Jämnt, blött och spännande på Örjans Vall

En händelserik andra halvlek avslutade IFK Göteborgs bästa säsong sedan 1997. 1-1 i Halmstad innebar att guldet gick till Malmö FF.

Göteborg kom till spel med ordinarie uppställning, så när som på George Mourad som fick börja på bänken till förmån för Jonas Henriksson, trots att cupfinalen om en vecka känns mycket viktigare än en betydelselös Allsvensk match. Håkan Mild och "Ölme" Johansson var tillbaka i startelvan, två män som skulle synas senare i matchen.

Blåvitt börjar matchen bra, och lyckas på de första fem minuterna behålla bollen på HBKs planhalva. Efter ca 20 minuters spel har Halmstad börjat jämna ut spelet, samtidigt som Sandklef har haft två avslut i vänster innerposition som ett skott från distans av Sebastian Johansson, samtliga utan lycka. Med tio minuter kvar av halvleken börjar de allt hungrigare hallänningarna, som bland annat innehöll en Markus Rosenberg som fick halta större delen av den första halvleken efter en smäll tidigt i matchen, ta över taktpinnen.

Rosenberg och Dusan Djuric testade båda två Bengt Andersson med ett långskott vardera, båda resultatlösa så när som på en hörna. Det var istället Djurics andra försök som skulle resultera i ett mål. 20-åringen avlossade ett skott som styrs på via två Blåvittspelare och går i en båge över en chanslös Bengt Andersson. 1-0 var ett faktum, och även om matchen hade varit jämn så långt låg HBK aningen närmare än ett mål. IFKs farligaste avslut i den första halvleken stod Jonas Henriksson för. Efter fint spel kom Henriksson till avslut i höjd med straffpunkten, i form av en kvick tåfjutt som Conny Johansson i Halmstadsmålet fick reflexrädda till hörna.

Bosse Johansson måste ha sagt något vettigt i pausen, för Blåvitt såg väldigt laddade ut när de inledde den andra halvleken, och styrde matchen en kvart in i andra. Frånsett från ett rappt Halmstadanfall som Kalle Svensson avbröt i sista sekund visade Blåvitt upp sina kvalitéer gång på gång. Det skulle heller inte dröja länge innan målet kom. Bollen når ut till vänsterkanten där Sandklef finns. "Sankan" spelar in till Henriksson i straffområdet som direkt spelar vidare till Håkan Mild strax utanför straffområdet. Mild skjuter direkt, och bollen täcks av Zvirgzdauskas hand och domare Peter Fröjdfeldt blåser straff. Jonas Eriksson dömde inte straff för en liknande incident på Malmö Stadion i april, Leif Sundell gjorde det inte när Blåvitt tog emot Hammarby i maj, men Fröjdfeldt var bestämd.

Lite förvånande stegar Ölme fram för att sätta dit straffsparken, något han enligt egen utsago gjort med framgång vid ett flertal tillfällen under sin proffssejour i Holland. Det gick bra även denna gång och en distinkt straff på målvaktens högra sida innebar 1-1. Blåvitt fortsätter att styra matchen, och två minuter senare driver Niclas Alexandersson upp bollen på högerkanten, viker in i mitten och spelar en boll mot vänsterkanten som en Blåvittspelare hoppar över. Bollen hamnar hos Mikael Sandklef som i hörnet av straffområdet får på ett riktigt bra skott som Conny Johansson tvingas tippa över ribban till hörna.

Tio minuter senare hamnar bollen återigen på vänsterkanten där Jonas Henriksson tar emot och måttar ett inlägg. Jonas passar på att visa att han har en vänsterfot också, och slår ett fint inlägg som Peter Ijeh nickar snyggt, dessvärre i stolpen. Detta är det bästa, utöver målet, men också det sista som Blåvitt skapar framåt. Halmstad börjar inse att man måste avancera och jaga ett mål. Malmö hade tagit ledningen med 1-0 nästan samtidigt som Ölme kvitterade för Blåvitt, även de via en straff. Till en början så var det en rent ut sagt lam jakt på ett ledningsmål, och att se tre Halmstadspelare ge sig på en fyrbackslinje i det skedet gör en förundrad. Allt eftersom tiden gick flyttades fler och fler spelare upp, och farligast var det när Tommy Jönsson skulle slå frispark en bit in på Blåvitts planhalva. När alla trodde att Jönsson skulle slå in den framför mål spelade han istället i sidled till Magnus Svensson. Svensson slog ett djupt inlägg till vänster om Blåvitts mål där Joel Borgstrand gör en "Erlingmarkare", nämligen nickar den snett inåt bakåt. Efter några udda studsar får Mild en fot på bollen, dock inte bättre än att den går åt fel håll och hamnar i famnen på Zvirgzdauskas som dock inte kan hålla nere bollen. Närmare än så kom inte Halmstad, även om fler kaosartade situationer uppstod.

Det hjälpte inte Blåvitt, eller Halmstad, att Kalle Svensson hade fått lämna banan efter två varningar. George Mourad ersatte Sandklef i 61:a minuten, och jobbade förtjänstfullt för att hålla tätt bakåt. Ett par defensiva byten, som gav Dennis Jonsson och Patrice Kwedi lite speltid, gjorde att matchen också slutade 1-1, till Malmöiternas stora glädje. 16-10 i skott 53-47% i bollinnehav är i mina ögon ganska jämnt med tanke på vad matchen hade för betydelse för de respektive lagen. Blåvitt stod upp bra och visade att de inte ville bjuda någon på ett guld. Har de samma inställning nästa lördag lär det finnas anledning att fira jubileumsårgången av Sveriges (fortfarande) mest framgångsrika förening.

0 kommentarer