Sylvia i form av matchsekreterare. Självklart hängde jag med på matcherna, och där började det hända saker. Visst vann de inte särskilt ofta men det var den speciella aggressiviteten jag aldrig förut sett i Sverige.
– Min far har sedan urminnes tider varit en trogen IFK-Norrkoping-supporter och försökte givetvis få in mig där också. Han fixade till och med ett medlemskap åt mig, men som sagt, jag tilltalades aldrig. Därför var det väldigt speciellt att träffa Sylvia, som lag och klubb. En attityd som inte var den tråkighet jag förknippar svenska fotbollsklubbar med. Därefter gick det som det gick, och nu ska jag även träna ett av deras ungdomslag. Sylvia är min Norrköpingsstolthet.
Vilken är din största upplevelse med laget?
– Helt klart den makabra vinsten mot GIF Sundsvall den 13 augusti med 4-1 som nu för övrigt spelar Allsvensk fotboll. Aldrig tidigare har jag sett Sylvias spel så perfekt. Den var en fröjd att infinna sig på läktaren den dagen.
Men framgång är ibland också motgång. Vilken är din största besvikelse som Sylvia-supporter?
– Såklart att vi åkte ner. Det är aldrig roligt med degraderingar. Ett par viktiga spelare som lämnar, men betydligt fler som stannar. Nästa år har vi goda chanser att vara där igen. I Superettan hör vi allt hemma i.
Alla har vi våra rutiner på matchdagen. Hur ser en typisk matchdag ut för din del?
– I samband med att White Russian bildades blev det en annan stämning på läktaren. Ett par kärlekens ord till Sylviaspelarna som kämpade för sina poäng. Nu var det ju så att jag med min fru höll till ganska mycket på arenan innan matchen började. Men de övriga Sylvia-supportrar samlades oftast på O’Learys sportbar innan match, för att sedan ställa sig till rätta på sektion B och rulla ut fanorna.
Fotboll är i första hand glädje, men ibland slår det också gnistor om fansen – i synnerhet när det är dags att tampas mot de värsta rivalerna. Vilka är IF Sylvias värsta rivaler?
– Enligt mig är Sylvias värsta rivaler IK Sleipner. Sleipner har alltid varit ”lillebror” till IFK Norrköping och har därför satt Sylvia i skuggan. Trots att Sylvia borde få mer uppmärksamhet är det många som väljer Sleipner före Sylvia vilket är väldigt tråkigt.
IF Sylvia kommer förmodligen alltid att vara ett nummer mindre än IFK Norrköping. Påverkar den här ständiga lillebror-positionen supportrarnas syn på sig själva och på klubben på något sätt?
– Alltså, nej. Jag tror inte det. IFK Norrköping sägs vara staden hjärta men de är inte alltid de trevligaste att ha att göra med. En mindre klubb som Sylvia har en större sammansvetsning och får bättre lagmoral eftersom det allra mest går ut på att föda och fostra egna talanger. Detta vet vi om och så kommer det nog alltid vara. Man behöver inte köpa in en mängd spelare från andra städer eller länder. Hur kan man då kalla sig ett lag av Norrköping?
Er nygamle tränare Stefan Hellberg har sagt att ”om två år kan vi vara tillbaka i Superettan.” Vad tror du – vilka förväntningar är rimliga att ha på IF Sylvia? Tror du till exempel att IF Sylvia kan bli ett lag som då och då är uppe och vänder i Allsvenskan?
– Jag tycker på kort sikt, att vi inte ska sikta in oss på Allsvenskan. Men att etablera oss som Superettanlag kommer i första hand. Med den trupp Stefan verkar skrapa ihop, tror jag att vi redan nästa år kan vara klara för spel i Superettan. Då är det viktigt att satsa på det laget vi har nu och inte börja flytta om igen.
Om den store fotbollsanden gav dig chansen att få se en Sylviaönskan gå i uppfyllelse – vilken skulle det vara?
– Det skulle helt klart vara ut rusta upp Bollspelaren en aning. Så att SvFF tillåter spel på hög nivå där. För vi trivs inte på kommunens idrottspark. Trots att den ägs av kommunen har man låtit IFKfiera den. Och det inte så lite. Bollspelaren är också ganska välkänd och våra motståndare brukar se fram emot att spela där. Förra säsongen hade vi en del besvikna gäster.
