HBK föll i Bergen
Trots en hel del chanser, och en levande vägg i Conny Johansson, vann hemmalaget Brann rättvist i första omgången av Royal League.
Det blev alltså förlust för HBK i Royal Leagues allra första omgång. I ett regnigt Bergen var hemmalaget snäppet vassare och straffade HBK:s ovanligt bristfälliga försvarsspel.
Matchens enda mål kom i 19:e minuten, när Charlie Miller fick på en klockren träff på volley från straffområdeskanten. Conny var bara någon decimeter från att få handen på bollen, men skottet var stenhårt och förmodligen hade det inte hjälpt om han vore på den. En drömträff, och 1-0 till norrmännen.
Annars började HBK bäst. Förutom de allra första minuterna, där norrmännen låg på i anfallet, var det HBK som etablerade ett bra tryck och fann bra anfallsvägar. Man hade även ett par chanser, som Ingelstens skott någon meter utanför i femte minuten, och, framför allt, en nick på hörna i sjunde minuten som Branns målvakt Håkon Opdal räddade snyggt.
Målet kom följaktligen mycket olägligt för HBK. Efter målet tappade man lite i tempo, och norrmännen hittade sitt spel allt bättre. Efter en dryg halvtimme kunde de dessutom ha drygat ut sin ledning, när vänsterbreddaren Kvisvik skarvade ett inlägg i burgavlen från nära håll. Sedan började en parad av exempel på dålig markering i HBK-fösvaret, när målskytten Miller under de sista tio minuterna var sopren vid minst två tillfällen. Vi kan tacka tur och Conny Johansson för att underläget inte var större innan paus.
Andra halvlek inleddes givetvis också med att Miller fick skjuta omarkerad från straffpunkten, lyckligtvis var avslutningen dålig och Conny mycket bra.
Spelmässigt var det dock jämnare än målchansmässigt. Planens bästa utespelare, Dusan Djuric, drog upp flera fina anfall och styrde HBK:s offensiva spel med sitt utsökta passningsspel. Det är dock frapperande hur mycket sämre HBK:s spel fungerar på blöta planer som den på Brann Stadion. För att nå framgång i Royal League vore det bra om vi kunde komma förbi den uschliga lilla detaljen.
Med en halvtimme kvar byttes Mackan äntligen in. Anfallsparet från start, Preko och Ingelsten, hade ingen vidare afton. Preko fastnade ständigt på stora Brann-försvarare och Ingelsten syntes alls till enbart glimtvis. Det märktes emellertid att Mackan inte är helt återställd från sin skada. Som Professorn uttryckte det efter matchen, hans vanliga "bett" saknades.
Det märktes tydligt i andra halvlek att HBK-spelarna tröttats ut, av det myckna regnet, den blöta planen och de stora, tunga motståndarna. Man orkade inte löpa tillräckligt, anfallen blev korta och passningsvägarna alldeles för få. Sharbel och Mackan visade goda intentioner, men det gav få eller inga chanser. Om man då inte, som både jag och Sharbel nog gärna skulle låta bli, tänker på en situation i 79:e minuten. En situation där bollen efter ett sensationellt snyggt anfall med idel kortpassningar från HBK slutade med att Sharbel fick bollen med ryggen mot ett i stort sett öppet mål, vände om och sköt - utanför. Där någonstans stod det ganska klart att det inte var meningen att vi skulle få med oss några poäng.
Brann spelade smart och effektivt, och hittade luckor mellan vårt försvar och mittfält. De talrika gånger bollen nådde en omarkerad Charlie Miller var den yttersta konsekvensen av ett markeringsspel som inte riktigt hittade rätt.
På slutet bar spelet en viss hawaiistämpel. Många snabba anfall, varav flera vassa kontringslägen (där det naturligt nog var jagande HBK som lämnade stora ytor bakåt). Conny var emellertid en klippa att luta sig mot, och utan fler drömträffar var det heller inte tal om fler mål för Brann.
Tyvärr inte heller för HBK. Matchen slutade 1-0 till hemmalaget, vilket får ses som helt rättvist. Men det finns ingen anledning att deppa. Det är fem matcher kvar, och det här lär vara en av de svåraste. Dessutom ger det här finfin rutin. Matchen höll ett högt tempo, åtminstone i första, och spelarna fick betydligt mindre tid på sig än i allsvenskan (något som inte minst Preko och Ingelsten fick erfara). Brann spelade smart och visade på en hel del brister i HBK:s spel.
Det gäller alltså att se detta som en lektion inför kommande matcher. Nu vet vi vad som gäller och vi vet vad vi behöver förbättra. Ta lärdom och gå vidare. Samla i de där ladorna.
Bäst i HBK var Conny Johansson, som gjorde skäl för det mellannamn Örjans speaker Egon Edström ständigt jinxar honom med; "Den levande väggen". Conny var briljant i kväll, och de få av hans tidigare kritiker som ännu inte övertygats om hans kapacitet torde rimligen tystnat nu. Bland utespelarna var Dusan dominant, med lysande blick för spelet och strålande passningar. Han kommer att vara så dominant i Allsvenskan nästa säsong. Även Turbo och mittbackarna var bra, medan ytterbackarna och anfallarna hade det svårt. Emil kunde ofta reparera egna misstag, medan Joels långsamhet återigen obarmhärtigt avslöjades. Sharbel gjorde en habil insats, och bortsett från målmissen var felprocenten relativt låg.
Nästa match i Royal League spelas nästa lördag på Örjans Vall. För motståndet står nykorade svenska mästarna Malmö FF. Det skulle passa mig ganska fint med en revansch i flera bemärkelser just då.
