Laddning Lördag: Teckentolkning
"Kräftan visar prov på god uthållighet. Något du saknat tycks plötsligt dyka upp." Yes! Ett gott tecken!
Nej, jag tror egentligen inte på horoskop. Särskilt inte om de publiceras i tidningen Metro. Men ett tecken är ändå ett tecken. Och jag letar tecken.
Jag varken tror eller hoppas att jag är ensam om det. Det närmast sjukliga sökandet av små signaler som kan ge svar om vad som väntar längre fram. Man skulle kunna kalla det en slags utökad variant av att ta på sig särskilda turkalsonger, flyt-tröjor eller lyckokepsar som bringar framgång bara man bär dem. Tecknena finns där överallt, fria för subjektiv tolkning.
Det finns människor i min omgivning som hävdar att MFF aldrig vinner om, i ett fall, han inte har sin replica-tröja på sig eller, som en annan påstår, han avstår från sin squash-träning de gånger vi har match på Råsunda. Själv levde jag ett tag i tron att Malmö inte vann om jag satt på Norra sitt.
Ovan är exempel på relativt lätt avgränsade företeelser som kan avgöra om MFF vinner eller ej. Andra sådana är:
- Skiner solen? (säsongen 2003 kändes det som om vi vann alla hemmamatcher då det var klarblå himmel på morgonen - undantaget BoIS, men då satt jag ju å andra sidan på Norra sitt)
- Är en f.d. MFF-spelare expertkommentator i pay-per-view-studion och vad säger han? Ett tag slutade ofta matcher då Fjellström satt där, precis tvärtemot vad han tippade.
- Visas matchen på Restaurang Claras ovan- eller bottenvåning? För i våras, mitt i examenstider, var ovanvåningen bokad för annat än fotboll. Och när vi såg matcherna i källaren, gick det under alla omständigheter åt helvete.
Men detta är bara förnamnet mina vänner. Inför matchen mot Göteborg slog jag alla rekord på småsaker i tillvaron som jag trodde skulle påverka resultatet. Saker jag aldrig ens reflekterat över som matchavgörande förut gjorde min måndag till ett omenshelvete.
Pendeltåget 07.24 från Karlberg kom precis i tid - ett gott tecken. När jag kom till kontoret slapp jag ta upp passerkortet vid trapphusdörren för att en kollega kom precis före mig - ett gott tecken. När jag gick ner för att köpa frukost hade jag precis 13 kronor i plånboken, vilket är det exakta priset för en fralla med leverpastej. Ännu ett gott tecken!
Men så kom dagens första klockrena motgång; den första kollegan som hälsade på mig nere i matsalen är genuin IFK:are. Han kom åt smörkniven före mig. Ett jävligt dåligt tecken.
Kollade väderleksrapporten. Det åskade i Göteborg på morgonen - ett gott tecken, eller var det möjligtvis ett dåligt tecken? Fast det skulle ju spricka upp - och det var väl ett gott tecken? Eller var det ett gott tecken för IFK?
Och så fortsatte det hela dagen. Framgångar och motgångar, bra och dåliga tecken. Matkön så lång att jag var tvungen att gå över till Statoil för att handla lunch, men min favoritsallad (Rostbiff med potatissallad) var slut. Två dåliga tecken. På Arlanda träffar jag och mitt resesällskap två andra MFF:are vilket gör att vi fyra kan dela taxi till Ullevi. Och dessutom avgår planet fem minuter före utsatt tid. Hurra, segern är vår!
Men nu får det vara slut på småteckentolkandet. Det är ju för fan löjligt, det här.
Så mot Elfsborg nöjer jag mig med de stora penseldragen; att sitta på södra läktaren (samma plats som jag suttit i matcherna mot Bajen, Halmstad och Örebro i år) iförd min Impala-luvtröja och -mössa (samma utstyrsel som gav oss segern på såväl Ullevi som Eyravallen) och så ska jag göra mitt bästa för att dra på mig en förkylning (som jag gjorde inför Elfsborg hemma 2001).
Vi fixar det. För visst är det väl rätt osannolikt att horoskopmakaren av ren slump skulle skriva om den uthållighet jag visat sedan 1988 och förutse det plötsligt kommande guld jag saknat så intensivt..?
