Gästkrönika: Ge våra talanger chansen i Royal League!
En gästkrönika signerad Marcus Andersson om den stundande turneringen, talanger och att uppskatta tredjeplatser.
Hade precis avslutat den här krönikan när jag läste på text-tv att Bosse Johansson inte förlänger sitt kontrakt. Vilket gjorde att den här texten helt plötsligt kändes inaktuell. Men efter lite eftertanke är den nog mer relevant än någonsin. För med en ny tränare startar spelarna om från noll - alla måste bevisa sin plats igen.
Innan vi går in på Royal League - borde man verkligen vara glad över en tredjeplats? För mig räcker det att tänka tillbaka några säsonger för att hitta svaret: Var väldigt glad!
För det var ju så. För bara några säsonger sedan handlade allt om Djurgården (och AIK och MFF). Läget i Blåvitt var nattsvart. Kim Källström ville inte ens gå till oss. Han flyttade till Stockholm (!) och resten är historia. Jag minns hur jag avundsjukt sneglade på allt tidningarna skrev om Djurgården. De verkade ha en uttänkt plan som de följde, de värvade och spelade efter en fastlagd spelidé, de hade starka finansiärer, nytänkande tränare. Källström var bara en liten bit i ett väl utlagt pussel.
Blåvitt hade - ingenting. Det kändes så då i alla fall. Vi hade precis klarat oss från att åka ur allsvenskan. Det var turbulens i ledningen och vem skulle bli tränare? Det kändes som om Djurgården hade ett ointagligt försprång. Järnkaminerna hade i lugn och ro hunnit bygga upp en modell och en framtidstro som kändes ljusår från vår egen. I Blåvitt skulle man skynda sakta. Det skulle sparas. Inga dyra nyförvärv skulle inhandlas. Nästa slag i ansiktet var när ännu en Göteborgare valde huvudstaden före Blåvitt - Arash Talebinjad. Suck.
Idag vet vi hur det gick. Kim Källström var ingen pusselbit - han var nästan hela jäkla pusslet (tillsammans med Elmander, Johansson, Stefanidis, Isaksson och Åkerby). Modellen är inte starkare än de delar som byggde den. Klubben har gjort mindre lyckade värvningar, famlat efter sitt spelsätt, starka finansiärer vill dra sig ur. Visst, de hamnar kanske på en fjärdeplats i år men klubben känns helt plötsligt mänsklig igen. Haussen var bara en hausse. Djurgården har ingen ointaglig modell - de hade helt enkelt flyt och lockade rätt spelare vid rätt tillfälle. Och Arash Talebinjad spelar nästa säsong i Superettan...
Tillbaka till Blåvitt. Vi fick the Boss-e, vi fick Mats Persson och Bengt Halse. Vi fick Kalle Svensson, Ijeh, Alexandersson, Mourad. Så tack IFK! Tack för att ni inte gjorde några panikvärvningar. Tack för ni började det nya bygget från grunden. Hädanefter ska jag akta mig för att tvivla - klubben verkar uppenbarligen vara i säkra händer.
Nu väntar Royal League efter cupfinalen och till skillnad från många andra ser jag verkligen fram emot turneringen. Men, jag hoppas verkligen att den nye tränaren ser matcherna som en möjlighet att ge alla spelare chansen att visa upp sig - även de yngre spelarna. För om man ska vara ärlig - årets tredjeplats kneps med en hel del tur. Hade inte Mourad haft en smått osannolik formtopp under några matcher hade vi varit ett mittenlag. Flera av spelarna har inte levt upp till förväntningarna. Kvalhjälten Jonas Henriksson är en inspirerande kämpe men får inte ut någonting överhuvudtaget. Rosenkvist är ett bollgeni men verkar inte ha kul längre. Hjalmar Jonsson är frejdig men har en felpassningsprocent som närmar sig läkarsprit. Magnus Erlingmark hänger tyvärr inte med i tempot längre. Och även om Mikael Sandklef är imponerade dribblingsskicklig drar han ner tempot bara han tittar på bollen. Som jag ser det kan inte han vara en av byggstenarna i framtidens IFK. Jag hoppas framtidens storlag innehåller spelare som Ozcar Wendt, Martin Smedberg, Pontus Wernblom, Marcus Berg, Justice Christopher, Patrice Kwedi och Andres Vasquez. Ge dem chansen - nu! Annars får vi aldrig veta om de klarar det. Vi måste komplettera våra namnkunniga värvningar med yngre spelare från de egna leden.
Halmstad är föredömet som visar att det fungerar. De trodde på Rosenberg, de tror på unge Dusan Djuric och igår visade de att de tror på en annan yngling när Helsingborgs 20-åring Martin Fribrock skrev på.
Ett exempel - är Friska Viljors Daniel Johansson verkligen bättre än Marcus Berg? I det långa perspektivet? Jag tror inte det. Titta tillbaka vilka spelare som fanns i U-truppen när Håkan Mild var lagkapten där. Ett halvt Champions League-lag. Vi måste våga tro på våra unga talanger!
Till sist:
Stort, stort tack Bosse Johansson för två viktiga och roliga år.
Nu ser vi fram emot vilket ess IFK-ledningen plockar fram ur rockärmen. Men tanke på att Mats Persson haft sedan den 8 oktober på sig finns det förmodligen redan ett namn som offentliggörs snart. Torbjörn Nilsson viskar många. Ja, kanske. Han har hjärtat i klubben men har han rätt spelfilosofi? Klarar han trycket? Aftonbladet spekulerar i norrmannen Arne Erlandsen och Jan Jönsson. Nja.
Min personliga önskedröm vore Glenn Strömberg. Han har klubbkänslan, kunnandet och är en engagerad ledartyp med social kompetens. Jag frågade honom i våras om han kunde tänka sig att flytta hem för ett sådant jobb men han svarade nej. Så vem ska vi fråga? Håkan Mild såklart!
