Den krassa, kalla, bistra verkligheten
Signaturen "mmmkay_vafan" levererade en gästkrönika via Söderst@dions forum.
Tråkiga nyheter har en tendens att komma på måndagsmorgnar. Och visst skär det som fan i hjärtat att läsa om Hammarbys "värvningsstopp" i vinter, oavsett hur mycket motgångssupporter man är. Sedan börjar man läsa mellan raderna, och bilden blir något mer nyanserad... även om vi bortser från det faktum att alltihop härstammar från en kvällstidningsartikel.
Att driva ett allsvenskt fotbollslag är, per definition, en dålig affär numera. När den internationella transfermarknaden efter Bosman-domen krympte ihop som en punkterad badboll, försvann den största chansen till intäkter. Zlatan-affärer är mer undantag än regler, också i resten av Europa. Rent krasst - tack vare Zlatan har Malmö ett ekonomiskt försprång som kommer att räcka för att hålla dem i toppen av Allsvenskan i ett antal år (fast om de fortsätter tokvärva fel spelare för stora pengar kommer det försprånget inte att vara så länge som de tror...).
Tänk efter, när SÅLDE Hammarby senast en klasspelare för några större summor (vilket på 2000-talet översätts med: "sjusiffriga")? Markstedts övergång till Lyn räknas knappast, där fick vi inte många spänn. Inte när Danken och Stark fasades ut heller. Kenka, Herman, Pohja, Dede... Bosmanlistan är desto längre.
När Nadir gick till Rennes 2001 blev det knappt tre mille, men det är vid en snabb analys det närmaste jag kommer ett svar. Och de pengarna gick oavkortat till skuldsanering.
De berömda "riskkapitalbolagen" är en quick fix, men inte en varaktig. Riskkapital kräver motprestationer. För Örebro och AIK har deras respektive bolag blivit ytterligare en fet spik i elitlicenskistan. Djurgårdens riskkapitalister brände sig när Rennes manövrerade ut klubben i fallen Källström och Isaksson, och håller hårdare i pengarna nu... 2004 års värvningar var ju ingen jättehit för deras del. Och hur är det med lönerna, månntro?
De som försöker starta insamlingar bland fans med hyfsat normal inkomst, med öronmärkta pengar för att köpa spelare tar ett vackert initiativ, men realistiskt? Det är lätt att stirra sig blind på övergångssummor, men sedan har vi gåvoskatt, signing fee, lön, arbetsgivaravgift, försäkringspremier... en sådan insamling kommer aldrig att räcka särskilt långt. Att vi överhuvudtaget fick en Pétur Björn Jonsson för pengarna förra gången det begav sig var ett tecken på att det var andra tider då... och tyvärr på att pengarna inte räckte till mycket ens den gången.
Hammarby har slutat ta risker, vilket kan kännas tråkigt, men vill vi bli ett stabilt topplag finns det inga genvägar. Vi måste tänka långsiktigt - hur trist det än låter när t o m nästa års första avspark känns fasansfullt långt borta - och inte sätta klubbens existens på spel. Visst är det underbart med SM-guld, men är det värt en tvångsnedflyttning?
Okej, tillbaka till kort sikt. Allsvenskan 2005 då? Med en utebliven jättesatsning har vi ingen chans att hänga med i racet om Fat Cats pokal. Eller? Bollen är rund och alla de andra klyschorna, och det finns flera tänkbara scenarier.
Om vi tittar på våra motståndare, kan man redan konstatera att flera konkurrenter sannolikt kommer att tappa sina mest tongivande spelare gratis. Lindström, Touma, Elanga (?), Magro (och ska vi gissa på Dede..?) är bara några exempel. Det kommer definitivt inte att hända oss - för en gångs skull. Att Salle är på väg bort är ju knappast en hemlighet, och då kan vi räkna med att manöverutrymmet blir betydligt större. Om det nu blir Blackburn gissar jag att det kommer att vara klart redan till trettondagen. De är fast i bottenträsket, enorma backproblem och har fyra miljoner pund på väg (bisarrt nog tack vare Martin Dahlins rygg, men det är stoff för en helt annan krönika).
De förväntade topplagen:
Malmö: har, trots guldet, inte imponerat i år. Lär fortsätta shoppa, men hur är det med fingertoppskänslan? Göteborgs Pensionärsförening fortsätter på den inslagna vägen (minus Erlingmark). Anders Svensson? Känns som en anka. Halmstad: Kul så länge det varade...
HeIF: Har förlängt med Peter Swärdh, så det spelar ingen roll om kommunen slantar upp för Ronaldinho, de blir ändå mittenlag som bäst".
DIF: Kör budgetsvängen och ser hittills inte särskilt otäcka ut. Kalmar: Dårhus för brassar. Nja.
Och i det deprimerande vintermörkret avslutar jag med en "glädjekalkyl" att fundera lite på...
Vi värvade för framtiden 2003-4 och det är läge att hoppas att framtiden är här nu. Petter har fått ett mer intensivt läroår än det var tänkt, och om han är proffsig nog att omsätta sina erfarenheter till kunnande, tränar rätt och får vara skadefri, kan 2005 bli hans år (kan man bli nominerad till Årets Nykomling två år i rad?). Runström får bygga på sig några kilo muskler, så blir han en snabbare, yngre och mer energisk Markstedt. Totte är på väg att bli en storback. Pétur är det redan. Davids kometkarriär fortsätter. PFO blir inspelad i systemet. Pablo kommer tillbaka - i 2003 års form. Vi slipper åtminstone några av de där jävla skadorna.
Om vi ska våga hoppas på att Hindsberg och Kaos kommer tillbaka låter jag vara osagt, men det går bara att dra en slutsats om man kollar på saker och ting logiskt:
Vi har en bättre trupp 2005 än 2004. Med eller utan supervärvningar.
