Tobias Hysén om förväntningar och press
Redan tidigt under säsongen började snacket gå, om en flytt från Sunderland till Göteborg. Ett antal månader, och framförallt ett antal miljoner senare, var han blåvit. Som 25-åring skulle han frälsa Sveriges mest populära fotbollslag. Hur hanterar man det?
Du kom hem till Sverige och Allsvenskan mitt under brinnande säsong. Förväntningarna från de blåvita supportrarna var höga på dig. Kände du av det?
- Ja, absolut. Detär klart att man kände av det. Man jag visste också själv vilken form jag skulle vara i, att jag inte skulle kunna gå in och göra fem mål och spela fram till massor. Men jag gick ju in i varje match med inställningen att göra det, självklart. I efterhand kan jag väl känna att jag nog kanske hade mer realistiska mål och krav på mig själv, än vad många andra hade. Men jag försökte att inte bry mig så mycket om andras förväntningar.
Hur hanterar man en sådan press? Går det att koppla bort?
- Nej, det gör det inte. Inte helt, det är omöjligt. Det blev en sådan stor uppståndelse, delvis redan innan det var klart och när det blev det. Processen var lång och det pratades mycket från flera håll. Många Blåvittfans är också mina kompisar och släktingar, så det blir lite speciellt. På det sättet får jag hela tiden respons även från nära håll nu när jag är i IFK.
Pratade du med tränarna eller Håkan Mild om hur du skulle hantera det?
- Inte så mycket från mitt håll kanske. Men de sa till mig att jag hade deras förtroende, och att de visste vad jag kunde. De visade också det förtroendet för mig under hela hösten, trots att det inte gick strålande hela tiden. Jag kunde väl känna att det fanns matcher där jag inte borde ha startat, men de sa hela tiden att de trodde på mig. Det var jäkligt skönt att höra, det gör det lättare att slappna av.
Din pappa Glenn är en av Sveriges stora hjältar i fotbollshistorien. Hur mycket kan han hjälpa dig med den mentala biten?
- Han vet ju vad det handlar om och har varit i Blåvitt länge. Han vet vad det innebär att spela i IFK. Att man får mycket gratis bara genom att man spelar i Blåvitt, men samtidigt kommer man få kämpa ordentligt för att få vara med, det är en hård konkurrens. Sedan har ju jag varit uppe på Kamratgården mycket, dels med honom när han spelade där, men även lite annars också. Och nu börjar vi få tillbaka den där känslan och stämningen som fanns förr, innan Blåvitts lite svårare år.
Sedan byggde du på pressen genom att välja Håkan Milds gamla nummer också...
- I och för sig. Men det var väl inte så mycket att för att det var hans gamla nummer. Jag gillar nummer sju och det har varit mitt favoritnummer sedan jag har varit liten. Men jag har aldrig fått ha det riktigt ordentligt. Visst tänkte jag en del på att Håkan har haft det så länge i IFK, men jag kände kanske ingen större press på mig just för den sakens skull. Mer att det skulle bli jäkligt skoj att spela i det.
Eftersom det tog ganska lång tid från rykte till presentation, byggdes förväntningarna upp mer och mer. Hade du hellre sett att affären inte kommit ut så tidigt?
- Ja, eller så hade jag hellre sett att de hade blivit klart mycket snabbare, det går ju att se det på två sätt. Nu i efterhand har jag fått reda på att det inte hade kunnat gå att lösa på kortare tid. Det var en massa saker som skulle fixas från alla håll, och det var tvunget att ta en viss tid. På det sättet hade det väl varit bättre om det inte kommit ut alls. Nu blev det väldigt mycket spekulationer och uppståndelse ett bra tag innan allt var klart. Men för mig handlade det mest om att jag, Håkan, Stig Lundström och Seppo Vaihela visste var vi hade varandra. För så länge jag visste vad som gällde kunde jag känna mig lugn.
Kan du känna att det faktum att du kostade IFK ganska många miljoner, gör att du måste prestera eller bevisa mer än andra?
- Nej, inte på det viset. Det blev mer en sporre faktiskt. Håkan sa till mig att han var övertygad om att de skulle få tillbaka pengarna. Exempelvis genom att vi vinner titlar och förhoppningsvis kommer spela i Champions League med mera. Når man framgång tjänar man ju mer pengar. Det är ju långtifrån bara min förtjänst, men det blir ju samma sak med vilken spelare du än köper, även om det är mycket pengar . Men om jag sedan skulle åka ut till ett annat land igen, får de kanske igen en del av pengarna också.
Din tid i England och dina titlar med Djurgården, hur mycket har det lärt dig gällande press utifrån?
- Det där är ganska intressant. Jag har pratat mycket med Johan Örtendahl, som är vår mentala rådgivare. Jag sa till honom, att tänk om allting bara skiter sig? Då frågade han om det hade gjort det någon gång tidigare. När jag tänkte tillbaka på de senaste åren kände jag att det hade inte riktigt gjort det. Och det gjorde det ju inte den här gången heller. Under min karriär har jag haft lite flyt och vunnit några titlar och serier. Den pressen är något som han tror att jag kan vända till något positivt istället. I år har också hela laget lärt sig vilket hårt arbete som krävs för att vinna, och att alla måste jobba för varandra. Men jag tror att antingen har man det i sig, som en vinnarskalle, eller så har man det inte. Jag tror inte man kan lära sig att vinna helt plötsligt. Det handlar mer om att man lär sig hur man ska göra för att vinna.
Fotnot: Intervjun gjordes under slutet av hösten och publicerades första gången i supporterklubben Änglarnas medlemstidning Blått & Vitt, nr 4/2007.
