Måndag morgon: Ungdomarna - MFF:s framtid?
"De här ungdomarna vinner i stort sett allt som går att vinna med sina lag. Och naturligtvis hoppas vi på en ny Ibrahimovic, en ny Schwarz, en ny Andersson, Larsson eller Möller inom en snar framtid bland dem."
Det heter att det inte är lätt att bli profet i sin egen stad. Det är mycket möjligt att det äger sin riktighet inom vissa områden, när det gäller fotboll är det oftast helt uppåt väggarna fel. Det finns ingenting som gläder oss MFF:are så mycket, förutom när det går bra för MFF naturligtvis, som när våra spelare lyckas ute i Europa eller i landslaget. Det är inte bara glädje vi känner, utan också stolthet. Som när våra egna barn gör något som vi blir lyckliga av, så reagerar vi när Zlatan eller Markus Rosenberg för tillfället gör mål eller spelar bra. Vi har lyckats med vår uppfostran, vår strävan att se till våra barns/spelares framtid.
Det finns något folkhemsidylliskt ideal med att få fram egna produkter. I vissa supporterkretsar är det i det närmaste groteskt att köpa färdiga spelare, när man i stället kan hoppas på den egna 17-åringen som visade så mycket i den senaste juniormatchen. Även om vi inte alla hemfaller åt den extremen är det något alldeles speciellt att se en spelare slå sig fram till A-laget efter att ha varit i klubben sen femårsåldern. Vi vet att de inte är många som klarar av det, varför lyckan och stoltheten blir desto större när det väl lyckas. När han dessutom tar sig ut i Europa så blir det ett kvitto på vår egen klubbs förträfflighet.
Det fanns en tid när det räckte att ta på sig den himmelsblå tröjan för att man skulle bli utlandsproffs och komma med i landslaget. Riktigt så är det inte längre, tyvärr. Men det dyker ändå upp namn titt som tätt som visar att ungdomsverksamheten fungerar. Inte varje år, men med några års mellanrum ser vi en ung spelare som tar de där sista jobbiga kliven in i A-truppen och vidare ut i Europa (och då menar jag inte till Norge eller Danmark).
Samtidigt som vi ser de här spelarna komma fram med ojämna mellanrum, försvinner ett stort antal yngre på vägen. Vissa tar sig inte ens in i A-truppen, utan får lämna klubben för en mindre smickrande tillvaro i en annan klubb på lägre nivå. Något händer inte, som gör att de tar de sista viktiga stegen i sin utveckling. Det är lika sorgligt varje gång, för man vill dem väl. Och man vill se MFF nå framgång med deras hjälp. Samtidigt är det ofrånkomligt. Alla kan inte lyckas. Det går inte tydligen, även om man hade önskat så. Det är ledsamt, men det är så det är. Och en tillvaro i Horsens, Bunkeflo eller Falkenbergs FF är också en tillvaro.
Nu är det en ny kull på gång upp. De här ungdomarna vinner i stort sett allt som går att vinna med sina lag. Och naturligtvis hoppas vi på en ny Ibrahimovic, en ny Schwarz, en ny Andersson, Larsson eller Möller inom en snar framtid bland dem. Staffan Tapper har ansvaret för att hitta dessa Ibrahimovicar, Schwarzar och Anderssöner bland Mehmeti, Dzonlagic och Nilsson med flera. Det känns bra. Det känns hoppingivande. Det känns som om MFF har en skön framtid i dessa unga killar, även om vi vet att de flesta av dem aldrig lär spela mer än en handfull matcher för Malmö FF. Jag hoppas att MFF fortsätter att ligga i framkant och satsa på ungdomarna. För det är verkligen något speciellt när det dyker upp en egen produkt som gör succé. I Malmö FF, i landslaget, i Europa.
