En ny blåvit säsong
Måndag, ny tränare, ny säsong. Lördagen var dock inte lika framtidsoptimistisk.
Pressuppbåd, fotografer och mitt i all medial kaos, så stor den kan bli på lugna kamratgården åtminstone, står Arne Erlandsen. Han pratar om press högt upp i planen där bollvinnande mitt på planen ska resultera i snabba anfall. På väggen bakom hänger tavlor som skvallrar om Blåvitts storhetstider. Det är det spelet som härjade då som Mats Persson och Bengt Halse vill hitta tillbaka till. De båda sitter på varsin sida om sitt tränarförvärv och småmyser, ser ganska nöjda ut med vad de hittat, eller vem det nu var som hittade vem. Mats Persson berättar om en norsk tränare som snackade allt utom fotboll med honom nere på La Manga i våras. Journalistkåren hugger direkt, det är ju en norrman, det snackas om snabba omställningar, de ser framför sig den tråkiga fotboll där långa bollar tar död på deras måndagsnöje, framför sig ser de en annan norrman som heter Drillo. Arne svarar med att en lång boll inte är fel så länge den är förnuftig.
Förnuftiga långa passningar är något vi sett mycket av redan i år under Bosse Johansson. Djupledsspel som när det fungerat varit en fröjd för oss supportrar. Där George Mourad vunnit varenda duell och skapat chanser både för honom själv och för sin anfallskompis Peter. Förnuftiga långbollar, långbollar som har ett mål. Inte som för några säsonger sen då våra ytterbackar smällde iväg bollen bara för att bli av med den och sedan lyfta. Den sorts långbollar som fortfarande sitter på de flesta journalisters näthinnor när de ser IFK Göteborg. När de inte snackar om Bosse Bolldoktor då förstås, men nu är ju han glömd då en sparka-spring-tränare från Norge anlänt.
Bosse hade som ett mål att vända spelarna åt rätt håll. Det såg väldigt bakvänt ut när han gick ut på kamratgårdens gröna matta för första gången. Men Bosse lyckades och idag är Blåvitt bättre och tyngre än på väldigt länge. Inför de flesta matcherna i år har man haft förväntningar om att Blåvitt ska vara det spelförande laget. I de flesta matcher har det infriats. I många matcher har vi varit riktigt jävla bra. Med de förutsättningarna kan Erlandsen med sin prägel på spelet kunna åstadkomma något riktigt bra. Om det sedan blir genom ett spel som är jättetrevligt eller mindre skoj för alla fotbollsälskare spelar mindre roll. Nästa måndag inleder vår nye tränare sitt jobb och Royal League kommer i och med det bli väldigt intressant att följa. En turnering som tillsammans med FC Köpenhamn var det första Erlandsen nämnde idag. Han har redan satt fokus.
***
Lördagen handlade om avslutning på säsongen och cupfinal. Det var ingen rolig blåvit dag. Inledningsvis satte bortalaget tempot för matchen. Sedan gjorde hemmalaget 1-0. Bortalaget trummade efter det på igen utan att hemmalaget skapade någonting överhuvudtaget. I andra halvlek gick domare Sundell in i matchen, alldeles för mycket. En oerhört tveksam insats överhuvudtaget kryddades med att han lyckades med bravaden att visa gult kort åt en spelare utan att varken publik, funktionärer, tränare eller spelare såg det. Leif Sundell tyckte att det var olyckligt. Jag tycker också att det är olyckligt att han avgör en cupfinal på det sättet.
Olycklig uppväxt är något som måste ha drabbat de ordningsvakter som fanns på plats under den norra läktaren. Efter att Djurgården utökat sin ledning brister det för en del Blåvittsupportrar som upprört börjar sparka ur sin vrede mot staketet längst ner. Med tanke på Sundells olyckliga match så är det kanske inte så konstigt. Konstigt tyckte i alla fall ordningsvakterna att det var och stormade upp ackompanjerade av batonger och brandsläckare. De måste med nöje ha iakttagit händelsen som av media förstorades upp som "dödsstöten för svensk fotboll" och delade med glädje ut duschar mot supportrar med sina brandsläckare. Deras anledning att storma upp mot bortasektionen var att plocka en supporter som angripit någon, förmodligen någon av dem, på läktaren. Må så ha hänt och må det vara rätt att ta in personen i fråga. Men det är aldrig rätt att göra det på det vis som ordningsvakterna gjorde i lördags. Vad vi har supporterpoliserna på plats för kan man ifrågasätta, något som säkert även de gjorde efter matchen då de blev totalt överkörda av ett gäng vakter som gjort alldeles för många missar i jakten på att bli polis.
Uppför läktaren jagade vakterna den supporter som de pekat ut som skyldig, de vevade friskt med batongerna och slog på allt som kom i deras väg. Barn som aldrig mer kommer att välja ståplats, en ung tjej som fick vårdas resten av matchen med livshotande skador, massvis med supportrar som bara stod på fel plats vid det tillfälle då vakterna löpte amok. En del supportrar gjorde motstånd, och tro fan det. Men det spelade ingen roll vem som gjorde vad, här resulterade videofilmande, pekande och ifrågasättande i långa och hårda slag från vakterna i gult. Här stod adrenalinfyllda vakter med batongen dragen i ena handen och brandsläckaren i den andra med en blick som vore redo att döda vilken sekund som helst, i ett ögonblick då allt egentligen lugnat ner sig.
När någon tar beslutet att skicka upp trettiotalet vakter som genom det får en ursäkt att puckla på allt som kommer i deras väg, då sätter man en kniv i fotbollens rygg. När man angriper den grupp supportrar som reser hundra mil för att ge liv åt den cup förbundet lyckats köra i graven, när man angriper de som gör fotbollen till vad den är, när man angriper de trognaste av allt och alla inom sporten, då angriper man fotbollen och då kan vi prata om dödsstöt. Ska man behandlas som djur, enbart för att man står på en bortasektion, av ett gäng fulltständiga idioter som inte har någonting med fotbollen att göra, då har det gått långt. Jag hoppas att det räcker nu. Den resande fotbollspubliken som utgör grunden i det som är Sveriges populäraste och mest prestigefyllda mästerskap förtjänar inte att få benen bortsvepta gång efter gång.
***
Jubileumssäsongen är över för IFK Göteborg. Jubileumsåret går vidare med en bra säsong i ryggen. Bosse Johansson och hans mannar har tagit fler väldiga kliv framåt även om det inte resulterade i några titlar. Nu styr vi vidare med en norsk styrman. Mot Köpenhamn, mot Tromsö, mot en vår där frosten åter ska tina bort. Där Allsvenskan väntar återigen.
