Träningsrapport 041129
En grinig avslutning under en grådassig himmel.
Glatt hoppade man på 8:an mot musikvägen. Just då såg vädergudarna ut att vilja ge de blåvita en värdig säsongsavslutning och ett rungande hej då och lycka till med solsken på den sista träningen på svensk mark. Så blev nu inte fallet. I takt med att målvaktstränare Ove Tobiassons Volvo arbetade sig uppför backen till Ruddalen så fyllde vädrets makter på med ett allt tjockare molntäcke. Det la tonen för dagen.
Det var grinigt på konstgräset. Magnus Erlingmark är fortfarande förkyld, har fått antibiotika men att han skulle finnas tillgänglig på torsdag håller jag för mycket otroligt. Andreas "Dessa" Nilssons höftböjare strular och inte heller han är tillgänglig. Mikael Sandklef har ont i högerfoten och om han är med på torsdag så blir nog fler än jag förvånade. I övrigt var alla där och jobbade. För idag var passet jobbigt. Inte mer ansträngande än tidigare men mentalt ser gossarna lite slitna ut efter några veckors norsk hårddrillning.
Samtidigt som fysion Björn Lundberg försökte skruva in bollar (en av fyra gick in - Lundberg har gått ner sig) så joggade spelarna i vanlig ordning runt. Konmäster Kjell Pettersson har uppgraderats och gick idag mest runt och inspekterade Stefan Landbergs taffliga försök att efterhärma Kjells handlag med de små gula. Till slut fick han ihop tre kvadrater som spelarna intog. Kvadraten avverkades under ett tjugotal minuter och trots att det var visst stoj och glam så var stämningen lite småtjurig redan här. När man gick över till att spela "kvadraten volleyboll" (i brist på bättre namn) så manifesterade den sig allt mer. Tre lag, två i varsin zon. Det jagande laget i mitten. Två spelare från det jagande fick gå in i försvarszon och där försöka erövra bollen alternativt slå den ut ur kvadraten för att få till ett byte. De två försvarande lagen skulle ha ett antal pass inom laget innan man skulle tjonga över den till den andra zonen. Det var lite sega spelare som gjorde mycket misstag och dessutom inte riktigt var på tårna. Arne krävde mer tempo och Dennis Jonsson försökte följa den uppmaningen men fuskade genom att gå för snabbt in och jaga. Å andra sidan var han en av de få i hans lag som försökte jaga och han var uppgiven när han skrek och frågade om någon annan också kunde tänka sig att jaga lite.
Arne tittade på. La in en boll när spelarna sköt iväg dem och, jag kunde inte se det men jag utgår ifrån att, en bekymrad rynka växte sig djupare i hans panna. Spelarna var som sagt var tröga i starten och för att få upp farten så var nästa övning någon form av handboll där de skulle kasta en boll emellan sig i ett intrikat mönster. Poängen med övningen var tydlig redan innan Arne gastade "ni må få igång kroppen". Det funkade någotsånär - trots att Kalle Svensson och Sebastian Johansson hade klara svårigheter med att förstå hur de skulle kasta bolluslingen.
Efter lite vatten så var det lite snabba fötter medan Ove Tobiasson och de båda målvakterna ställde upp målen på straffområdets kortlinjer. Nio spelare fick dra på sig en gul väst. Håkan Mild, Sebastian Johansson, Magnus "Ölme" Johansson, Peter Ijeh, Fredrik Risp, Ozcar Wendt, Hjalmar Jonsson, George Mourad och Niclas Alexandersson. De övriga var vackert västlösa. I en rad korta matcher skulle omväxlande gula och fyra eller fem blåa passa bollen fem gånger inom laget för att sedan göra mål i vilket som av de båda målen. När gula skulle försvara gick ett antal utav dem av för att det skulle bli fem försvarare. De blå bytte av varandra för att vara sex spelare i anfallsläge. En serie matcher tog vid och tack vare ett samtal på mobiltelefonen så missade jag att hålla järnkoll på den exakta ställningen, men helt klart är att de gula vann. Unga Andres Vasques hade ingen bra dag. Drällde med bollen och fick inte till passningarna. Han fick mycket ovett ifrån medspelarna för missarna. Överhuvudtaget var det en hel del djupa suckar och klagomål under matcherna. När sista matchen avgjordes hade de blå legat sex mål efter och bara tagit in två och tilldömdes tio armhävningar.
Dags för riktig match. Med offside på strax över halvplans storlek. Bengt Andersson gick in som det gula lagets målvakt och släppte under matchens gång bara in ett skott. Dennis Jonsson lobbade vackert (och ganska turligt) in en boll från högerkanten. Men då var det redan för sent. 1-0 till de gula hade Ijeh gjort efter en fin genomskärare från Sebastian Johansson ut till Niclas Alexandersson som fick på ett bra inlägg och där var han - den nigerianska skyttekungen. När Dennis Jonsson några minuter senare passar skevt i mitten letade sig bollen fram till George Mourad vars skott via fingertopparna på Rickard Claesson gick i mål. 2-0. 3-0 gjordes på snarlikt sätt som 1-0. Denna gång var det Mild som hittade Alex som hittade George längs med marken som i sin tur hittade mål via ribban. Först efter det kom det blå reduceringsmålet men då var matchen avgjord sedan länge. Ijeh var ytterst nära att matcha George i målskyttet när han nickade i ribban på ännu ett strålande inlägg signerat Alexandersson. Ijeh och Kalle Svensson hade en privat dust i straffområdet några minuter tidigare då båda tyckte att den andra ruffade. Ganska fult så sparkade Ijeh helt enkelt omkull Kalle och efter träningen hade de några ord att säga varandra - men sån var stämningen idag. Trött och under isen.
Det sista passet i Göteborg för året är över. Efter torsdagens match mot Bröndby så går spelarna på semester. Det ser ut som dom behöver det.
