Årets ljusblå ute i världen
För mig är denna kille det närmsta religion jag någonsin har kommit och detta på grund av att han är så mänsklig.
När säsongen och hoppet om guld sakta rinner bort, ja då får man trösta sig med andra saker.
I år har jag fått glädja mig åt andra saker än själva fotbollen i Malmö och visst, jag kan väl ta ett mellanår ibland om det bara finns saker att ersätta det med.
Det finns ingen tvekan om vilken kille som representerar Malmö bäst ute i världen. Vi vet alla hur det stavas, hur det uttalas och hur det ser ut. Namnet, snacket och klackarna. För mig är denna kille det närmsta religion jag någonsin har kommit och detta på grund av att han är så mänsklig. Det finns ingen som lever så mycket som Zlatan. Spontaniteten blandat med eftertänksamma funderingar, kärleken till spelet och barnen, värmen och uttrycket.
Ett stenkast från Ribban ligger det rosa palatset, nu ägt av familjen Zlatan, och det spekuleras mer om när Zlatan ska flytta hem på riktigt än vad huset har vinklar – och då ska ni veta, då är det mycket. Jag har hört rykten om att huset ska gå från rosa till grått, när går den långe från Rosengård från svart- blårandigt till ljusblått? Ah, jag vet inte om jag vill att det ska gå så fort, en burk med fel färg till huset och ett klubbyte till hinner han med. Det finns mer att hämta.
Man kan skriva böcker och utnyttja Zlatans namn i titeln och man kan också bli fnittrig och nervös när den man kritiserat under en lång tid står framför en. Man kan tycka att landslagsspelet inte ska anpassas efter den ljusblåa mannens fötter och man kan tycka att attityden inte passar. Allt det där är beklagligt.
Det bästa med det ljusblåa 2007 är mms:et från mamma som förställer Bosse Larsson när han signerar böcker. Det bästa är också det påbörjade arenabygget, Behrang Safari och framför allt Zlatan. Vi vet alla vilket fantastiskt år han lägger bakom sig när klockan passerar tolv på nyårsafton, jag behöver inte längre försvara en av världens bästa fotbollsspelare.
