Gästkrönika: Var står vi egentligen?
Johannes Stripple ger som ängel i exil sin syn på Blåvitts inledning av säsongen.
Var står vi egentligen? Vart lutar trenden? Vilka är förutsättningarna för att vi skall vinna guld? Vad tror ni?
Så här i sommaruppehållet kan det vara dags att fundera lite var blåvitt står. Att vi leder serien är givetvis en mycket positiv överraskning. Det trodde jag inte att den här unga upplagan skulle klara av. Serieledningen är främst resultatet av en strålande inledning, de fem senaste matcherna har det gått knackigt. Det som är mest oroande är att vi inte längre är tunga att möta, att det inte längre är svårt att skapa chanser. För varje match verkar det även se mera likt ut de senaste två årens spel.
Vad har Milds skada betytt?
Det är ju alltid svårt att resonera i termer av "vad hade hänt om inte", vi vet ju inte om mild kunnat förhindra/"mildra" den scenförändring vi sett.
Spelmässigt och resultatmässigt har det gått mycket sämre post-Mild. Malmömatchen ingav förhoppningar om att så inte skulle bli fallet, men det blev det. Flera ganska mediokra lag har haft alldeles för mycket av spelet och skapat alldeles för många chanser. Det är inte rimligt att vi skall tappa initiativ till ÖIS, Norrköping och i viss mån Häcken och sundsvall. Visst gjorde Mild ett par mål, men trots allt verkar det vara aggressiviteten på mittfältet som nu saknas. I takt med att Martin Ericsson mattats blir vi överspelade för lätt. Jag tror inte försvaret spelat "sämre", men de har haft en betydligt svårare uppgift i de senaste fem matcherna.
Anfallet är fortfarande ett mysterium, men det är svårt att veta om det beror på "dålig form" hos Tomas Rosenkvist och Gustaf Andersson, eller det faktum att när vi inte längre vinner bollen en bit upp i banan tvingas vi slå svårare passningar och vi hinner inte hellre fylla på med folk centralt.
Vad talar för Blåvitt i höst? Som det ser ut nu ser det lite mörkt ut. Vi spelar inte bra, och har inte någon avgörande spelare på väg in i laget.
Vad krävs för att det skall vända?
Försvarsspelet är jag inte orolig för, vi har visat att vi har ett bra försvar, nu gäller det "bara" att i Milds frånvaro få upp aggressiviteten över hela planen och få tillbaks en del initativ i matcherna. Dessutom borde Kåmark kunna gå framåt. Vi har varit försvarsstarka i flera år och borde kunna reda upp den biten.
Anfallsspelet då? Martin Ericsson gör en kanonsäsong för att vara hans första, och det går inte att begära mycket mer. Det är andra som måste stiga fram.
Viktigast för blåvitts höst tror jag är rosen, han är nyckeln till anfallsspelet. Om han kan återfinna en god form i sin roll som offensiv kreativ bollmottagare/spelfördelare då blir vi farliga. Även Jonas Lundén borde kunna gå framåt, han har en underbar teknik och driv i steget, men det är oklart var han skall spela och vem han skall peta. Likaså Mikael Sandklef.
Alla lag har formsvackor och i årets Allsvenska verkar det inte finnas något lag som får allt att stämma. Hösten blir oviss och kanske avgörs det inte förrän borta på Olympia i sista matchen?
