Konsten att förklara en torsk
Alla gör det men ingen pratar om det. Inte ens att man gör det då och då. Du gör det, din bajenpolare och även din bänkgranne gör det. En del gör det ett par gånger i veckan, andra mer sällan. Det verkar vara ett tabubelagt ämne som ingen vågar prata om. Vad jag pratar om? Att ”Förklara en torsk” så klart.
Ni har garanterat varit med om det, själva torsken alltså. Men även det påföljande nödvändiga ontet. Det finns en tvingande dialog man oundvikligen måste ha med diverse personer i sin omgivning. Alla med varierande förmåga att förstå hur du känner inför ditt kära Bajen, inte sällan helt oförstående för vad du precis genomlidigt.
För att du skall få det lite enklare med din påtvingade Efter-torsken-förklaring kommer här några enkla förslag till naturliga förklaringar man kan ha till de olika grupperna. Men innan vi går in på de olika grupperna så har jag sonderat några olika anledningar - Ingen sjukdomsdiagnos innan man lokaliserat smittohärden. Här kommer en förklaring på två bidragande yttre orsaker till en Bajentorsk på Söderstadion.
1. Domaren (På Söderstadion)
En klassiker. Dock är den nästan allra svårast att få gehör för. Så fort man nämner den fnyses det lätt från andra sidan och mumlas ”Jaha ja. Det är till att skylla på domaren för att Bajen är dåliga”. Ack, om livet vore så enkelt.
Vi börjar med det fundamentala: Alla är överens om att den bästa domaren är den som knappt märks under en hel match. Ändå får jag känslan av att det är som den där satans FUN Light drycken. På pappret hur enkelt som helst: 1 del saft och 9 delar vatten. Borde vara busenkelt. Ändå blir det likförbannat varje gång för starkt, man fyller på ännu mer vatten och sedan står man där med dubbelt så mycket färdig dryck jämfört med det man tänkte sig från början. Det är samma sak med domarna på Söderstadion. Hur många gånger har man upplevt att domarens roll varit 4, 5 eller 6 delar saft och spelet/spelarna bara har 3, 4 eller 5 delar vatten. Skillnaden är att spelet/spelarna inte kan få ytterligare plats. Domaren har återigen helt sonika tagit för stor plats.
Jag vet inte vad det är som gör att det ofta blir så här. Men jag antar att det antagligen är något högre mål som hägrar där i bakgrunden, t.ex. att öka sitt marknadsvärde som domare genom att lyckas stå emot det ökända publiktrycket på Söderstadion och på så sätt göra sig ett namn som domare i fotbollssverige och se till att få sig en biljett till något kommande EM- eller VM-slutspel. Eller kan det måhända vara så att det ökade marknadsvärdet syftar till att generera lite extrainkomster till de galopperande solariepollettspriserna i Eskilstuna alternativt de sjuka priserna hos tantfrisörerna för att slinga håret i Mölndal för att inte tala om den spikraka börskursen på Holmsjös enda hårimplantatsföretag.
Vad än anledningen må vara, så är det i alla fall plättlätt att se de olika tydliga tecken som bevisar att karln varken har alla höns i huset än mindre har koll på situationen på plan. Vid minsta misstanke om att domaren är ute på djupt vatten, håll utkik efter följande illavarslande tecken:
1. ”Graden av bestämdhet” - En tumregel är ”Ju mer bestämd - desto mer osäker”. Hur många gånger har man inte sett en domare på Söderstadion, efter att t.ex. den fulaste (Som av en tillfällighet ej bara spelmässigt utan även utseendemässigt) av dom alla i motståndarlaget för tredje gången har kapat en bajenspelare bakifrån utan åtgärd från domaren? Nu däremot visslar han plötsligt, ser jättearg ut och kommer springande mot situationen och då tänker man ”Ja men skicka ut karln då. Eller OK, får han en ostskiva kan jag köpa det, det är kanon att domaren statuerar exempel. Även om jag inte glömt de två missade innan. Hoppas bara inte Zengin skadade sig”.
2. ”Det intetsägande käbblandet” - Efter att han flåsande till slut kommit fram börjar han att käbbla med båda spelarna. Ett klockrent bevis för att han inte har koll på situationen. Det som nu händer är att motståndaren säger snyftande att Zengin minsann sagt något ofördelaktigt om hans mamma och Zengin hann inte ens börja berätta om hans sargade hälsena utan domaren har redan fattat sitt beslut. Motståndarna får frispark och Erkan får ett gult kort. Trodde tvärtomleken försvann samma dag man checkade ut från förskolan. Men i Hässleholm lever den i allra högsta grad vidare i vuxen ålder. Någon hjälp från Linus kan han glömma. Hans pondus sträcker sig enbart till att försöka stå fast vid en felaktig offsidevinkning (Se nästa kategori).
3. ”Den meningslösa pratstunden med Linjedomaren” - Här kan han i undantagsfall jogga ut till Linus för att höra hur han uppfattade situationen. Var dock uppmärksam på Linus under tiden domaren pratar med honom, om han då har båda händerna bakom ryggen och nervöst, frenetiskt och ivrigt skruvar och snurrar på hans fallossubstitut (flaggan), då vet man bortom all rimligt tvivel att den här karln har räknat de lustiga små runda fönstren på Globen de senaste minuterna och har inte den blekaste aning om situationen. Fast den där Zengin ser allt bra kaxig ut så det var säkert hans fel. Nu kan Linus i alla fall briljera på nästa bridgeträff om hur många fönster Globens norra sida har.
4. ”Det struttande bakåtspringet” - Efter att ha dömt helt galet (Han är nu medveten om det), Erkan förlorande nästan en hälsena, fick ett gult kort och på köpet fick Bajen ett spelförstörande avbrott mot sig börjar nu helt plötsligt domaren jogga struttande bakåt och vips tror man att man blivit teleporterad till en gammal Charlie Chaplinfilm med en svartklädd lustig herre som stapplar baklänges med pipan i munnen och blicken på bollen. Som om han demonstrativt vill visa att han nu har koll på situationen (Synd bara att bollen inte satts i spel ännu eftersom han själv inte blåst i gång det). Men tanken var ju fin.
5. ”Kompensationen” - Som ett brev på Posten kommer så den klassiska kompensationen 2-4 minuter senare. Så förutsägbart, så förväntat. Naturligtvis blir man ännu mer irriterad när den väl kommer. Dels för att han helt plötsligt blåser för en situation mitt på fotbollsplanen som varken innehöll hälsenor eller lagvidrigheter. Men även för att han blåser av spelet när Bajen har fördel av bollen och precis har fått igång ett lovande anfall efter det tidigare spelavbrottet. Kungen av Hässleholm får in en dubbelstöt mot Bajen; Först det horribla domslutet och nu ett påtvingat spelavbrott för Bajen.
På SvFF:s domarmöte måndagen efter applåderas dels modet att stå emot de enögda Söderstadionhuliganerna och dels det mjuka och varma i att inte bara döma mot Bajen som de galna fansen så orättvist skanderade. ”De fick ju trots allt minst lika många frisparkar till sin fördel.” Sedan skickar Strömbergsson bullfatet till Martin ”Ta en till, du är värd det. Vi behöver alla lära oss mer hur man tuktar Söderstadionpubliken. Du kanske kan hålla ett föredrag för oss så att vi alla med ännu större succé kan lyckas stå emot den krävande publiken och de gnälliga spelarna?”. ”Hmmpf. Kanske det”, säger han med munnen full av torr kanelbulle från ICA i Solna Centrum. Han har lite dåligt samvete för han precis beslutat sig att gå ner de förhatliga kilona övervikt och de båda kärlekshantagen som guppar i takt när han emellanåt slöjoggar över fotbollsplanen. Han har den senaste tiden känt att han inte längre riktigt hänger med i situationerna utan nu måste han verkligen gå ner i vikt. Tur att pipans styrka fortfarande hjälper honom att döma lite från distans de gånger han kommer på efterkälken. Alla är vinnare en dag som denna. Ja, förutom alla Bajare förstås. Men lite svinn får man räkna med när rättvisa skall skipas och reglerna upprätthållas.
2. Linjedomare
Det här är en klar bubblare. En sällan utnyttjad anledning. Här har vi ofta en man med på tok för stort ansvar i förhållande till sin förmåga att hantera den. Men deppa inte. Det finns några enkla sätt att få reda på om karln har gjort en felbedömning. Så fort du (Återigen!) är med om en huvudlös flaggviftning precis framför dig, andas lugnt och kontrollera följande:
1. Viftade han upp armen minst en sekund för sent, nästan som att han tvekade om det är offside då bollen slås eller om det är då den dimper ner tre sekunder senare framför hans fötter, men valde ändå att vifta med flaggan?
2. Sträckte han sedan flaggan lite för högt upp mot skyn och hela kroppen blev spänd som en pilbåge och han stod där bredbent och såg oerhört bestämd ut?
3. Står han sedan där lite för länge för att på något demonstrativt sätt försöka bevisa att han gjort en korrekt bedömning och är bergsäker på sin sak (Fast han själv och ett par tusen till vet hur det egentligen ligger till)?
De erkända beteendevetarna hävdar att 7 % av intrycket skapas utifrån vad som sägs, 38 % skapas utifrån rösten och tonfallet och hela 55 % skapas utifrån gester, miner och kroppshållning. Jag vet inte vad ni anser, men karln säger inte speciellt mycket under en match så det kan man inte gå på. Återstår då bara kroppsspråket. Här har vi ett solklart exempel på när kroppen omedvetet tar sig sina naturliga uttryck vid osäkerhet och rädsla och visar på en tydlig nervositet och vetskap om när man gjort något fel. Han blir följaktligen övertydlig i sina kroppsliga rörelser och tappar proportion av både rum och tid.
Nu är det ju så fiffigt ordnat att bakom honom står det ett par personer som också såg hela situationen. Ett litet räkneexempel: Hur många står i linje med karln, om vi är sjysta? (Det har ju varit jul precis) Om vi säger att fyra personer i bredd är i linje med honom och det står personer på alla 25 rader så har vi 100 personer som ser precis samma sak som Linus.
Nu är det ju ingalunda så att vi pratat om 100 pensionärer på Idrottsparken i Norrköping av typen som sitter där med rutiga gubbkepsar och öppnar sin kaffetermos och tar fram medhavda Ballerinakex och som för länge sedan tappat fokus på det som försiggår på planen, ej heller 100 egna företagare på Stockholm Stadion som ivrigt surfar på deras svindyra mobiltelefoner för att kunna lägga in de första köpordrarna när de asiatiska börserna öppnar, parallellt som de skickar lustansfyllda SMS till den 21-åriga marknadsassistenten han bjöd på färgglada drinkar på senaste julfesten leendes med hans av kemikalier nypolerade tänder. Inte heller 100 AIK:are på Råsunda som……eehhh……som…...ja, vad dom nu gör där, alla 442,458 personer marknadsstaben på något obegripligt sätt lyckats få dit en regnig onsdag mot GAIS (Fast alla studenter med gratisbiljetter kanske får ut något av det). Annat ljud i skällan hos ”publiklaget nr.1” var det år 1994: AIK-Trelleborg. Publik 1.634 personer. AIK-MFF 2.278. AIK-HBK 2.119 osv). Man glömmer lätt i Norrland.
Vi pratar inte heller om något man tror sig se i djupet 80 meter från Norra Läktaren på Råsunda utan vi står helt i linje med Linus. Nej, här pratar vi grön-vita genuint fotbollskunniga personer som följer både spelet och bollen noga för att inte missa ett enda ögonblick. Man kan tycka att detta även borde ligga i Linus intresse då det är hans enda uppgift att hålla koll på just det. Skall alla andra som står 10-15 meter till höger och vänster samt de i linje på Södra Läktaren läggas till så har vi ytterligare över 1.500 personer som såg situationen riktigt bra. Det är inte så att jag helt vill bortse från de ytterligare 11.000 fotbollsintresserade Bajarna vars närvaro på intet sätt skall förringas. De såg naturligtvis också att det absolut inte var någon offside, men jag vill åtminstone ge karln en nyanserad och ärlig chans, men jag känner att det är svårt.
De olika kategorierna
Så skall man då förklara eländet för sin omgivning. Här kommer en sammanställning av tre huvudkategorier man kan råka ut för efter en torsk och en genomgång av hur en dialog kan te sig. Vi börjar med den enklaste:
1. Sambo, fru, man m.m.
Detta är den förhållandevis enklaste dialogen att ta. När man kommer hem efter en torsk och kliver innanför dörren uppstår följande (väntade) dialog:
Hon: ”Hur gick det”?
Han: ”Inge bra”
--- SLUT ---
Fem ord som säger allt. Mer behöver inte sägas. Dessa två meningar passar som Yin och Yang. Inget lull-lull, syrliga kommentarer eller omskrivningar. Bara rena och klara fakta. Tänk om alla nöjde sig med det och dessutom var så förstående. (Naturligtvis kan ditt ansikts- och kroppsuttryck samt röstläge till viss del spela in på deras antagande hur det gick i matchen). Bara att masa sig till kylskåpet och bre sig ett par saftiga torskmackor och sedan se vad som helst utom Sportspegeln eller TV4 Sporten. In på forumet och känn samhörighet och medlidande. En del av läkningsprocessen och du är människa igen innan du somnar.
2. Arbetskollegor, klasskamrater, polare m.m.
Näst jobbigaste kategorin. Här blir man dagen efter tyvärr påmind om eländet men det är inte det värsta utan att det utförs nästan alltid av en vanligtvis fotbollsointresserad person som dessutom skall göra sig lustig över dig och ditt Bajen. Ofta inleds dialogen med ”Tungt idag? Hö-hö” för att inte prata om de som verkligen inte vet något ”Var det match i går förresten? Hur gick det?” eller de som helt sonika bara bräker ”Var det domaren igen, eller?” Det mest obehagliga med denna kategori är att de inte sällan är fotbollsointresserade Djurgårdare och naturligtvis så har Turgår´n samma dag slagit något brödgäng efter att ha spelat uruselt i alla lagdelar i 80 minuter men kvitterat i 88:e genom en tåpaj och sedan ”ryggar” in 2-1 i 93:e efter en tumultartad feldömd hörna som ruffades in i mål (Skulle naturligtvis varit inspark för brödgänget). Om Djurgårdaren var där? Nä, inte riktigt. Men segeryttringarna är likförbannat alltför oproportionella likaså skadeglädjen.
Eftersom denna kategori överhuvudtaget inte förstår sig på fotboll är det ingen idé att börja förklara de egentliga orsakerna. För att bli av med puckona och försöka byta ämne gör följande: Prata lugnt och stilla som till en idiot, nicka förstående och jönsa med till en viss grad, glöm sedan snabbt deras kommentarer och dra dig sedan mot likasinnade personer som fattar något och så kan ni börja planera för nästa match med alla dess möjligheter.
3. Illvilliga råttor
Ettrigaste tillika fegaste kategorin “what so ever”. Denna kategori består av bleka, nariga individer som tassar fram väsandes ur hålorna och har en förmåga att alltid slå en signal på din mobil på matchdagen kl. 20.48.25. Det är nästan så det blir rundgång då domarens slutsignal knappt ekat klart när mobiltelefonen ringer. Naturligtvis ringer han bara för att ”höra hur läget är”. Särskilt när personen i fråga vet om att det var en orättvis torsk och har förmodligen även sett matchen i smyg eller hört hela matchen på Radiosporten. Det finns två bra sätt att angripa detta: 1. Svara sakligt att det visst var domaren som avgjorde denna match (Även om det precis är en sådan krok han slängt ut) och kombinera den med att det går fler tåg. 2. Lulla med, ge bara överslätande halvt undvikande svar, svara aldrig ja eller nej, prata om att det går fler tåg och att så här är det ibland. Mycket svårare att angripa detta då.
4. "Det man talar tyst om"
Det finns faktiskt en fjärde kategori, men som vi kanske skall prata med lite mindre bokstäver om. Det kan nämligen resultera i ofrivillig inskrivning på Karsuddens mentalsjukhus. Det har med den inre dialog flertalet av oss har med oss själva dels innan match i allmänhet men efter torsk i synnerhet. Jag talar om de myriader av kombinationer av olika skor, matchtröjor, skosnören m.m. och de olika ritualer man testar inför matchen för att hitta den optimala vinstkombinationen. Efter 250 gånger har jag fortfarande inte hittat det rätta receptet och det känns som att det kommer att gå fortare att sätta den korrekta julmustblandningen innan (Även om man börjar nu). Men, men, ”Trägen vinner” heter det här ute och ”Tvångssyndrom OCD” (Obsessive Compulsive Disorder) heter det innanför grindarna.
Epilog
Det är ju lite av Don Quijotes kamp mot de ondskefulla väderkvarnarna eller Davids kamp mot Goliat. Men så här är det när man är tvungen att hantera det som vi alla titt som tätt får stå till svars för, på grund av dessa svartklädda envåldshärskares behov av erkännande och drift av maktfullkomlighet.
På pluskontot får Horace Engdahl ytterligare ett ord - Bortadomare - att lägga till nästa utgåva av Svenska Akademins ordlista. I ordlistan kommer följande förklaring att stå: ”En huvuddomare alternativt assisterande domare, företrädesvis ej ursprungligen från Stockholmsregionen som under en match på Söderstadion utnyttjar kraften i hela sitt ämbete för att ej falla för publiktrycket och som i möjligaste mån försöker i att döma till bortalagets favör”.
De tre domare som lyckas bäst med detta under en säsong får som bonus komma och leva tillsammans med Lars-Åke Lagrell i hans residens ”SvFF Mansion” icke helt olikt Mr. Hefners upplägg i Los Angeles”. Alla givetvis iklädda Euro -92 kaninmunderingen.
Men det är inte bara spott och spe. Jag förstår att domarna är människor av kött och blod och inte ens de är Stålmannen i alla lägen. Även de måste kunna göra fel. Det är lite det jag vill komma fram till. Jag är övertygad om att toleransnivån mot domarna och linjedomarna skulle vara mycket högre om de bjöd på sig själva och vågade t.ex. ändra ett domslut som de kommer på var felaktigt. Jag lovar, vi skulle kunna ta att även ett felaktigt domslut till Bajens fördel ändras. Så länge domarna skippar prestigen, trotsen och det ack så övertydliga lillebrorskomplexet från Västkusten och tar korrekta beslut är alla glada och nöjda. Nu tycker jag alla tar varandra i händerna och sjunger ”We shall overcome”…… Nej, kanske inte det.
Om ni slappnar av lite till nästa säsong så skall ni se att det blir mycket bättre stämning. Du fattar vad jag menar, Flöjtfeldt? Jag vet att du är inne och smygläser här mellan de olika solpassen med ditt halvkroppssolarium inköpt på Ellos 1987.
Någon som förresten hört vem som skall döma premiärmatchen, så man vet vad man kan förvänta sig?
Eder domarfilosof,
