Det har nu gått 4 dar sen drömmen blev sann och vilka dagar det har varit...
Jag spolar tillbaka tiden lite och försöker minnans tillbaka och summera allt som hänt.
Dan innan matchdag syr man till de sista flaggorna av det så populära Rusta-duschdraperiet. Varenda butik i södra Skåne hade sålt slut på detta ultimata flaggtyg så vi fick länsa lagret på Rusta i Jönköping! för att få till de sista fanorna. I säng och uppstigning 05.00 då det var dax att lasta de himmaluade tygverken och sen riktning mot stadion där dessa ska placeras ut.
Några timmar senare står man på innerplan och njuter av ett Malmö Stadion helt indränkt i himmelsblåa flaggor och halsdukar. En totalt makalös syn. Jag precis som alla ni andra kännde säkert en uppgivenhet i halvtid då man fick reda på att HBK tofflat in en flipperkula bakom Bengt Andersson.
Men då visste vi inte vad som komma skulle...
Jag har tidigare tjatat och bett flera gånger till Eric och Egon däruppe om ojordliga krafter och deras hjälp för att vi ska kunna nå vårt 15:e guld och i den 53:e minuten händer då något som egentligen inte bara kan hända. Att vi, Malmö FF, får två straffar till vår fördel inom loppet av 40 sekunder, i sista avgörande matchen på ett fullsatt Malmö Stadion där alla nästan gett upp hoppet, händer bara inte sådär, det är övernaturligt och ett flyt som är helt overkligt.
Jag är övertygad att våra påga´ däruppe satt och vaka över oss och till slut lade Eric sin hand över vårt gamla Malmö Stadion medans Egon smög iväg och plockade fram segersnapsarna...
Det är vissa människor man gläds lite extra med så här efteråt. Tänk att Kjell Hjertsson fick uppleva ännu ett guld, 60 år! efter att han själv varit med och spelat hem det första 1944. Sagolikt!
Jag tänker även på alla de supportrar som varit med under den jobbiga första delen av 90-talet då publiken flydde stadion och vi fick se oss besegras gång efter gång och hur guldet hamnade i Göteborg år efter år och än jävligare skulle det bli med nedflyttning och bortaresor till Gunnilse, Umeå och Västerås.
Jag känner även lite extra för Hasse, Olof och inte minst Jörgen som spelade ner föreningen i superettan, stannade kvar och kämpade och tog oss upp igen och till ett 15:e guld. Ni är de sanna hjältarna.
Nu är ordningen återställd. Efter seger och total läktardominans mot vår ärkefiende i sista bortamatchen och till slut guld i sista matchen kan vi nu äntligen få ge utlopp för vår Malmöitiska segerkaxighet. Över hela Malmö firade vi vårt guld och själv fick man vara med på den finaste guldfesten av dem alla, med spelarna, ledarna och pokalen. Att få krama om gamla hjältar som Krister Kristensson, Leif Engkvist, Ingemar Erlandsson och Joakim Nilsson gjorde ju inte att man hällde i sig mindre rusdrycker precis.
Men det jag minns tydligast och som var det mest känsligaste ögonblicket var då jag efter att hade yrat runt på den gytjiga planen bland tusentals överlyckliga pågar och töser hur länge som helst och till slut, då jag äntligen fick syn på min far och jag bara rasade ihop i hans famn och vi bara grät och grät bägge två...
Jag är så fruktansvärt glad att jag fick uppleva denna dag med Er alla. Vi tillsammans har skapat något som resten av fotbollssverige tittar avundsjukt på och vi ska fortsätta en dynasti likt den på 70-talet då vi vann serien och cupen vart varannat år. Detta är bara början och runt hörnet väntar en ny arena där vi kommer skapa ett ännu mäktigare tryck och ännu tätare flagghav och motståndarna kommer att fasa över att möta oss på himmaplan.
Så här i all guldglädje kan jag bara inte låta bli att kasta ett stort lass skit på kvällstidningarna, främst Aftonbladet, som trodde att de skulle få skylta med sina fula löpsedlar på vår guldfest. Va f-n tror dom? Dessa norrländska gamar som har missbrukat vårt fina namn, förklarat fotbollen som död och dan innan avgörande guldmatch rotat fram nåt papper om Afonsos uppehållstillstånd. Sen lurar dom iväg ett gäng förvirrade småtöser som får för sig att dela ut guldlöpsedlar när det återstår hela 5 minuter plus 3 tilläggsminuter av matchen!
Som tur var fick man med lite bryskhet stopp på detta j-a spektakel från den fjollrosa skittidningen som egentligen bara vill se vår klubb drabbas av olycka så att de kan skriva ännu mera mög. De ska aldrig få lyckas.
Nu är vi svenska mästare och festen fortsätter och ingen kan stoppa oss...
