Livet går vidare
Kom ut på parkeringen idag, en kvart innan jag skulle börja jobba och - se där! - punktering vänster bak. En baggis säger kanske den händige. Ni vet den där killen som redan i fyraårsåldern kunde trimma sin trehjuling och bygga om sin trampbil till en kopia av Ronnie Petersons Lotus.
Sådan är dessvärre inte jag. Tummen mitt i handen, motoriskt handikappad, svettig av att se på "Äntligen hemma" är snarare beskrivningar av min praktiska kapacitet.
Alltså, med gråten i halsen var det bara att ringa Min Kära från mobilen och be henne komma ut med ficklampan för att agera såväl ljuskälla som bollplank. Min lilla himmelsblå Citroën fick lida spott och spe och att det kära fordonet rullat segerrikt på MFF:s Eriksgata genom Sverige 2004 var i frustrationen glömt.
Nåväl, tre skavda knogar och en halv skilsmässa senare var jag på plats på jobbet, faktiskt nästan i tid(!) och jag insåg för femtielfte gången efter guldtriumfen att en MFF:are klarar allt. Löjligt? Ja kanske, men alldeles sant.
Känslan just nu är att vardagens bekymmer tillfälligt kan trampa en på tårna, men i det märkliga avslappnade bakrus som vi himmelsblå nu lever tar vi oss fram utan att på allvar låta oss störas av höstmörker, platta bildäck eller gnälliga chefer.
All stress och ångest som hotar just denna tid på året när julen hotfullt tornar upp sig i horisonten, kvarskatt skall betalas och semesterresan till Nuevo Estocolmo skall finansieras. Det kan knäcka den bäste. Men, nej, inte den bäste förresten, för det är ju jag och alla andra MFF:are. Inte fan oroar vi oss för pengar och julhets?
Nä, mina vänner, vi har nått den där sköna nivån av välbefinnande där vi tar livet med en Zlatan-klack. Efter en sexton år lång Golgata-vandring är vi tillbaka på toppen med alla möjligheter att stanna där inom överskådlig framtid. Jag skojar inte, intresset och glöden för MFF idag kommer att bära mer frukt, vänta bara.
Samtidigt som stackars Örebro ser övergivna ut av en kommun och ett näringsliv som inte verkar förstå värdet av en allsvensk klubb i sin stad, kastar sig sponsorer och politiker fram för att bedyra sitt engagemang för Malmö FF. Spelarna runt om i landet ser en ekonomiskt stark förening med CL-kval framför sig och en publik som med hjärta och lungor ger en inramning som får dem att glömma för en stund att det "bara" är en allsvensk förening de representerar.
Jag såg ett inslag på sporten härom dagen med Kalle "Gurka" Corneliusson från hans nya tillvaro i Neapel. Det påminde mig om de välsignade åren på 80-talet då Den Store Diego förgyllde invånarnas liv i den vackra men fattiga staden.
Neapel är en stad med stor brottslighet och utbredd fattigdom där varje dag är en kamp för många människor, men under Den Store Diegos era kom eländet och smärtan i andra hand. Lidandet förpassades till en annan dag, fotbollen gav tröst, styrka och ett orubbligt självförtroende.
Utan att dra för stora paralleller mellan staden i Vesuvius skugga och vårt älskade blåshål vid Öresund kan man efter att ha lagt de sexton årens plåga till handlingarna i viss mån förstå de napoletanare som kände sig odödliga de där åren när planeten Jordens fotbollshjärta klappade i just deras stad.
Idag tror vi, vet vi, att Malmö FF är framtiden för inte bara svensk, utan också nordisk fotboll och det vi nu har avnjutit endast är början.
Om någon säger något annat flinar vi, skakar på huvudet och ger dem ett finger stort som Turning Torso, för vi vet att livet går vidare med den skillnaden att ordningen är återställd.
Det kan varken Sture i Borås eller bångstyriga bildäck ändra på.
*****************
Reflektioner på veckan som gått :
* Sure-Sture lär bli ett favorittema för Malmös banderolltillverkare 2005.
* Claudinei Resende gjorde en stormatch mot oss i höstderbyt mot HIF 2003. Nu är han mördad. En ung man med talang är borta och smärtan känns över klubbfärgerna.
* Zlatan Ibrahimovic bjöd Frings och Hargreaves på bratwurst nere på Olympiastadion i München och gjorde stället lite mindre ogästvänligt i MFF-ögon.
* Assyriska jublar så att jag får lite ont i magen vid tanken på att ÖSK:s överklagande skall godkännas.
* Skönt att få komma him igen på torsdag. Royal League må ha sina brister men MFF-abstinensen stillas och det är det viktigaste.
* Vännen Majlard borde väl snart notera att gunstlingarna Henke och Mackan blivit Bänke och Svackan. Eller är han, likt dessa två, mållös av Zlatans fina start i Juventus ?
* Panik i DIF efter cupvinsten. Nu gäller det att förlora i UEFA-kvalet så att man inte riskerar att få spela på vintern även nästa år.
* Det känns som om man är skyldig Jon-Inge en hel del. Som vinteridrottsintresserad har jag retat mig mången gång på norsk obefogad tur. Skönt att få njuta av densamma för en gångs skull.
