Sätt dig i kröken!
Efter två himmelrika år lägger Bonito pennan åt sidan. Dags för ett tårdrypande farväl och blicken på kommande förändringar…
God morgon och välkomna till 2008 alla krutstänkta och bakrusiga vänner.
Så här i startgroparna på det nya året står jag inför flera förändringar. En av dessa är en tillvaro utan att skriva krönikor för er på Himmelriket. Ett beslut inte helt befriat från sentimentalitet. Det har varit två år som bjudit på mycket, inte minst kontakt och vänskap med en handfull sköna individer i redaktionen. Det har även inneburit en källa till initierad information och tyckande om vad som sker på träningsplaner och i gymhallar. Plötsligt känns det faktiskt lite oroligt, lite tomt sådär. Vafan ska jag göra nu? Vad ska jag ersätta timmarna som ägnats åt Himmelriket med? Svaret på den frågan utkristalliserade sig väldigt konkret kring jul.
Dagen innan julafton. Jag befinner mig hemma hos morsan i KFF-land. Framåt aftonen kryper jag ihop på madrassen på golvet för att läsa lite. Det knakar betänkligt i den snart 38-åriga ryggen.
– Sätt dig i kröken, det är skönare! säger morsan.
Kröken är en fåtölj, om det är dess officiella namn kan kvitta. Ordet beskriver bra hur den ser ut – krökt – och den är alldeles förträfflig att sjunka ner i.
Där sitter jag sedan, med glögg (alkoholfri) och pepparkakor (grisar & granar) på armslängds avstånd, en bok (Inshalla) i knät och softa toner (Billy Bragg & Wilco) på stereon. Det är lite symboliskt på något sätt. Det är första gången på väldigt lång tid som jag tillåter mig att slappna av helt och fullt, att luta mig tillbaka och ge fan i alla krav, måsten och göranden. Inga intervjuer eller artiklar förbereda, inga dead-lines eller avsparkstider. Bara sitta i kröken.
Tillbaka i Malmö yrar jag hålögd omkring och trängs på mellandagsrean. På Åhléns står Tom Prahl och köar till provrummen. Han smäller av ett av sina blygsamt pliriga leende. Det får mig plötsligt att inse ytterligare en stor förändring framöver. När jag snart blir exilare på landet förlorar jag den där omedelbara närheten. Snacket på gatan och överrumplande möten. Att kunna slinka ner på Ölkafet någon timme på kvällen och få sig lite skvaller till livs från någon ljusblå kumpan. Att springa på Martin Dahlin på en kinakrog eller Tom Prahl på varuhuset. Det lär inte bli så många glädjeämnen av det slaget i lilla Hönsinge.
Nu är det 2008 och min nya paroll är helt enkelt att sitta i kröken så mycket som möjligt. Till våren ska jag lulla omkring i en vildvuxen trädgård utan att i huvudet formulera matchrapport eller krönikeupplägg. Å andra sidan väntar renovering, renovering och renovering. Supportervokabuläret ska ersättas med idiotiska byggtermer som fuktkvotsmätare, surform och skråspikning.
Två katter ska dessutom övervakas så att de inte klöser tarmarna ur varandra den första tiden. Det samma får kanske sägas gälla för mig och min blivande sambo också. Terry Pratchett ska samsas med Charles Bukowski, Björn Afzelius ska komma överens med Minor Threat och Malmö FF ska gnida skuldror med Umeå IK. Och de heta diskussionerna om huruvida industrihampa är en lämplig ört för växthuset kommer gissningsvis att fortsätta oförtrutet. Det får bli hur det vill med allt det där. Skulle renoveringsbehoven kännas absurda och diskussionsvågorna gå höga, då sätter jag mig i kröken.
Som kuriosa kan nämnas att två av mina mest lästa krönikor under dessa två år på Himmelriket har varit En 360-gradare kring Stadion samt Den där jävla Trevor Francis. Nu har alltså även min 360-gradare på Himmelriket nått sitt slut. Det har varit ett privilegium att få skriva till er. Vad Trevor Francis anbehagar så är han fortfarande en jävel.
