Krönika: Det här gör bara mer ont
Informationen vi hoppades slippa få höra - det öppna brevet till Sjöholm.
Det missade guldet känns fortfarande som en stor klump i magen. Som min kollega Peter Mikkelsen skrev innan avslutningsmatchen, "vi har investerat våra känslor i HBK i alla dessa år och nu ska vi snart, snart få se vilken utdelning det blir".
Känslan direkt efter Dolles mål, att allt gick vår väg. Känslan av vår egen lycka och att få dela den med 15 000 andra HBK:are på ett underbart Örjans Vall, det är svårt att beskriva för någon som inte är insatt.
Men så vänder det hela. En göteborgare avlossar ett skott som träffar Zwirgzdauskas utsträckta arm. Conny som slänger sig åt fel håll.
Efter matchen var det begravningsstämning på Örjans Vall. Man var ledsen själv och man visste att andra också hade det svårt. För att inte såra sa man inget. Och skulle man säga något till tröst fick det bli en försiktig viskning. Tomma blickar överallt.
Men vi vet att med tiden kommer vi över det hela och då kan vi istället glädjas över Stora Silvret och till en mycket fin säsong som även innehållit så mycket glädje.
I många kulturer avslutar man sorgen med en fest. En fest som talar om att sorgen är slut och det är dags att se framåt. Normalt inträffar denna fest ett par månader efter att sorgen fallit in. Halmstads kommun tyckte två dagar var lagom och prisade HBK i måndags. Enligt rapporterna fanns det gott om tjejer bland hyllningsmassan. "Hårda" "tuffa" pojkar visade sig vara mer känsliga än ryktet och stannade hemma.
Redan samma kväll som avgörandet kom de första rapporterna om domarens insats i Malmö. Men vem orkade lyssna? Jag tror ingen med HBK-hjärta gick direkt hem och granskade domaren på Malmö Stadion på tv:s repriser. Sånt orkar man inte med helt enkelt.
Det ligger kanske substans i det Sture Svensson skriver i sitt brev till Bengt Sjöholm. Vad vet jag. Men brevet är inget plåster på vårat sår. Visst ska sanningen fram och visst ska domarkåren tåla att granskas. Men det här gör nog bara att småklubbarna riskerar framstå som dåliga förlorare. Den smällen tar jag gärna någon annan gång. Men inte just nu. Vi tar hellre Stora Silvret med stolthet och värdighet än att bjussa fjantiga skåningar chansen att kalla oss "Stackars Halmstad".
