Gästkrönika: Om att ta ut segern i förskott
Gästkrönikören Mikael Frohm levererar ännu ett läsvärt alster.
Jag tillhör supporterkategorin som aldrig tippar emot MFF. Det värsta jag kan tänka mig att göra är att halvgardera en match med kryss, men aldrig spekulera i en förlust. Det gör mig möjligtvis till en dålig tippare, men det står jag ut med. Vad är 13 rätt på tipset mot tre poäng på bortaplan?
Jag är också den typen av supporter som går på match med en ständig oroskänsla och vågar knappast ta ut segern ens om MFF leder med tre-noll och det bara är sekunder kvar. Domaren kan ju tvingas avbryta matchen.
Men vi är alla olika. Under ganska många år satt på bänken framför oss på Södra läktaren en kioskägare. Han var väl i 60-årsåldern och hade haft sin kiosk ungefär lika länge som han hade varit MFF-supporter, dvs alltid. Och den mannen, han kunde prioritera. Han missade aldrig en himmamatch, om det så innebar att kiosken tillfälligt måste stängas. Inför varje match, just innan domaren blåste till spel, förkunnade han högt och på tydlig malmöitiska: ”I da vinner vi me fem-noll!”
Det spelade nästan ingen roll vem vi mötte, hans tips var för det mesta minst fem-noll! Visst, det hände att han sa sex-noll och sju-noll också, men det var när ängagäng som Ljungskile, Gunnilse, Mjällby eller HIF var på besök. När storheter som Milan, Inter, Nottingham och Ajax tog gräsmattan på Stadion i besittning blev han något mer realistisk och kunde då hålla nere sitt tips till sådär fyra-noll.
Naturligtvis tyckte vi andra på läktaren att det var kul. För hans optimism spred ju ett visst lugn och tillförsikt där på läktaren. Att han sällan träffade rätt är ju en annan femma. Även om jag insåg att han var en dålig tippare kunde jag inte låta bli att förundras över hans ständiga optimism. Borde han inte bli jävligt nedslagen? I synnerhet som Di blåe just då inte var inne i någon speciellt bra period (vi snackar alltså 90-talet nu). Men icke, utan att förtröttas spådde kioskägaren varje himmamatch med samma obotliga självsäkerhet.
När jag berättade det här för en av mina kompisar, en kille som inte är lika MFF-beroende som jag, tyckte han det var en härlig inställning.
- Ja men, tänk dig själv. När MFF vinner med fem-noll, då har han ju fått vara glad två gånger den dan. Och om dom förlorar så har han i alla fall fått vara glad en gång!
Så talar en sann livsnjutare. Sedan dess har jag försökt anamma samma filosofi. Inte så att jag alltid tippar fem-noll till MFF. Men till vissa utvalda matcher, som ex TFF, Kalmar, Gefle och Sundsvall gör jag det.
Då har jag i alla fall fått vara glad en gång...
