En återblick på året som gick i årets sista skälvande timmar.
HÄB tittar närmare på säsongen 2007 och släpper den (nästan) enda ”Årets-listan” värd att läsa.
Inför säsongen 2007 satsade vi på parollen ”Återtåget”, det var dags för HBK att åter etablera sig i toppen av Allsvenskan. Efter två misslyckade säsonger spolierade av spelarförsäljningar skador och avstängningar så föreföll truppen återigen vara så tillspetsad att den kunde vara med och konkurrera på övre halvan. Och så verkade det länge… Men av anledningar vi kommer att se nedan – i den säkert efterlängtade ”Årets-listan” – så gick kraften ur Klubben.
Jag tog en titt på spelschemat 2007 inför säsongen för att se hur väl man kunde gissa att spelschemat passade HBK. Den artikeln hittar du här: http://www.svenskafans.com/fotboll/hbk/artikel.asp?id=159290. Man lyckades väl med sina förutsägelser i vissa delar, och var helt ute och seglade i andra, helt enkelt såsom det skall vara då man spår.
Matcherna under i säsongen delades in i sex block och till sist en helhetsbedömning. Nedan följer en genomgång med matchresultat och förutsägelser.
Omgång 1 – 4 - Rivstart eller nattsvart?
HBK – Helsingborg 2-1
Djurgården – HBK 2-0
HBK – Kalmar FF 2-1
IFK Göteborg – HBK 1-1
- - -
Resultatet mot HIF förvånar egentligen inte – om man inte såg matchen vill säga. Satte nog tonen för HIF:s säsong lika mycket som vår start. Resultatet mot DIF blev precis som i Återtågsartikeln nämnda match 2003. Janne var besviken, vad gällde främst delar av den taktiska efterlevnaden, men dock förhållandevis lugn, och kläckte på presskonferensen efter matchen sitt ganska klassiska citat om han kunde tänka sig att flytta in Dolle centralt igen, märkligt nog formulerades frågan ungefär ”Kan du tänka dig att flytta in honom, ett steg mot mitten igen”; varpå Janne svarade ”jag kan nog tänka mig att flytta honom ett steg åt andra hållet också.”.
Det blev fler mål mot Kalmar än det blivit på länge. En på många sätt skön seger som fortsatte att sätta tonen. Och mot IFK Göteborg borta blev det oavgjort igen, sedan de fått ordning på sitt spel i andra halvlek.
Men som helhet blev det ju precis den rivstart HBK behövde.
Omgång 5 – 9 – Vårt säsongliga bröd…?
Gais – HBK 2-1
HBK – Trelleborgs FF 1-0
AIK – HBK 1-1
HBK – Brommapojkarna 1-0
HBK – Hammarby 2-2
- - -
Matchen mot Gais var tillsammans med sista matchen årets märkligaste, där utfallet blev sämre än vad jag trodde. I övrigt blev det ”säsongligt bröd”, med inhämtade poäng där man skulle, eller kunde gissa sig till det. Synd bara att bajen fick in det där målet på övertid. Eller att Ajsel inte satte segermålet mot AIK.
Omgång 10 – 13 – Hemma borta eller bortgjorda i halvlek?
Malmö FF – HBK 1-2
Gefle IF – HBK 2-0
HBK – Elfsborg 3-0
Örebro SK – HBK 0-3
- - -
Bortaseger mot MFF, den första sedan 1999. Att Åkeby skulle få gå kändes klart redan i början av säsongen, det dröjde dock väl länge. Ett motiverat Gefle på Strömvallen – och vi var tillbaka i resultatet där 2005. Enda plumpen i en delsvit som man inte kan göra annat än lyfta på HBK-mössan för – imponerande, och bättre än förväntat. Även om jag kanske inte tycker att HBK – Elfsborg kanske var den bästa matchen (som exempelvis Mats Olsson på Expressen), eftersom vi traditionellt har lätt för Elfsborg, jag håller nog bortamatcherna mot MFF och bajen högre. Taktiskt dock en fullträff förstås.
Omgång 14 – 18 - Sommarmatcher utan klassikerpotential på Örjan?
HBK – Örebro SK 3-1
HBK – Gais 2-2
Trelleborgs FF – HBK 1-1
HBK – Malmö FF 1-3
Hammarby – HBK 0-1
- - -
ÖSK blev enda laget HBK tog sex poäng av i årets allsvenska. Tyvärr mötte de ju Klubben när säsongen stod i zenit, och det var, som Patrick Walker påpekade på presskonferensen – klasskillnad mellan lagen. När mötet på Örjans Vall stod och vägde vid 1-1 så hade HBK ännu en växel att kasta in, bokstavligt talat. Sedan blev ju HBK – Gais trots allt en match som kommer att minnas länge, fast inte p g a sin sportsliga betydelse. Tusentals åskådare i väntan på avspark utanför de stängda grindarna på Örjans Vall efter skyfall satte återigen fokus på HBK och den pinsamma behandling Klubben får av sin kommun. Extra pinsamt var ju att Halmia hade bidragit till den förstörda gräsmattan genom att spela någon meningslös DM-match där. Extra ironiskt och kul blev Gaisklackens badbollstifo. Vad hade resultatet blivit om HBK hade fått spela på en bättre plan, det var inget tvivel om att Gais enkla fotboll gynnades av underlaget. Men ändå nära seger i slutet.
Det var en besvikelse med bara en poäng från Vångavallen. Det var rätt i återtågsartikeln att sensommarmatcher mot MFF inte är lyckosamma. Och segern mot Hammarby var behövlig och skön, efter vilken vi faktiskt ledde en svag allsvenska.
Omgång 19 – 23 – Måstematcherna?
HBK – IFK Göteborg 1-3
Kalmar FF – HBK 3-0
HBK – AIK 2-2
Brommapojkarna – HBK 1-1
HBK – Gefle IF 0-0
- - -
Och här, i det som jag benämnde måstematcherna, föll säsongen ihop. En ren mardrömsmatch mot IFK Göteborg, följdes av ännu en svart match mot Kalmar, där chansen till kosmisk rättvisa förstördes av Dolles fuskförsök, därefter tre oavgjorda i matcher som borde ha vunnits, därefter var vi borta.
Omgång 24 – 26 – Himmel eller helvete?
Elfsborg – HBK 1-1
HBK – Djurgården 1-2
Helsingborgs IF - HBK 9-0
- - -
Det kändes som om vi var på väg att vinna Elfsborgsmatchen, sedan föll ett slumpmål där David Loriya står något felplacerad och sedan fick vi vara nöjda med en poäng. Ett avslaget HBK spelade först för äran mot DIF, men eftersom de spelade för guld så blev det resultatet logiskt. Sista matchen väntar jag fortfarande på förklaringen till.
Sammanfattningsvis
Det var förstås helt fel att HBK skulle hämta hem mer poäng på andra halvan än på den första. Tyvärr berodde det på problem vi fick på egna sidan, se de tre förklaringarna till raset nedan. Man kan också ana lite prestationsångest och återfall i ineffektivitet framför mål, inte bara genom resultaten efter omgång 18, utan även i hemmamatcherna mot Brommapojkarna och Trelleborg, som slutade med uddamålssegrar och onödig risk för sena kvitteringar.
Men det ser redan intressant ut inför 2008, värvningen av Alexander Prent, samt talangerna Marcus Olsson och Markus Gustafsson, hemplockandet av Emir Kujovic från Falkenberg, där han blev deras bäste målskytt, uppflyttningen av Daniel Johansson från U-laget samt då Anel Raskaj, som redan fått smaka på Allsvenskan som artonåring. Sedan återstår det att se vad som händer på forwardsfronten, och om Dusan Djuric lämnar eller inte.
Men det återstår att göra bokslut över 2007, här kommer listan:
ÅRETS
mål 1 - Martin Fribrock, 3-1 hemma mot Örebro SK. Långskott var på melodin i år, och detta var i mitt tycke kanske det snyggaste med tanke på bollens bana.
mål 2 - Dusan Djuric, 0-3 borta mot Örebro SK. Elegant med avancemanget fram till skottet.
mål 3 – Ajsel Kujovic, 1-1 borta mot Brommapojkarna. Var väl det som var från allra längst håll? Likt Dolles mål i mångt och mycket, men på naturgräs, så på sätt och vis ännu mer imponerande.
mål 4 – Emra Tahirovic, 1-0 hemma mot Trelleborgs FF. Långskottens år glöms det här målet bort lite, men om man ser till teknik och kontroll hos en spelare så vete katten om inte det här målet var årets mål, en chipp uppåt, snurra runt på en femtioöring och lätta in bollen i bortre burgaveln. Ett klassmål.
mål 5 – Hasse Mattison 3-0 hemma mot Elfsborg. Solorädsmål mot mer än lovligt tröga och passiva Elfsborgsmittfältare och -backar, men ändå klart värt att nämnas i sammanhanget.
sjukaste baklängesmål – Gais borta 2-0, Zvirre dräller lite med bollen, rensar den mot en anstormande Anton Holmberg, varpå bollen rikoschetterar på hans smalben, passerar en oförberedd Bahne i knähöjd och flyger in i mål. Slarvigt av Zvirre, men ändå osannolikt.
pajas – Richard Kingson, Hammarby, konkurrensen på målvaktsfronten i Ghana kan inte vara stor. På Örjans Vall hängde han tvätt en gång, vinkade in en taxi den andra gången, och hade dessutom mage att klaga efteråt trots sin svaga uppvisning två gånger om. Har presterat enligt förväntan i Premier League, i ett lag som tillhör de tre minst namnkunniga (en match, en groda).
grodfarm – Runt Kaknäs lär det vara sankt, för där trivs grodorna, de flesta från en Paul Lindholm. Det började med ett klassiskt uttalande om att Jan Tauer behövde anpassa sig till att spela inför mycket folk på Stadion (kolla Eintracht Braunschweigs publiksnitt hemma) och fortsatte därefter i samma stil, mest vad gällde Kalmar, men även om andra saker.
förklaring till raset 1 – ÖSK – HBK, den 8 juli, Texas fotskadas i den 17 minuten och är borta resten av säsongen.
förklaring till raset 2 – HBK – ÖSK, den 16 juli, veckan efter slår det ner som en blixt från klar himmel, Emra Tahirovic säljs till Lille OSC. 8 poäng på 14 matcher ersätts inte rakt av, än mer imponerande blir det när man ser att i princip samtliga poäng är poänggivande för laget. Vände i princip på egen hand matchen sin sista match för HBK mot sitt gamla lag ÖSK, först genom att slå en delikat genomskärare till Dolle för 2-1, därefter vinna luftduellen som föregick Fribrocks 3-1.
förklaring till raset 3 – HBK – IFK Göteborg 1-3, den 28 augusti, Magnus Bahne korsbandsskadas i den 44 minuten och är borta resten av säsongen.
adrenalinmatch – HBK – Kalmar FF den 22 april. Kalmars missbruk av regeln att lämna tillbaka bollen till motståndare som spelat ut den p g a skada leder till 0-1. HBK med Magnus Arvidsson i spetsen tänder till och kvitterar i slutet av halvleken på ren vilja och späder på med segermålet i mitten av andra halvlek.
vekaste – Henrik Rydström, Kalmar FF, lagkapten. Klart det går att snacka i media, skriva i bloggar, men när det inträffar något skarpt då det egna laget felade, som i matchen på Örjans Vall, då krävs det lite mer, inte ett ”jag såg inte, jag förstod inte” och så vidare av en lagkapten.
skandal – Helsingborgs IF – HBK, den 28 oktober.
mest misskötta förening – brukar vara bajen år efter år, i år imponerade inte deras målvaktssök när de lyckats ta sig till UEFA-cupens kval den långa vägen genom Intertoto. Men i år slås de dock av våra grannar i söder, Helsingborgs IF; bråk mellan styrelseledamöter, bråk mellan tränare och klubbledning, avhopp, värvningar i blindo, märkliga extrastämmor – och allt inför mer eller mindre öppen ridå.
internationella insats - därför känns det extra viktigt att påpeka att Helsingborgs insats i UEFA-cupen har varit fantastisk. All heder till spelarna som medverkade i den biten således.
sportsliga flopp – Malmö FF, inte svårt att förutse, Åkeby är överskattad, men att han fick fortsätta så länge?
prinsessan på ärten – Stuart Baxter, har lämnat i princip alla klubbar han varit i p g a oförstående och inkompetenta klubbledningar, utom Kobe i Japan, där han förefaller behandlas som någon slags halvgud.
debut – Sebastian Johansson; HBK – Gais den 30 juli. Kommer in i 60 minuten. Målpass till Magnus Arvidssons 1-2 i minut 61. Kort därefter gult kort sedan han tacklat en Gaisspelare så att det klang till i benskyddet över hela Örjan, som det inte gjort sedan Torbjörn Arvidssons unga dagar. Klassiskt.
viktigaste vinst – Malmö FF – HBK, den 14 juni. Lycka är att sitta på kammaren med trevlig dryck, ”Halmstad Greatest Hits” på hög volym och skriva matchrapport och följa ”Boten Z:a” banna MFF-supportrar i tjog per minut, p g a påstående om feldomslut. Det hördes dock inget när de exempelvis fick en straff för hands då Emil Jensen fick en boll i ansiktet och blödde näsblod ett år, eller då Majstorovic ostraffat fick knäcka näsbenet på Joel Borgstrand ett annat år.
20 cm – Dött lopp mellan de centimetrar som MFF:s knattespelare Molins sades vara onside då han gjorde sitt bortdömda mål och de som Mikael Rosén påstods vara offside med då han gjorde sitt godkända 0-2. Det bisarra i resonemanget togs förutom av HBK:are upp av Patrick Ekwall, på hans (då han håller sig till fotboll) läsvärda blogg på Fotbollskanalen, då han undrade var och hur man mätte det, och undrade om Steve Galloway hade varit offside i samma läge.
don’t believe the hype – Aftonbladet Zoom, blev väldigt tyst om det efter ett tag, antagligen beroende på att leverantören inte garanterade den precision i mätningarna som Aftonbladet gjorde gällande.
taktiska överraskning – HBK – Elfsborg den 3 juli. En startelva med sex backar, tre mittfältare och en anfallare (Rosén, Zvirgzdauskas, Larsson, Jönsson – Westerberg, Mattison, A Johansson, Texas Johansson – Djuric – Arvidsson). På HÄB trodde vi att Janne slutligen fått spel. Men det visade sig ju vara helt rätt, Elfsborg sprangs sönder och samman i det som blev årets bästa hemmamatch.
”varför fungerar det inte?” – bannlys uppställningen med Djuric och Fribrock flankerande två av Mattison/Sparv/Ante G/ Sebastian Johansson, med Arvidsson och Ajsel på topp.
Borat – David Loriya, imponerande hur snabbt och effektivt Klubben fick honom klar trots snäv deadline, lyckades dock tyvärr inte.
kvastar – IFK Vasa ungdomsspelare, som såg till att kommunens misstag kunde rättas till så mycket att domaren godkände Örjans Valls som spelplan mot Gais. Med hjälp av kvastar och borstar i mängd.
inhoppare – Emra Tahirovic
värsta inhopp – Conny Johansson, HBK – IFK Göteborg, den 28 augusti. Var mentalt uppenbart inte förberedd på inhopp, vilket han alltid skall vara. Även om spelet inte fungerande så bra, så var det bara 0-1 då han kom in, sedan fick Göteborg en utvisning. Sedan började det.
kalldusch – Kommunstyrelsens raka avslag av HBK:s förslag till bygge inklusive finansiering av en ny fotbollsarena åt HBK i Halmstad. Den största icke-sportsliga skandalen under 2007.
mest otydliga – Carl Fredrik Graf (m), kommunstyrelsens ordförande. I nästan allt han har sagt om HBK och Örjans Vall, utom en sak – att någon ny fotbollsarena inte ryms inom kommunens budget under mandatperioden. Är det någon som exempelvis har en aning om hur kommunens drift av Örjans Vall fungerar?
argumentera och förklara vad ni menar – Hallandspostens ledarsida, som förespråkar Sannarp som alternativ framför Örjans Vall vad gäller lokalisering av en ny fotbollsarena och delat upp förespråkarna för de olika alternativen mellan ”realister” (Sannarp) och ”Nostalgiker” (Örjan). Nu väntar vi bara på att höra varför det ena är mer realistiskt än det andra.
Göran Marklund – Stefan Rodevåg, ÖSK; vad är det som gör att skyttekungar i superettan inte har förmågan att etablera sig i Allsvenskan längre? Olle Kullinger är ett annat exempel där det inte räckte ända fram, låt vara att han hade svår konkurrens.
Domarinsats (+) – Stefan Johannesson, MFF - HBK
Domarinsats (-) – Martin Hansson HBK – IFK Göteborg; här bör man kommentera att hans insats givetvis slog lika för båda lagen, men det antalet varningar och utvisningar i den här matchen innebär att ett sedvanligt stockholmsderby skulle få blåsas av eftersom man nått till minimiantalet spelare på planen – trots att samtliga byten gjorts.
roligaste nyhet – www.hbktv.se. Vissa inslag är redan klassiska.
mest imponerande närvaro på planen – Magnus Bahne, har den där speciella närvaron som gör att han ser större ut på planen än vad han är i verkligheten. En bit ut från mållinjen i sitt straffområde känns han som minst två och en halv meter lång. Årets nyförvärv lätt.
MED HÄLSNINGAR OCH FÖRHOPPNINGAR OM ETT FRAMGÅNGSRIKT 2008!
