Säsongen bak och fram
Det är väldigt lätt att glömma inledningen på årets allsvenska säsong och bara fokusera på höstens resultat. Men om vi kastar om tankarna lite och vänder på steken.
En underbar höstmorgon i förra veckan, när nattfrosten släppte, gick jag till tunnelbanan, på väg till jobbet och njöt av den kyliga luften och ljuset från solstrålarna. Den senaste tiden hade jag vandrat denna sträcka i deprimerande mörker.
"När det är höstsäsong då är Hammarby bäst..." Inte faan stämde den 70: tals myten in på årets säsong. "Tabellen upp och ner.." går det inte heller att dra till med. Då kommer vi nia.
- Skit också här har man lagt upp en skrivstrategi över hur vi Bajare ska kunna få ut något positivt ur denna säsong och så tappar jag bort mig redan efter första meningen.
Ovanligt mycket folk i rörelse nu vid åttatiden på morgonen, på håll ser jag ett par skolpoliser som hjälper oss komma över gatan med alla lemmar i behåll. Självklart stannar jag upp bakom en av dem när de håller ut armarna för att släppa fram bilisterna. Så blir det vår tur att gå över, som en tyst överenskommelse, när skolpoliserna tar ner sina armar för att släppa fram oss. Då dyker det upp en bil från ingenstans som hastigt närmar sig övergångsstället. Bilen gör ingenting för att stanna upp utan passerar övergångsstället i hög fart. Som tur är har några hunnit över och vi andra hann ta ett par steg tillbaka. Slakten av fotgängare i en närförort fick ställas in. Det märkliga var att när bilen passerade oss så tar bilföraren upp sin hand och modellerar snabbt om den till ett fuckyoutecken. Vad i helvete är det frågan om tänker jag innan hjärnan snabbt ändrar om tankarna till att den här personen tydligen ville visa upp vilket finger han petar sig i röven med. Genast kändes det bättre och vandringen mot tunnelbanan kunde återupptas med oförminskad styrka och utan att tappa tron på mänskligheten allt för mycket. Kalla det gärna skyddsmekanism eller vad du vill.
Det har blivit mycket skyddsmekanism utlösningar den senaste tiden. Och då tänker jag på skandalderbyt mot Gnaget på Råsunda. Jag tänker på knivdödad skolpojke i Linköping. Jag tänker på de svarta rubrikerna som talar om att berusade Hammarbyspelare attackerar Bajensupportrar. (Visst skrev jag 1999 att jag ville att Hammarby skulle bli mer som Leeds, men det här är ju löjligt.
- Ja, ja, den här texten är inte skriven för att fördöma någon enskild utan endast nedtecknad för att beskriva hur jag ser på verkligheten i just denna stund. Ett tidsdokument rätt och slätt.
Jag skrev om den gamla klassiska ramsan "Tabellen upp och ner" tidigare. I år vill jag mynta ett nytt begrepp: "Säsongen bak och fram". Vi vänder på steken och tänker oss att årets sista match mot Kalmar FF spelades den första omgången och den näst sista matchen var omgång två osv.
Då tror jag att det varit ett annat ljud i skällan och det får mig genast att må lite bättre. Nu kör vi så får vi se hur humöret är efter dessa tankar:
VÅRSÄSONGEN
Omg. 1. Hammarby-Kalmar FF 0-3
Omg. 2. Elfsborg-Hammarby 0-1
Omg. 3. Hammarby-AIK 1-1
Omg. 4. Landskrona-Hammarby 0-0
Omg. 5. Malmö FF-Hammarby 4-3
Omg. 6. Hammarby-Örgryte 0-1
Omg. 7. Hammarby-GIF Sundsvall 1-0
Omg. 8. Djurgården-Hammarby 1-0
Omg. 9. Hammarby-Halmstad 1-1
Omg. 10. Hammarby-IFK Göteborg 1-2
Omg. 11. Helsingborg-Hammarby 3-1
Omg. 12. Hammarby-Örebro 1-1
Omg. 13. Trelleborg-Hammarby 2-2
Våren 2004 var inte mycket att hänga i julgranen. Efter förlusten mot Kalmar med 0-3 i första omgången var laget inte mycket värt. DN inledde omedelbart sin tävling: Vem gör första målet för Hammarby? Alla övriga tidningar hakade på. I andra matchen mot Elfsborg målade Runström och tävlingen lades omedelbart ner. Sedan kryssade vi ett par matcher och det var inte mycket att säga om vid den här tiden på året. Då visste vi inte att AIK skulle åka ur. Sedan spelades det en fantastisk match mot Malmö och trots förlusten var det bara glada miner efteråt. Antagligen spelades en av årets bästa allsvenska matcher redan i omgång 5. I alla fall om man får tro tidningarna.
Torsken mot Örgryte tog omedelbart ner klubben på jorden igen. Men efter vinsten mot Sundsvall så var Örgryte matchen bortglömd. Så spelade vi sex matcher och på dessa tog vi bara tre poäng vilket innebar att vi låg näst sist med 11 poäng när serien vände. Vi hade bara Trelleborg, med löjliga 4 pinnar, bakom oss och en poäng upp till AIK på kvalplats. Hur i helvete gick det till?
HÖSTSÄSONG
Omg. 14. Halmstad-Hammarby 2-1
Omg. 15. Hammarby-Djurgården 3-0
Omg. 16. Hammarby-Helsingborg 2-1
Omg. 17. IFK Göteborg-Hammarby 0-1
Omg. 18. GIF Sundsvall-Hammarby 2-0
Omg. 19. Hammarby-Landskrona 3-1
Omg. 20. AIK-Hammarby 0-1
Omg. 21. Hammarby-Trelleborg 0-1
Omg. 22. Örebro-Hammarby 1-2
Omg. 23. Hammarby-Elfsborg 1-0
Omg. 24. Kalmar FF-Hammarby 1-2
Omg. 25. Örgryte-Hammarby 0-0
Omg. 26. Hammarby-Malmö FF 0-0
Ingen kan påstå att höstens första match visade oss vad som skulle komma. Torsk mot Halmstad och bedrövelsen fortsatte. Men så hände något som fick livet att få en annan betydelse. Färgerna blev lite skarpare, lukterna fick en underbar doft, smakerna blev fantastiska och bärsen smakade underbart. Vinsten mot Djurgården förändrade allt! Att vi sedan följde upp med segrar mot två IFK lag gjorde inte saken sämre. Värmen kom tillbaka både inombords som utombords. Alla människor blev mycket vackrare på något märkligt sätt.
Hur hade GIF Sundsvall mage att förstöra denna djupare känsla av samförstånd och förståelse? Det är obegripligt! Men efter vinsterna mot Landskrona och Gnaget så var de förlåtna. Givetvis skulle vi torska mot seriens sämsta lag Trelleborg vilket innebar en pinne av sex möjliga. Tack för kaffet.
Tre raka vinster och Trellefajten var bortglömd. Men vi avslutade med två mållösa matcher så var säsongen slut. Nästa år då djäklar...
- Åter till verkligheten.
Givetvis hade vi sett bristerna i årets Bajenlag även om årets allsvenska säsong fått detta förlopp. Saknaden efter en riktigt het anfallare i Hammarby är givetvis fortfarande enorm. Men med rätt social satsning på spelare som fanns i truppen förra säsongen så...
- Ja, jag menar, med facit i handen, så skulle klubben ha tjänat mycket mera pengar, goodwill och tabellplaceringar om vi fått behålla Dede och Pohja. I min bok är det mycket billigare att anställa en person med social kompetens som har till huvuduppgift att se till att det sociala livet fungerar runt omkring spelarna. Speciellt spelarens första år innan han har fått ett eget kontaktnät.
Ordna fram fadderfamiljer ur vår rika supporterkrets som är villiga att ta sig an nya fotbollspelare och deras familjer. Enklare saker som att gå på bio, konserter, båtutflykter i skärgården och bjuda på fredagsmiddagar då och då. Jag lovar att det finns många seriösa supportrar som skulle se det som en stor ära att få hjälpa till. Hammarby behöver bara ha en spindel i nätet som förstår arbetsuppgiften och tar den på allvar. På lång sikt kommer detta att spara pengar. Detta är en investering i människor som ger god avkastning i det långa loppet (det borde du gilla Henrik Appelqvist).
- För visst måste detta ge bättre resultat än att värva spelare på korttidskontrakt?
Vi syns i Bajenvimlet!
