Bajensammanfattning 2004
Säsongssummeringarna fortsätter ramla in och denna gång tackar vi Claes för hans bidrag.
Säsongen är slut, elljuset nedsläckt. Söderstadions gräsmatta väntar endast på snön. Fiasko säger somliga om Hammarbys insats i årets allsvenska, en typisk mellansäsong säger andra. Varför blev det inte guld eller fortsatt spel i Europa? Jag har några teorier:
1.
Kennedys frånvaro blev större än någon kunde ana. Ingen har kunnat ersätta vare sig hans skottvilja-skottskicklighet eller hans förmåga att komma med fart in i straffområdet.
2.
Efter Malmö FF:s 6-0 seger förra året avslöjade Tom Prahl sin taktik:
Punktmarkera Fjörtoft och Jensen så sjunker Hammarbys kapacitet med 60 %. Denna taktik har i år alla de andra lagen tagit till sig utan att Hammarby haft något motvapen.
3.
När Hammarby vann allsvenskan hade de nästan alltid betydligt mindre bollinnehav än motståndarna. I år är det tvärtom. Grekland vann EM med lite bollinnehav vilket i deras fall betydde ett starkt försvarsspel kopplat till skicklig kontringsfotboll, Kalmar förnedrade Hammarby i lördags med ett liknande spel, ett spel Hammarby vann guldet med 2001.
Hammarby modell 2004 har inte varit bra nog på att föra matcher. Det är på sikt en ambitiös taktik men i år har inte spelarmaterialet räckt till för att klara detta spel.
4.
Linderoth har haft som spelidé ett snabbt passningsspel med hög fart och så få tillslag som möjligt. Det är naturligtvis en bra metod för att höja lagets kvalitet. Det jag saknat under året är förmåga att kunna växla tempo. Att gå från det långsamma till det plötsligt snabba är mycket effektivare än ett idiottempo som mest tröttar ut det egna laget om det inte genast blir utdelning.
När jag nu ska till att skriva punkt 5 kommer jag plötsligt att tänka på en vanlig scen på Söderstadion. Det är halvtid och bilfirman X ordnar en straffsparkstävling för några utvalda kunder som har provkört bilar helgen innan. Ingen målvakt står i mål utan man får poäng för var i målet man skjuter in bollen. Enda felet är att alla missar varenda skott. Det är pinsamt. Och de som skjuter utanför är nog inte speciellt oskickliga utan visar bara på glappet mellan att vara åskådare och fotbollsspelare, det som verkar så lätt när man tittar på är i själva verket inte så enkelt i praktiken. Det är lätt att glömma bort när man är den anonyme 12:e spelaren som tror sig veta och kunna allt om fotboll.
Jag rannsakar mig själv som "expert": Den femte februari 2000 såg jag den ena av de så famösa "videojuggarna", Dragan Vasiljevic debutera i Hammarbys A-lag i en träningsmatch mot Värtan, Han var suverän! Sög åt sig bollar, slog millimeterpassningar på 40 meter, gjorde allt rätt. Vilket nyförvärv, tänkte jag! Och inte bara jag, alla på den lilla träläktaren hade skådat ljuset. Alla vet hur det gick, den suveräne visade sig vara en långsam mittfältare som i allsvenskans högre tempo aldrig fick tid att slå de där geniala passningarna. I år såg jag Björn Runström spela en träningsmatch mot Norrköping på Skytteholm. Vilken jävla strandraggare, tänkte jag. En sån där nästan-forward som hela tiden kommer lite för sent till alla måltillfällen. Men den fula ankungen visade sig vara en löpvillig, smart forward som har gjort sitt första år i allsvenskan med beröm godkänt!
Hur fel hade jag alltså inte då som läktarexpert! Jag tror det är viktigt att hålla vetskapen om det här glappet mellan praktisk kunskap och teoretisk sådan vid liv. Speciellt nu när forumet är fullt av "experttips" om hur Hammarby ska lösa sina "problem". Köp, köp, köp ropar de blåögda. Jag tror att fotboll är ett alldeles för komplicerat spel för sådana snabba och enkla lösningar. Se på AIK efter Champions Leauge. Fotboll handlar om att få ut maximalt ur ett tjugotal människor under ett drygt halvår. Den kompetensen har inte jag och förmodligen inte heller någon annan av oss, "den tolfte spelaren". För min del överlåter jag med varm hand till Linderoth-Åhlund - Eriksson alla beslut som rör kompetensutvecklingen av Hammarbys A-lag 2005.