Mina möten med AC Milan
"Hövdingen" levererar ännu en historielektion.
På torsdag är det dags för en helt ny tävling att ta sin början. En idé som kanske är det första fröet till en kommande skandinavisk superliga. Kanske blir Royal League en framgång som kommer att utvecklas men redan nu går vi MFFare och drömmer om den finaste av alla fotbollsturneringar på klubbnivå. Redan nu ser vi himmelsblå hur lag som Arsenal, Real Madrid, Juventus eller Barcelona drar fulla hus på Malmö stadion. Redan nu drömmer jag om att få upprepa "mina" möten med giganten AC Milan.
Mitt första möte med storklubben finns mycket klart i mitt himmelsblå minne. Endast fyra år har gått sedan eld upphör har blåsts för andra världskrigets fasor. Sverige har så smått börjat sin långa färd mot välfärden och Sverige har fått sin första fotbollspelare exporterad till den utländska proffsvärlden (undantaget Hasse Jeppsson som spelade i Charlton som amatör). Framgångarna från OS i London har fått upp ögonen på de italienska klubbarna och 1949 säger centertanken Gunnar Nordahl farväl till föräldrar i Hörnefors och lagkamrater i IFK Norrköping för att spela fotboll i AC Milan. I tidningen läser vi att Milan under sitt sommaruppehåll skall på turné till Sverige och naturligtvis till Malmö. Min kompis och jag tillhör "Ligga-bakom-Gripens-mål-generationen" men har av någon konstig anledning fått för oss att vi skall sitta på läktaren denna match. Inte den gamla skruttiga, i dag K-märkta läktaren, utan den nya fina gröna. Där sitter inga ungar. Där sitter inga lågavlönade. Men där skall vi sitta och se MFF möta Milan. Men hur skall vi få pengar?
Jo nu räddar mig mina möjligheter att bo i Skanör tack vare morföräldrar. I Falsterbo finns en golfbana där Falsterbosocieteten ägnar sig åt det som i dag är en folksport. Golfbollar hamnar i vatten. Vi låtsas leta men trampar ner bollarna i sanden för att sedan sälja till andra spelare. Nu finns pengarna till läktaren, Nu måste bara biljetterna skaffas. För att få en biljett till läktaren då måste man stå i kö. Får moderns och faderns tillstånd att stiga upp klockan fyra på morgonen för att köa till biljettluckan på Malmö IP. Malmö var lite tryggare då. Framme vid idrottsplatsen på andra plats i kön. Kön växer. Cigarettrök blandas med kaffedofter. Gubbar spelar kort och pratar om fotboll. Lång väntan innan luckan öppnar och de åtrådda biljetterna är i vår hand.
En dag i början på juni är den stora stunden inne. Malmö FF är en segermaskin. Den långa raden av förlustfria matcher har inletts. Vi kommer från 12-0 segern mot den allsvenska tvåan(!) Jönköpings Södra IF. Vi är oslagbara. Men nu kommer ju självaste AC Milan med Gunnar Nordahl. Redan när vändkorsen öppnar är vi på plats . Det kommer att ta timmar innan den övriga läktarpubliken infinnner sig. Jag har köpt mitt allra första autografblock och är nästan tio år.
Då händer det som jag fortfarande upplever som ett under. Vi står och hänger vid spelaringången timmen före avspark. En vakt kommer ut i sällskap med någon. Är det sant? Vi glor. Vi hör denna någon säga till vakten "Idag ska vi ta dem". Vi hör vakten säga till oss "Va glor ni på ungar? Ska ni ha autografen så ta den och stick sen!". Darrande sticker jag fram mitt nya block och mitt livs allra första autograf blev Gunnar Nordahl. Men "Il Bisonte" hade fel om matchutgången. MFF spelar ut det italienska topplaget och vinner med 4-1. Två småpågar har upplevt något som blev ett minne för livet och stärkte kärleken till MFF.
Ett solvarv har gått. Än en gång kommer Milan till Sverige. Nu med hela Gre-No-Li. Milan är ute efter revanch. På den tiden innan Europacuper var dessa vänskapsmatcher stort allvar med mycket prestige. Jag citerar lite från min sönderlästa bok:
GRENOLI I ITALIEN.
Milan har enkelt vunnit sina två första matcher på turnén. Gunnar Gren skriver: "Men en svårare uppgift förestod oss nu - Malmö - i en lång-lång rad av matcher obesegrad fotbollsförening. Eric Perssons lag hade besegrat Milan året före och hade väl snarare ökat än minskat i slagstyrka. Milanledningen hade enträget bett oss om att utkräva revansch men första halvlek gick vi hela tiden i
skåningarnas listiga offsidefällor och vi fick närmast vara tacksamma för 1-1 i pausen."
Mina upplevelser av matchen är regn-regn, massor av regn. Åter bakom målet där jag hörde hemma. Andra halvlek tar Milan med den berömda innertrion över och vinner till slut med 4-1. Sven Hjertsson bjuder Gunnar Gren på fritt uppehälle på lasarettet i Malmö och i efterhand har jag fåt veta att Krister Kristensson var på sin allra första match i livet. Efter händelsen med Gren/Hjertsson kunde aldrig mer
Gunnar Gren klaga på det hårda spelet i Italien utan fick alltid till svar med ett leende från lagkamraterna - Malmö.
Nu tar vi ett stort steg fram i tiden. Europacuper har förgyllt fotbollsvärlden. En mörk höstförebådande septemberdag sitter jag på Malmö Stadion. Ett nästan fullsatt stadion har denna dag 1968 tagit plats för att se Europacupmatchen mot Milan. Jag minns speakern läsa upp Milans laguppställning. Jag hör "Schnellinger-Hamrin-Prati". Jag hör underbarnet Riveras namn nämnas. Jag säger till min bänkgranne. "Fy fan ska vi möta dem?". Dag Szepanski punktmarkeras. Rivera går mest och hänger. "Tejpen" raderar ut Hamrin totalt. Men så händer det 1-0 till MFF blir 2-0 på ett av de ruggigaste skott jag har sett, levererat av Bertil Elmstedt. Vad händer? Liremiljonärerna är klart skakade. Då kommer sekunderna som avgör hela mötet, ja hela dubbelmötet säkerligen. Malmö FF sätter trean. Stadion vrålar. Linjemannen signalerar mål. Men då ingriper domaren Siebert från Västtyskland Han annulerar målet. I palavern som uppstår kontrar Milan rutinerat och Rivera gör så att 3-0 förvandlas till 2-1.
Efter matchen säger den tyske linjemannen, på frågan om målet var offside, "Jag stod utmärkt placerad". Eric Persson visar vilken gentleman han är genom att gå in till domaren och säga att han förmodligen hade rätt i sin bedömning. Siebert är oehört tacksam och kan inte nog berömma vår ordförande. "En sällsynt man. En beundransvärd man. En sådan man sällan träffar". Och han kunde inte ha mera rätt.
Returen i Milano fick spelas utan min medverkan. Avlyssnad på radio Malmöhus som kom in i sändning en bit in på matchen. Vilken skillnad mot dagens service. Även här hjälpte domaren Machin (tjuven på San Siro) storlaget Milan, som vann med de återkommande siffrorna 4-1 efter felaktigt bortdömt MFF-mål vid ställningen 1-0 till MFF.
Nu är detta historia. Men nu stiger förhoppningen om ett lyckat CL-kval och kanske, kanske AC Milan med Shevchenko i vår grupp. Och kanske, kanske vinner Malmö FF med, skall vi säga, de berömda siffrorna 4-1?