Gnaget Från Sidan – A Long December
Gnaget Från Sidan levererar sin sista GF-krönika på ett tag. 2007 är nuförtiden något där borta, ett då. Händelser hände, drömmar uppfylldes samt bleknade om vartannat och IFK Göteborg gjorde ett mål de kanske aldrig gjorde. Allt förändrades och blev annorlunda och allting var sig likt.
***
En av Sportbladets krönikörer skrev i förra veckan att något man absolut inte får göra som sportjournalist är att inkludera låttexter i sina alster. OK.
It's been a long December and there's reason to believe
maybe this year will be better than the last
Samme krönikör gjorde tillsammans med flera andra av sina kollegor det klart för omvärlden att vi skribenter på SvenskaFans minsann inte var några journalister. Jag placerade den informationen i mappen märkt Shit I already know samtidigt som jag nöjt konstaterade att det monopol vissa journalister anser sig ha på att producera fotbollstext slutgiltigt splittrats. Och de vet om det.
För visst är det så, att det inte finns något som säger att endast journalister är kapabla att producera intressanta texter om fotboll. Marcus Birro, som jag delar uppväxtstad med, har likt Don Quixote gått till storms mot Premier League-etablissemanget med ett engagemang som inte går att stå emot. Oavsett om det nu är jättar eller väderkvarnar han gör utfall mot är det svårt att värja sig mot hans övertygelse och hans förmåga att fånga sig själv och sitt livslånga förhållande till den italienska fotbollen i textform.
***
Något som är mer eller mindre konstant här på Frånsidan är vädret. Det är detsamma i juli som i januari. Grått, regnigt och instängt. Ofta blåser det. Skillnaden är att det är sju grader kallare i januari. Så går det när ortens största lag fått allt att gå deras väg under året, även vi rättrogna som råkar bo här får betala priset. Men, som Counting Crows konstaterar ovan, det här året kanske blir bättre än det föregående. Det där ljuset vi ser i tunneln är inte alltid ett framrusande tåg. Ibland är det morgonsolen.
***
Som vanligt den här tiden på året stiger nyfikenheten på de nyanlända spelarna. CH och Walid från Väsby till exempel, där unge herr Atta inledde sin AIK-karriär med att kliva rakt in i det U21-landslag som ska spela EM 2009. Som lök på laxen och grädde på moset kom även Pierre Bengtsson och Per Karlsson med i samma trupp. Efter att ha pratat med förbundskapten Lennartsson i somras kan jag, med en till visshet gränsande sannolikhet, säga att en frisk och ordinarie Özkan även han ingår i planerna. Det saknades inte superlativ i beskrivningen av Gabriels kvaliteter, om vi säger så.
Och så är det Bojan då. Bojan Djordjic. Sist en svensk fotbollspublik var så nyfiken på en spelare torde vara när en viss Pär Zetterberg togs ut till landslaget för hundra år sen. Det är inte alla förunnat att få representera samtliga sina tre favoritklubbar men i mars fullbordar Bojan sin triss. Om nu någon missat det har han tidigare spelat för Manchester United och Röda Stjärnan.
***
The smell of hospitals and winter
and the feeling that it's all a lot of oysters
but no pearls
Under året har jag fått förmånen att få träffa och umgås med flera underbara människor tack vare AIK. Några av dem går genom mörka tider just nu. Ni finns i våra tankar.
***
Elaka killar bär svart. Enligt en undersökning gjord på Cornell University finns det ett tydligt samband mellan utdelade straff och svarta dräkter. Visserligen har undersökningen 20 år på nacken och berör sporterna hockey och amerikansk fotboll men jag kan bara inte undgå att gå igång på sånt här. Inte bara bedöms svartklädda lag hårdare, undersökningen påpekar även att spelarna uppför sig mer aggressivt. Mer om detta, och mycket annat, kan man läsa i AIK-magasinet Tattersall. Release för magasinet blir i början av mars. Det kommer att bli vackert.
***
Vid den här tiden förra året fick jag en fråga om jag kunde tänka mig att skriva för AIK:s matchprogram. Det kunde jag. När Anders Nettelbladt dessutom lät mig ingå i GF:s redaktion var det, och jag vet precis hur fånigt det låter, en dröm som gick i uppfyllelse. Några ögonblick från det svunna året:
Första segern mot IFK Göteborg på Nya Ullevi sedan 1970 där Gnaget dessutom vände ett underläge till seger. Wilton drog en frispark via Adam Johanssons panna i mål.
– Hah! Där har vi någon som är lika glad som jag! Rikard Norling var faktiskt lika glad som jag. Det vill inte säga lite.
Årsdebut på Råsunda för undertecknad blev det i matchen mot Trelleborg. Två andra killar från Argentina debuterade även de och innan avspark fick jag flera gånger frågan om de verkligen var något att ha. Det var de och det var ju tur, för jag hade inte hållit en låg profil i mina svar direkt.
– E rom så #*¤ bra då?
– Dom e bättre.
Den magiskt underliga och elektriska stämningen efter utskåpningen i Borås. Klacken och hela AIK:s trupp och ledning ansikte mot ansikte medan media-Sverige väntade i pressrummet. Ett minne för livet.
– Man visste inte riktigt om man skulle få en klapp på axeln eller om de skulle slita huvet av en. Men det gick ju bra. Nisse Johansson om att gå den långa vägen fram till klacken.
Utspelningen av blivande svenska mästarna som resulterade i noll poäng har fortfarande förmågan att riva i min själ. AIK spelade fantastisk fotboll. Fram till straffområdet.
Men mest är det människorna jag fått träffa. Inom och runt AIK. Många intryck som gjort avtryck. Gensvaret från alla läsare under året har gjort mig stolt. Ni är bäst. Tack som fan, som de säger i rockbranschen.
***
It's been so long since I've seen the ocean
Guess I should
Snart är det vår. Då syns vi igen.
