Krönika: I slutet allting gott
En historia om hur en hundraåring kan firas...
Så här mitt i den sista julstressen så kan det ju kännas bra att se tillbaka på det som varit och konstatera att det här Degerfors IF:s hundrade levnadsår snart är över. Det har kantats av motgångarna, besvikelser och stundom även strålande insatser, vid sidan om och på fotbollsplanen. Klart är iallafall att det hundrade året blir värt att minnas.
Allt började med att Mark Selmer fick förtroendet att leda skutan och han försökte, slet och drog, men några poäng trillade inte in. Det visade väl sig alltför snabbt att han inte var rätt man på rätt plats och det hela slutade med svarta rubriker i pressen efter att han tappat ett däck i fotbollsrondellen. Vad som föranledde detta får vi nog aldrig svar på. Han lämnade iallafall över den läckande skutan och Andreas Andersson (framöver nämnd som A.A) fick kliva ner från kontoret och plocka på sig mjukisbyxorna. Tillsammans med Andreas Pettersson skulle de försöka täta hålen och och föra den anrika kajutan bort mot den blå horisonten. Det gick väl med facit i hand rätt så hyggligt, men eftersom A.A. nu satt på dubbla stolar (det måste vara tufft och vara chef och anställd samtidigt, vem ska man då gnälla på?) letades det efter en tillfällig permanent lösning inför hösten. Var skulle de hitta någon som kunde trolla med knäna, inte var rädd efter rubrikerna och som kunde få spelartruppen åt ett och samma håll?
Nu tänker ni alla, ja men det blev ju Mille! Men hur fick man denna idé egentligen att skriva kontrakt med den oprövad DIF-legendaren Milenko Vukcevic? Det har jag funderat på, men det närmaste ett svar jag kommer är att han var en chansning, där han som gammal beprövad spelare med känsla för föreningen och dess funktion i samhället kunde föra över en attityd från en svunnen tid till den nuvarande truppen. Hoppas denna attityd hänger kvar även nästa säsong. Det slutade iallafall med 7 raka utan förlust varav 6 av dem var vinster! Ett mirakel som återigen höjer vår legendar till höjderna! Tack Mille!
Precis hur viktigt IF är för samhället och oss supportar visade sig när den långe Gunnar Rydholm plötsligt och lugnt avvek från jordelivet för att istället hålla på sina favoriter från himmelska höjder. Den insamling som skedde efter denna händelse gör mig fortfarande varm i hjärtat, att så många ställde upp med större eller mindre belopp, dels för att hedra Gunnar men även för att rädda Degerfors ur en prekär situation det var sanslöst. Man var ju chockad att vi efter en vecka nästan fått in en halv miljon. Att vi dessutom fick en bra värvning utifrån dessa pengar gläder ju ännu mera. Djordje Mrdjanin bjöd på riktigt bra och uppoffrande mittbacksspel när det som bäst behövdes. Även om det känns riktigt udda, så måste jag tacka Gunnar för en bra vald tidpunkt, må du vila lugnt i din himmel och blicka ner över oss från molnen, jag vet att du håller tummarna för DITT lag på jorden! Du var en enorm Degerfors supporter ända in i och till och med efter döden! Din ande finns med oss!
När vi väl började få fast mark under fötterna på fotbollsplanen, strax efter matchen mot Häcken, hörde de av sig, vännerna från högre ort. Skattemyndigheten fick rätt i Regeringsrätten och det innebar att Degerfors fått en skatteskuld på affärer gjorda under det glada 90-talet, då spelare blev legendarer och fotbollsguden härskade starkt över folket i bygden. Nu 20 år senare får vi räkningarna efter denna fest. Degerfors ska betala moms på de spelarköpen man gjorde. Men för att inte skrämma upp idrottssverige mer än de redan gjort, sa Skatteverket att de nya reglerna gällde fr.o.m. nu och att det som har varit är historia. Detta innebär att bara Degerfors som får avnjuta denna dom. Nu jobbas det på att detta ändå ska betalas solidariskt inom fotbollssverige, men tills dess har Degerfors fått låna pengar från kommunen, vi tackar och bockar och hoppas att den solidariska lösningen snart kan presenteras så vi får ett glatt slut även på denna historien. En varm tanke skänks till såväl Grunden BOIS, Göteborg som Films SK, Österbybruk som direkt öppnade plånboken och visade vad solidaritet egentligen innebär!
Men trots att motgångarna varit stora och kännbara så var det inte slut där, när man på tisdagen den 4 december läste i tidningen om branden i Stora Halla. På någon timme var våran inomhushall borta och med den träningstider för såväl seniorlag som junior- och ungdomslag, för att inte tala om tiderna för fotbollsgymnasiet. Denna händelse försvårar med andra ord inte bara för vårt elitlag utan även för lag från hela bygden och i alla åldrar. Dessutom brann en massa pengar upp i form av material. Hur detta ska ersättas får vi se men omfattningen av branden blev större än vad man först kunde tänka sig. För A-lagets del togs det snabbt kontakt med de ansvariga i Kristinehamn och man får nu kortsiktigt mer utgifter men samtidigt lite större möjlighter till fullplans träning (då planen nästan håller fulla mått). För de andra så har man letat efter alternativ till de andra lagen och till viss mån har man hittat dem! När första krisen lagt sig återstår det och se hur det ska lösas på längre sikt. Förhoppningarna från min sida är att kommunen nu se möjligheterna istället för svårigheterna och bygger ut hallen till en fullstorlekshall med läktare och att man i samma veva bygger till den gymnastikhall som planerades till de andra stora idrotterna. Men vad framtiden har att säga kanske bara Gunnar har svar på där uppe i sin himmel!
En sak är iallafall säker, i Degerfors reser man sig alltid och devisen ”Vi ska upp till toppen och aldrig ger vi upp” lever idag mer än någonsin! Nu tar vi sats mot toppen för vi överlevde vårt jubileum! Aldrig mer blir vi 100 år! Därför tror jag att vi återigen kommer stå där på Valla och våndas, känna magsåret spridas men tillslut med stora leenden säga, slutet gott, allting gott!
Sen så här innan julen, bör man väl fundera på vad som egentligen är den perfekta julklappen?
Till Degerfors önskar jag mig en riktigt bra defensiv mittfältare, en fullstor inomhushall och en konstgräsplan. Själv hoppas jag på snö, fred på jorden och en radiostyrd helikopter.
Goda rödvita hälsningar och ett gott nytt rödvitt år
Adelante!
//Linus Persson
