Äras den som äras bör
En liten hyllning till Micke Stahre samt kort eftersnack från Skytteholms IP.
Äras den som äras bör. Micke Stahre har som förste tränare lotsat ett AIK-lag till JSM-guld. Det har han gjort med ett effektivt, modernt och sevärt spel som saknats på a-nivå under ett halvt decennium. Det är lätt att ge beröm och ryggdunkningar när det går bra men jag är imponerad av vad denne Stahre byggt upp och lämnar över när han nu ska ta klivet till att bli a-lagstränare. Vilket strålande sätt att avsluta sejouren på!
Jag började följa juniorerna i utvecklingstruppen under Baxters sista år, när a-lagets spel började vika och glädjen delvis kunde återfinnas i utbildningen av de yngre spelarna. Spelare som ofta ser mer tekniska ut än a-lagsspelare (och som i vissa fall nog är det men saknar andra egenskaper som ibland aldrig erövras), men som också taktiskt är inne i en utbildningsfas som gör det intressant att titta på.
Jag tyckte redan 2001, när u-laget skulle spela som Nordins a-lag, att det blev mindre intressant att följa.
2002, efter att Norling lämnat och Stahre tagit över ansvaret, blev det ännu torftigare och jag kritiserade även utvecklingen av spelet hos de yngre. Trots teknik och ett antal pojklandslagsmeriterade spelare bjöds det inte spännande taktisk utveckling eller bra resultat.
Målskyttet var inledningsvis bedrövligt och u-laget var inte längre lika intressant rent taktiskt. Tyvärr har tiden och intresset inte räckt till för att regelbundet återuppta u-lagskollen, dessutom har u-laget blivit mer av ett reservlag för b-spelare från CO/AIK än en plats att utveckla framtida talanger. Juniorernas serier har känts som några steg för långt ifrån a-truppen i allsvenskan för att lägga mer av min fritid på. Men efter att ha tittat på några matcher under hösten har jag upptäckt att Micke Stahre (och antagligen spelare och ledare kring honom) verkligen har utvecklat ungdomssidan de senaste åren.
Trots tidigare kullar med flera bra spelare har nu en bred och jämn trupp med tydligt spel skapats. Idéer med influenser från Baxters framgångsrika men korta AIK-era blandat med ytterligare nya icke-traditionella svenska mönster, främst i offensiven, är uppenbara. Ett snabbt spel där spelarna ser välskolade ut och i så gott som varje moment ser ut att veta vad de ska göra istället för att drälla med bollen, titta upp och se vad som erbjuds.
Ett lagspel där man inte hoppas att individen ensam ska hitta på någon lösning eller att motståndaren har en dålig dag. Ett fungerande spel med skapande av ytor där bollen inte är och leverans dit på spelare i fart. Ett spel med mycket passningsspel, snabba omställningar som påminner om handboll med ett försvarsblock och ett anfallsblock. Där omställningarna åt båda håll är viktiga, detaljplanerade och effektiva. Med diagonala lösningar offensivt som sårar motståndarna på flera fronter.
Jag beklagar att jag inte funnits i den omedelbara närheten och följt Stahres arbete under hela resan. Hoppas att AIK har vett att ta vara på denna tränartalang. Precis som med juniorspelare är det svårt att sia om framtiden och hur man klarar steget men Stahre har tydligen kvaliteter eftersom han lyckats med något ingen annan tränare tidigare lyckats med. Han har inte gjort det ensam, men han har det största direkta ansvaret för kvällens JSM-guld. Gratulerar - och lycka till i den fortsatta karriären!
Nedan följer kommentarer från innerplanen där lyckoruset var enormt bland spelare, ledare och de åskådare som samlats.
- Det är det skönaste jag upplevt. Visst, det är på juniornivå, men jag tror det är likadant för alla som håller på 300 dagar om året och vinner något, sade en sprudlande glad Micke Stahre efter matchen.
Tränare Stahre var i glädjyran ändå samlad nog för att snabbt kunna leverera en sammanfattning av matchen:
- Matchbilden var som förväntat. Vi hade koll på allt. Vi visste att de skulle vara aggressiva och spela 4-4-2. Vi hade koll på deras långa frisparkar men det är inte så lätt att försvara sig mot för det handlar ju om hur bra man markerar. Det var inte heller lätt att ersätta 189 centimeter Åhman-Persson men vi klarar det bra. Turksson får spela i en lite ovan roll och löser det bra offensivt.
Lagets mest rutinerade spelare Per Karlsson spelade sin blott andra match för året med juniorerna. En match i våras och den senaste veckans träning var det enda tidigare samspel han haft med sina guldkamrater.
- Men jag känner ju alla och det har gått bra även om det inte är så lätt att spela ihop sig i en backlinje.
Att bara kliva in en final och peta någon annan efter att inte ha varit med hela vägen kändes lite märkligt för Karlsson, men guldmedlajen lär nog trösta eventuellt besvikna lagkamrater.
Även för Karlsson var det karriärens höjdpunkt, men ombedd att jämföra med allsvenskt spel sträckte han sig till att det var likvärdigt.
GRATTIS GRABBAR! Om tio år, då jäääävlar...
