Gästkrönika: Englund måste bort
En krönika om för stora kostymer, dåligt försvarsspel och att en tabell aldrig ljuger.
"Man kan och bör absolut inte ge Patrick Englund skulden för allt dåligt som hänt AIK under hans tid som tränare. Däremot kan man, MÅSTE man, dra slutsatsen att han inte klarar att träna och leda klubben framåt."
"En helt enig styrelse är överens om att Patrick Englund skall fortsätta som huvudtränare för AIK inte bara i år utan även nästa säsong. Och att han skall ha Nebojsa vid sin sida"
Sanny Åslund 2004-06-01
Patrick Englund antog den stora utmaningen och har nu fått bevisat för sig själv, för styrelsen och för oss att han inte klarade att leda AIK.
Tabellen ljuger aldrig.
Tre vinster på 23 tävlingsmatcher.
Nej, Trelleborgsmatchen räknas givetvis inte.
Att fotbollsstyrelsen valde att låta två tränare med i princip ingen erfarenhet fortsätta leda AIK även efter EM-uppehållet var en chansning så vild och en missbedömning så grov att man baxnar.
Man kunde, och det med all rätta, ifrågasätta tillsättandet av Englund som Moneys assisterande tränare redan när det skedde, innan facit hoppade upp och sparkade oss i skrevet. Var Englund vad AIK egentligen behövde? Money ville inte ha Englund. Eller rättare, Money efterfrågade honom inte, samtidigt som han inte var så dum att han satte sig emot att arbeta med en människa han knappt kände och som hade ett obegränsat stöd från hans arbetsgivare.
Engelsmannen som varit huvudtränare för AIK i ett drygt år saknade tidigare erfarenhet att träna svenska lag och hade inte heller, med undantag av någon säsong i Scunthorpe, varit huvudansvarig för ett A-lag. Hans nye assisterande saknade helt tränarerfarenhet, han saknade helt tränar- och ledarutbildning. Patrick Englunds merit var att han varit en bra spelare i AIK när AIK var ett bra lag samt att han uppfattades ha ledaregenskaper.
Kanske tänkte de ansvariga på hur liknande ofta skedde i engelska lag, framgångsrika spelare får jobbet som huvudtränare i mindre klubbar efter karriärernas slut.
AIK är inte en liten klubb.
Själv tänkte jag på när Englund varit bisittare under AIK-Valencia. Under andra halvleks första tio-femton minuter höjde spanjorerna på bolltempot och rullade fullständigt ut AIK med stor rörlighet och ett kirurgiskt entouchspel. AIK hade under perioden inte tre pass i rad, Valencia snittade säkert femton. Kommentatorn frågade Englund om det var något han tyckte AIK borde ändra på.
Hans svar var att AIK borde lyfta upp laget och komma till fler avslut.
Patrick Englund verkar ha fört in en del goda vanor i AIK. Stretching, kosthållning och fysträning har blivit prioriterade uppgifter sedan han tog över. Han leder ofta stretchingövningarna själv istället för att lägga över något ansvar på spelarna. Rimligtvis har han gjort bedömningen att de inte är kapabla att utföra stretching själva eller så gillar han helt enkelt att stretcha och delta i snacket som uppstår.
Inget fel i det.
Englund lade enligt rapporter sig till med en strängare attityd när han tog över huvudansvaret, här skulle det inte finnas något tvivel om vem som bestämde. Flera spelare uttryckte i intervjuer gillande för denna nya ordning, äntligen fick de reda på att de måste stretcha efter en träning och att de måste göra vad tränaren säger åt dem.
Med detta i åtanke var Englunds tillträde innan EM-uppehållet kanske en välsignelse, även att han körde hårt med killarna under detsamma.
Det borde ha slutat där.
Eller rättare sagt, Patrick Englund borde fått fortsätta att köra övningar och leda stretchingen. Han borde fått återgå till sin roll som nybliven assisterande tränare under en erfaren, stark och nyanställd huvudtränare.
Alternativt hade han fått en annan roll, om den nye tränaren viljat ha en annan tränare som assisterande. Kanske någon som haft någon som helst erfarenhet av tränaryrket på elitnivå eller som jobbat inom föreningen AIK en massa år?
Det finns väl såna?
För problemet är, och jag vill vara noggrann med detta, att vi nu VET att det inte är så lätt att träna och leda ett allsvenskt lag. Det räcker inte att ha varit en bra mittback i ett bra lag, det räcker inte att ha varit bisittare i Kanal 5 eller spelaragent med stark personlighet.
Det räcker inte alls.
Under den gångna säsongen har AIK tydligen förvånansvärt ofta förlorat matcher och poäng på "individuella misstag" eller på att man "bara gjort ett mål" samt "tappat sin höga press efter en bra period".
Ibland har man dock spelat aggressivt och visat mod, enligt tränaren, som även emellanåt förklarat sig nöjd med antalet avslut. När ett lag endast lyckas skrapa ihop TRE vinster på 23 matcher (TFF räknas inte) under en tränare kan det ha flera orsaker. Oavsett vilken denna orsak är så är alla med ett hum om fotboll överens om att man inte vänder på negativa trender genom att tokanfalla och spela med ett högt försvarsspel.
Det gjorde AIK.
Med rädda spelare söker man trygghet i ett stabilt grundspel och väl organiserat försvarsarbete.
Det gjorde inte AIK.
AIK fortsatte spela ett spel där osäkra spelare skulle lösa försvarsuppgifter utan understöd högt upp i banan.
Vårt försvarsspel var uselt under hela serien och en stor orsak var det avstånd mellan lagdelarna som blev följden när trötta mittfältare blev kvar högt upp samtidigt som en alltmer osäker backlinje föll djupare och djupare. Det blev ofta öppna gator på AIK:s sista tredjedel i slutet på matcherna.
Trötta mittfältare tappade i sin press eftersom de fått täcka jätteytan mellan anfall och försvar för länge. Om man har två-tre otroligt snabba och placeringssäkra backar kan man kanske klara sig ändå.
Men det hade inte AIK.
Positionsspelet fungerade ytterst sällan. När vi tappat ytterligare en match i slutet levererades än en gång lösningen, "vi måste klara att hålla en hög press och anfalla i mer än 20 minuter". Varje match inleddes nämligen med just detta. Ofta kunde våra motståndare göra vissa ändringar i halvtid och sedan ta över matcherna, det omvända hände i princip aldrig.
Det finns inget lag i Europa, hur överlägset det än är, som anfaller i 90 minuter. Inget.
Lag som ligger i nedre fjärdedelen av tabellen och kämpar för sin överlevnad tänker inte ens tanken. Man fortsätter inte att försöka spela som ett topplag när man är ett bottenlag.
Det gjorde AIK.
Men vi är ju AIK, vi KAN inte åka ur.
Det kunde vi visst.
Det gör man när man spelar fullständigt huvudlöst.
Man kan och bör absolut inte ge Patrick Englund skulden för allt dåligt som hänt AIK under hans tid som tränare. Däremot kan man, MÅSTE man, dra slutsatsen att han inte klarar att träna och leda klubben framåt.
Detta frånskriver inte spelarna deras ansvar för sina egna prestationer. De får, precis som andra fått tidigare, leva med att de spelat ned AIK en division.
Detsamma gäller Patrick Englund.
Min personliga uppfattning är att om AIK anlitat en tränare med elittränarerfarenhet under EM-uppehållet hade vi, AIK, fortfarande haft ett allsvenskt herrlag i fotboll. Vi kanske inte spelat sexig fotboll första tjugo minuterna men vi hade rimligtvis klarat att ta fler poäng.
Det måste vara slut med att dela ut för stora kostymer till våra ledare och hoppas att de växer i dom. AIK:s nya tränare ska tillsättas snarast möjligt. I det mödosamma och slitsamma återuppbyggnadsarbete som klubben nu står inför är det absolut nödvändigt med ledare som varit med förr, antingen i en annan stor fotbollsorganisation eller i AIK.
