Vad definierar en talang?
Signaturen BajenMicke skrev följande tänkvärda debattinlägg på Söderst@dions forum idag. Texten är värd större spridning.
Har mest i ett passivt läge följt gästbokens svallvågor. Mycket av skvalet har handlat om Erik Johansson, Nadir Benchenaa, Haris Laitinen och ett tilltänkt nyförvärv i form av Jon Jönsson. Alla dessa spelare har en sak gemensamt - nämligen att dom besitter en viss form av talang. Ska försöka reda ut vad begreppet talang handlar om. Håll till godo för den som orkar läsa igenom mitt inlägg. I slutändan blir allt något skruvat när definitionen glider in i en viss form psykopati.
Den allsvenska säsongen är snart över och den enfaldigt dumma säsongen tar snart vid. Här ska det letas talanger som ska förgylla tillvaron för det grönvita släktet. Att kunna värva talanger i kombination med spelare som kan toppa laget är det mest optimala. Men jag vill stanna upp och tänka till ett par varv. Vad definierar en talang, egentligen?
Redan runt åldern av sisådär tio kan man ta del av profetior om att en talang har äntrat gräsplanen. För enkelhetens skull låter vi säga att det är en pojke, en blivande man med andra ord. Ibland räcker det med att han kan springa fort, dribbla ett par stackars motståndare till höger och vänster för att sedan bredsida in bollen bakom en ensam och tillika övergiven målvakt. I den stilen kan han hålla på i ett par säsonger innan han ställs inför tuffare motstånd i form mer välväxta motståndare. Talangen kan i den sekunden ebba ut och försvinna snabbare än en helikopterfint. "Synd för grabben, han hade en sådan bra talang" kan man höra ett par år senare då huvudrollsinnehavaren hittat nya intressen.
Någonting saknas således. Jag har funderat en hel del kring ämnet och kommit fram till följande slutsats. För att kunna förvalta en talang gäller det att personen med unika egenskaper besitter en inre drivkraft. Viljan att bli bäst med andra ord. Drivkraften som kan få talangen att blomma ut genom att prioritera det som är bäst för fotbollen. Prioritera är till exempel att kunna säga nej till sina kompisar utanför omklädningsrummet för att istället kunna extraträna, specialisera sig på detaljer tills han blir lite bättre på just det området än alla andra.
Vi kan gå till oss själva. Många av oss drömmer kanske om att resa jorden runt, men beklagar sig över att pengarna inte räcker till. I sammanhanget kan sägas att drömmaren står bakåtlutad mot sin bil, god för 200 000 kr. Om man säger till sig själv "sälj bilen" börjar vi närma oss kärnan. Men då har jag inget att komma hem till. Precis så funkar det för en spelare med elitambitioner. Ur ett kortare perspektiv kan det vara lätt att hänga på intressen som ligger utanför fotbollen, i avseende att den inre drivkraften saknas. Tränarens roll kan aldrig underskattas. Han kan aldrig plocka fram drivkraften inom varje enskild individ. Vad han däremot kan göra är att motivera och stimulera spelaren mot uppsatta del - och slutmål. Dit men inte längre enligt mitt sätt att se på tränarrollen.
Men psykopaten då, har inte han potential för att bli en toppspelare? Jovisst, säger jag. Det är ingen större hemlighet att det sitter psykopater på toppositioner inom näringslivet. Idrotten utgör som bekant ett tvärsnitt av samhällsklimatet i stort och därför springer det omkring psykopater i fotbollströjor. I ordinarie matchställ bör tilläggas. Helt utan empati för sin motståndare ser han sin chans att avgöra matchen då motståndaren ligger i gräset och kvider. När sedan matchen och alla hyllningar är över kryper han tillbaka i sitt skal och bli en mysig och omtänksam kille. Talangen utvecklade sin personlighet till att bli underbarn för att sedan förädla sina karaktärsdrag till det yttersta.
Mitt budskap är att det blir för klent om man enbart ska prata om en talang. Man famlar i ett diffust grepp som blir svårhanterat för tränare, medspelare och omgivning. Jag vill se att en ung och lovande spelare har glöden, viljan och drivkraften för att bli bäst i laget, vilket i sin tur kan leda till att bli bäst i landslaget osv.
Och jag är också medveten om genomslagskraften i själva benämningen psykopati dagar som dessa. Kan handla om ett modeord som med tiden kommer att försvinna så sakteliga. Men än så länge vill jag krydda anrättningen med starka definitioner.
Avslutningsvis vill jag ge ett tips i största allmänhet. När silly-säsongen nalkas gäller det att lyssna av vad motparten har för intressen. Om han börjar med att fråga efter storlek av lägenheter i inledningsfasen av förhandlingsstadiet, ja då skulle ett par röda varningslampor åtminstone tändas hos mig.
