Himmelrikets starke man tackar för sig
Efter fem år som aktiv skribent och två år som Himmelrikets egen Il Duce tackar nu redaktör Micke Möller för sig. Himmelriket träffade honom för en tillbakablick på den tid som varit, och lite goda råd.
Det är med lätt vemod som jag cyklar mot Ölkaféet där vi bestämt träff. Det känns faktiskt lite ödesmättat. Micke Möller som för mig är Himmelrikets hjärta, som varit en stor anledning till att jag själv blivit så fäst vid sidan och valt att lägga så mycket tid och energi på den, har beslutat sig för att lämna skutan.
Jag och Möller har diskuterat Himmelriket åtskilliga timmar över åtskilliga öl i många olika miljöer. Åtminstone upplever jag det så, jag som bara varit aktiv på sidan i knappt två år. Det har gått fort och varit intensivt. Micke ser det troligen på ett annat sätt. Han har varit med desto längre, sett redaktionsmedlemmar komma och gå. Fem år som skribent och två som redaktör har han hunnit med. Jag frågar om två år som redaktör är lagom.
– Ett redaktörskap tar tid. Det är mycket man gör som inte syns utåt. Det handlar inte bara om att skriva en text då och då. Det är också en fråga om att jobba med sidans utseende och totala innehåll, hitta nya teman, och idéer. Jaga fram skribenter och hjälpa dem på traven och så vidare, förklarar han. I huvudsak är det ett lustfyllt arbete, och det är ju en förutsättning när man arbetar på ideell basis, men alla de timmarna som jag, och alla andra också för den delen, lägger och har lagt ner på Himmelriket får vi ta någon annanstans ifrån. Och nu känner jag att det räcker för min del.
Micke berättar att han har andra idéer om sitt skrivande. Att han med sin journalistiska bakgrund till viss del fått ställa vissa yrkesmässiga ambitioner åt sidan.
– Jag har inte kunnat jobba med artiklar, reportage och intervjuer i den utsträckning som jag har önskat. Visst hade jag kunnat hålla på med Himmelriket ett tag till, men jag känner att redaktionen är så pass stark och väl fungerande att det här är rätt tidpunkt att lämna. Det ger mig en möjlighet att jobba med mitt eget skrivande och andra projekt och idéer som jag har.
Vi pratar om Himmelrikets tidigare redaktörer, och jag frågar vad Micke själv tycker att han har tillfört under sin tid. Många menar ju att sidan växt till kanske SvenskaFans bästa på senare år och det råder inget tvivel om att Himmelriket har en betydelsefull position hos MFF-supportrarna.
– Jag tycker att mina föregångare Kåffe och Kjelldén [Himmelrikets grundare, red anm.] med sitt enorma arbete lade grunden till det som jag kom att bygga vidare på. Kjelldén satte på något sätt nivån redan från början. Kåffe i sin tur var en eminent skribent, men han tog nog på sig för mycket arbete själv.
– För mig kändes det därför viktigt att organisera det redaktionella arbetet. Att hitta strukturer och få till stånd en solidarisk arbetsfördelning. Jag ville betona mångfalden, och försöka lyfta fram alla i redaktionen. Få alla att känna sig delaktiga, men också ta ansvar.
Just det här med mångfald och allas delaktighet är något som Micke återkommer till.
– Ju fler olika typer av uttryck man har desto intressantare blir en sida att följa. Som redaktör måste man också betrakta sidan som en helhet. Det är de olika delarna gemensamt som bidragit till Himmelrikets storhet. Allt från Jonas Svenssons personliga reflektioner via Magnus Johansson spelarintervjuer, Böréns lågmälda betraktelser, Peter Linds bilder, Welinders funderingar och Carlos historiska promenader till Marcus Lehtonen analyser som fokuserat enbart på matchen och de isolerade ögonblicken. Våra match- och införrapporter, våra FANTV-inslag och inte minst Himmelrikets forumadministratörer som gör ett enormt arbete i det dolda.
– Att ha sådana medarbetare på en och samma sida ger en variation för läsarna som ju har olika behov. Det handlar om att hitta mixen. Och det är just mixen som gör Himmelriket till den utan tvekan bästa MFF-sajten på nätet.
Det går inte att ta miste på hur mycket Micke brinner för Himmelriket. Man behöver knappt ställa några frågor. Samtalet flyter på av sig självt. Jag kommer på mig med att tänka på Malmöförfattaren Andrzej Tichý som i en Malmöantologi beskriver sitt förhållande till Malmö som förhållandet till sin egen arm, som en del av sig själv, som man hör ihop med och någonstans har svårt att betrakta utifrån.
Kommer du kunna hålla dig borta från Himmelriket, frågar jag skämtsamt.
– Jag vill… Men, nej… Det kan jag nog inte. Förmodligen blir jag en sån riktig pain in the ass för de nya redaktörerna, säger han och skrattar.
Vi pratar Himmelriketminnen och höjdpunkter. Micke vill gärna föra fram andra i rampljuset. Det är ett av hans mest sympatiska personlighetsdrag. Han berättar att han försökte samla alla i sitt kök vid ett par tillfällen just när han tog över. Att han ville bryta ner den anonymitet som följer med att jobba redaktionellt över nätet.
– I mitt kök lade vi grunden till det som blev en ny Himmelriketanda. Det skapade en stor entusiasm och känsla av samhörighet som bidrog till att Himmelriket fullkomligt exploderade i texter och idéer. Det var oerhört roligt.
Jag frågar om mer specifika höjdpunkter, och återigen betonar Micke kollektivet och andra än han själv.
– Camp-satsningarna är rätt unikt stoff. Även om andra redaktioner på SvenskaFans gjort liknande satsningar har de, vare sig i volym eller i fantasifullhet kommit i närheten av det Himmelriket åstadkommit. Det har varit en oerhörd fröjd att både vara del av dessa, men också att följa dem. Tony Ernsts underbara reportage från Turkiet och Israel är två riktiga höjdpunkter för både Himmelriket, men också för hela Svenska Fans.
– En annan stor höjdpunkt är naturligtvis genomförandet av Jonas Svenssons bok, "Från tredje våningen" där Jonas krönikor under perioden oktober 2005 till november 2006 samlats. Att Himmelriket kan stoltsera med något sådant är naturligtvis oerhört stort.
För mig känns det lite nervöst att tillsammans med Magnus Johansson och Peter Lind nu ta över rodret. Det måste jag medge. Himmelriket bär ju på en stolt historia som man inte vill fläcka ner. Innan vi avslutar ber jag Micke om några goda råd. Han betonar den oppositionella hållningen.
– Jag är övertygad om att Himmelriket kommer att fortsätta producera bra material och hålla fanan högt. Det finns så pass många skickliga medarbetare som kompletterar varandra bra inom redaktionen. Det enda jag kan fundera över ibland är vilken position sidan ska ha i förhållande till Malmö FF.
Jag ber honom utveckla.
– Det är oerhört viktigt att Himmelriket försöker vara en spegelbild av hur fansen förhåller sig till MFF. Bland fansen finns det kritik som i långt de flesta fall är befogad. Ibland är det bara ett uttryck för den emotionella reaktionen som sker i samband med förluster. Men fotboll handlar i mångt och mycket om känslor och de ska få komma till uttryck på sidan, förklarar han.
– I vilket fall… Finns det fog att kritisera MFF, så ska man inte dra sig för att kritisera. Jag vill att Himmelriket ska bevara den oppositionella position som sidan haft genom åren. Där man inte bara drar på sig en klapphatt på huvudet och klappar åt allt som MFF gör, och tycker det är jättebra och är hejsansvejsan med alla och envar. Oppositionen är viktig. Kritiken är viktig. Likaväl som vi ger klubben vårt stöd måste vi få lov att ventilera vårt missnöje när det finns fog för det. Annars mister sidan sin trovärdighet.
Med de orden lämnar jag värmen och Möller i baren. En man bredvid honom tar fram en liten ask, plockar upp tre dartpilar på vilka han omsorgsfullt trär på fjädrar. Det är dags för ett set. En tung grå himmel vilar över Malmö. Den fuktiga vintervinden sveper in från väst i vanlig ordning. Jag hoppar på cykeln och märker att vemodet och oroskänslan är borta.
Möller är och förblir en del av Himmelriket.
