Gästkrönika: "En bajare blir aldrig arg, han blir bara ledsen"
På forumet har Pontiac_101 skrivet om sin syn att vara Hammarbyare. Söderst@ben tar sig friheten att lägga ut den som gästkrönika - så fler får läsa den.
Har ni hört uttrycket, "En bajare blir aldrig arg, han blir bara ledsen". Om ni inte känner igen det så kanske det är lika bra att ni slutar läsa här.
Fram till helt nyligen, typ idag, har jag instämt helt och fullt med detta talesätt, men har nu kommit fram till att det som vanligt inte existerar några regler utan undantag. Vilket är då undantaget i det här fallet? Jo den egna familjen, var tidigare idag inne på det officiella forumet och läste inläggen angående AL:s vara eller icke vara. Först blev jag lite förvirrad (ungefär som när jag på BF:s forum läste om Salle-hypen).
Efter att ha läst alla inläggen upptäckte jag att jag var relativt arg (och givetvis ledsen). När råttorna från råsunda och jyren från skansen hånar och kommer med ogenomtänkta inlägg är det som att kasta vatten på en gås, det bara rinner av. Men när det kommer kritik av den sorten från de egna leden tycker jag att det får vara nog. Jag ska inte snöa in allt för mycket på kritiken, utan jag nöjer mig med att säga att, Nej att vinna mästerskapet är inte hela grejen. Är man bara ute den biten så rekommenderar jag er att snarast byta förening. Man skulle nästa kunna tro att ni har era rötter i landet over-there och är drabbade av deras "framgång till varje pris"-mentalitet. Att hålla på Hammarby är mer än sportsliga framgångar. Det är ett sätt att leva. Ungefär som att Islam och Judendom är mer än bara en religion. Det betyder inte att man måste gå på alla matcherna eller åka land och rike runt för att följa Bajen.
Jag ska inte sticka under stol med att det var fantastiskt alldeles underbart att vi vann 2001, men jag vet också att jag inte var den ende bajaren som tyckte det kändes kymigt. Hur gick det årets vinst ihop med myten om Bajen som den ständige förloraren, om Bajen som inte kunde vinna (fast den lever ju fortfarande kvar inom bandyn), vilket för mig till ännu en "sanning", nämligen, "Skit i tabellen, Bajen är bäst ändå" eller som Kenta sjöng "Bajen är bäst i stan, Bajen är bäst" (om ni inte känner igen de raderna, så kan ni verkligen sluta läsa nu). Att vinna allsvenskan var iofs pricken över i:et, grädden på moset och det som gjorde att vi fick en den fjärde * i Guide de Michelin. Men det är inte därför man håller på Bajen.
Varför blir man då supporter till detta fantastiska Hammarby? Ja, man kan ha tur som jag och få det med generna, andra som t ex Lars Nylin som på baksidan till boken "Grön + Vit = Guld" (läs den) skriver: " Jag har varit otrogen med Hammarby i över tjugo år, det är en klubb som det är väldigt lätt att bli kär i." Sen kan man väl nöja sig med att konstatera att det bara finns två sorters supportrar, Bajare och såna som önskar att dom var Bajare.
Eftersom jag inte kunde ha sagt det bättre själv snor jag ett citat till från boken, nämligen av Magnus Hagström som bland annat skriver:
"Däremot tror jag att det är få fotbollsfans i Sverige som haft lika mycket starka upplevelser som vi har haft. Under 90-talet spelade Hammarby bara sju seriematcher som var betydelselösa för medaljstrid, ned- eller uppflyttning. Under denna tid åkte vi ur Allsvenskan två gånger och gick upp två. Två gånger spelade vi kval om allsvensk plats, en gång räddades kontraktet i sista omgången och vid ett tillfälle bärgade vi medalj. Oss emellan är det någon som tror att rgrytefansen haft roligare genom åren trots guldet 1985".
Egentligen skulle hela detta kapitel citeras, men ni kan lika gärna köpa boken och läsa själva. Ni som anser att det är viktigast att man vinner, ni älskar inte Bajen. Ni älskar att vinna och hur smärtsamt det än låter så är det inte samma sak.
Självklart har även jag gått besviken hem från en match och förbannat mitt öde att vara född till Hammarbyare. Jag menar varför kunde inte jag födas till ManU eller Juvesupporter. Men man får i motgångens stund söka efter de glada stunderna. När mff slog Bajen med 6-0 och man stod utanför arenan i full bajenmundering och var omgiven av tusentals skadeglada mff:are var man inte så lite stolt. Tänk att lilla vi kan få så många att bli så glada. Eller på Olympia när vi spelade 2-2 (tror jag det blev) och vi stod och sjöng "Hammarby är dom bästa - Heja, heja, heja Bajen i 25 minuter. Vilket i sig inte är så ovanligt, men när vi sjungit en 10-15 minuter så gör helsingborg mål. Tystnar vi då som andra medgångsklackar, nej vi ökade till ett fenomenalt crescendo i ytterligare 10 minuter. Man fick rysningar, ståpäls kalla det vad du vill och när man minns tillbaka är det inte långt ifrån att det kommer en tår.
Hammarby IF grundades 1897, fotbollen kom med 1915 och 1918 fick vi vårt granna bortaställ (tack Johanneshov). 2001 vann vi äntligen mästerskapet i fotboll, gott så. Vinner vi igen, kanon, men allvarligt talat så spelar det ingen roll eftersom min kärlek till Bajen och de flesta av dess medlemmar kommer alltid att bestå. Den har varit solid i 38 år och kommer att vara det i 38 år till. Om det är så viktigt för dig/er att vi ska vinna varje match, varje tävling och varje mästerskap, tycker jag att ni ska söka er till mff-support, dom verkar bli ruskigt starka de närmsta åren och då får ni ju en av era önsketränare också.
I mina ögon är vi en arbetarförening som alltid har stått på de svagas/mindre bemedlades sida. Vi har hyllat gamla hjältar och vrak som andra spottat på. Vi är en förening där man som förälder kan ta med sina barn på matcherna. Vi är en förening som har högvis med traditioner, minnen och historier. Vi har en samling ramsor och sånger som alla andra föreningar avundas oss.
Nå, vad har då Hammarbys stolta historia med det här att göra. Jo, när man surfar runt på olika bajenforum får jag lätt intrycket att man ska strunta i det som har hänt och bara blicka framåt. Ja, va fan till och med Kenta sjunger ju att "det finns bara en väg och den går framåt. Det finns bara ett sätt och det är fortsätta att gå". Men nu är det ju så vist att den som inte är medveten om sin historia lätt springer på pumpen. I vår omedelbara närhet har vi mff, dif och ajik.
Vill vi som lever med/för/av Bajen att vi ska köpa oss till framgång (med vilka pengar då) eller att vi ska sparka tränarn så fort det inte går bra (där är ju Helsinborg ett lysande exempel som ett tag hade halva Sveriges tränarkår anställd samtidigt).
Jag anser att vi ska hålla oss till den kursen som styrelsen har lagt fram och ge AL chansen att fortsätta att utveckla vårat unga lag. Jag får så här avslutningsvis inte glömma bort en av våra viktigaste ingredienser i föreningen, nämligen, humorn. Bajare har alltid haft en beundransvärd självdistans, något som man tydligt märker när man pratar med äldre generationer. Å andra sidan har vår kollegor (och före detta kollegor) inte fotbollsspelare som Runström i sitt lag.
Avslutar med Karin Boyes ord:
Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd- men det är vägen, som är mödan värd
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Gästskribentens åsikter sammanfaller inte nödvändigtvis med Söderst@dions eller Svenska Fans.
Söderst@dion är en supporterhemsida helt fristående från Hammarby IF Fotboll
