Premiärkvällen i kombihallen...
...från en lite annorlunda synvinkel. Robin Nilsson återger sin upplevelse från jippot.
Efter en lång dag på jobbet kommer jag ifrån lite tidigare. Kutar ner till Sankt Knuts torg och Vinnys för en köttig pizza, slänger i mig den, hoppar in i en bil med dunkande techno som får mitt huvud att vilja krypa ner i bröstkorgen och gömma sig. Men till slut kommer jag fram, dit jag om ett år kommer dansa på en ny arena. Ett område som verkligen är MFF.
På träningen lägger jag mest märke till två olika frisyrer. Toivonens nya Playboy-frissa och Järdlers lite mer mänskliga frisyr. När vi blev av med en "Ellos-frisyr" får vi en ny. Men vad vet jag. Kanske kommer Olas kallufs avgöra allsvenskan i år?
Men annars står jag och myser. För äntligen är fotbollen igång. Jag myser lite när jag ser så många unga spelare på planen, jag myser när Skoog tar hälften så långa löpningar som alla andra på alla övningar, jag myser när Labbe läskigt lätt leker med bollen på ett sätt som ingen annan kan. Det känns bra helt enkelt. Spelare, tränare och publik ler. Det finns leenden på malmöiternas läppar.
Jag vet inte vad som rör sig i Rolles huvud men jag har tre saker åt honom som borde flyga rundor där inne. Nummer ett - Danne ska inte vara kapten i år, han fixar inte det. Nummer två - Robin Nilsson måste få chansen, han är en kille som kan löpa ihjäl vilken spelare som helst. Och sist men inte minst - våga låta de unga spelarna komma fram. Ingen dör av att de får lira de sista tio i en redan vunnen match. In med dem bara. Låt dem känna på Rydströms skitsnack, låt dem få smaka på vad de dagligen strävar efter.
Och Aubynn. Jag vet - inte minst efter min förra text - att många inte håller med mig. Men jag tror att han kommer bli en enorm tillgång. Få honom att kämpa hela matcher så kan han vara den som ger oss ett soligt oktober.
Annars är allt som vanligt. Sankan gör tv-räddningar, Ofere den lojale är på plats och tränar, Kenneth springer och letar bollar och Fedel är bara allmänt cool.
Äntligen är det igång.
