Johan Karlsson, en östgöte som blev västgöte. Del 1
"Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två", skaldade en gång engelsmannen Rudyard Kipling. Hans strof avsåg förhållandet mellan Asien och Europa och kanske hade han rätt. Men för Johan Karlssons del stämde det inte, Östergötland blev Västergötland för den snart 30-årige Elfsborgaren.
Nästa år blir Johan Karlssons femte säsong i Elfsborg och här kommer han att berätta om åren som spelare i den gulsvarta dressen. Född i Linköping, där han bodde de första fyra åren, uppvuxen i det lilla samhället Horn som ligger i södra Östergötland nära den småländska gränsen. Varvat med sina gymnasiestudier spelade han i klubben Horn/Hycklinge IF och debuterade i A-laget i division fem redan som 16-åring. Därefter spelade han i Gullringens GoIF under sex år, varav fyra år i division två och två år i trean. Fotbollsresan gick därefter till det gamla storlaget Åtvidabergs FF. Där stannade han i tre år och spelade i näst högsta serien innan han blev värvad till Borås och Elfsborg inför den allsvenska säsongen 2001.
Som ung spelade Johan också i Östgötalaget och blev som 16-åring uttagen till ett landslagsläger med 60 andra spelare men det blev aldrig några landskamper, den gången.
- Längre än så kom jag inte, berättar Johan.
Men han berättar däremot att han blev utsedd till årets bäste spelare som 16-åring under det enda året i Horn/Hycklinge och dessutom har han ytterligare en gång blivit utsedd till årets bäste spelare, denna gången i Åtvidaberg och året var hans sista där, 2000.
Jag ställer frågan om han alltid varit en utpräglad innermittfältare?
- Ja, i stort sett.
I Gullringen gjorde han några matcher som yttermittfältare och i Åtvidaberg 5-10 matcher som ytterback eller yttermittfältare.
- Det är främst i Elfsborg som jag fått en annan plats, säger han.
Han ser sig själv idag som omskolad till back. Han berättar vidare att han själv känner att Magnus Haglund ser honom mer som ett backalternativ än mittfältare, även om han (Haglund) har använt Johan på mitten i några matcher och ser honom också som ett mittfältsalternativ.
- För min egen del spelar det ingen större roll, båda platserna har sina positiva sidor säger Johan och fortsätter med att tala om för mig att han gillar att spela back.
Vi pratar lite om det gångna året och vilka var då höjdpunkten 2004 för honom?
- Mitt mål hemma mot IFK Göteborg, dels gjorde jag bara ett mål i år och sedan blev det, tillsammans med Wilands straffräddning, matchavgörande.
Vilket ögonblick skulle du då helst av allt vilja glömma eller helst vilja se ogjort?
- När jag nickade fram till Andreas Johansson till 1-2 reduceringen i bortamatchen mot Djurgården i höstas.
Förlust med 3-2 i den matchen och man kan ana en viss tungsinthet hos honom även om det inte betydde så kolossalt mycket till slut, åtminstone inte för tabellplaceringen.
Under de fyra gångna åren i Elfsborg så nämner han cupguldet 2003 som den största upplevelsen hitintills! 2-0 mot Assyriska i Stockholm den där undersköna hösteftermiddagen är vi många som inte glömmer. Ytterligare två tillfällen kommer han också ihåg som trevliga minnen, dels det första cupguldet 2001 (straffsegern mot AIK i Jönköping) och naturligtvis sin egen debut i den gulsvarta dressen. Dessa två ögonblick kommer heller inte lång efter cuptriumfen 2003 enligt honom själv.
Efter åtta omgångar i den senaste allsvenskan hade Elfsborg tre poäng, jag frågar honom om det inte mer eller mindre kändes hopplöst?
- Klart att det var j-vligt tungt men absolut inte hopplöst, svarar han med stark betoning.
- Vi kände ändå att om vi bara fick igång det spel som vi visste att vi kunde prestera så skulle vi klara det.
- Vi hade en bra stämning i truppen trots det mycket utsatta läget och det var otroligt viktigt, enligt Johan.
Jag påtalar att en niondeplats till slut var helt ok för mig med tanke på inledningen och han håller med. Samtidigt tycker han att det var tungt att inte få med sig någon poäng de sista tre matcherna när vi, som han säger, kanske spelade vår bästa fotboll.
- 7 till 9 poäng i de matcherna och tabellplaceringen hade blivit betydligt bättre, säger han.
Johan Karlsson blev, i fotbollssammanhang, mer eller mindre rikskändis redan första året i Elfsborg. Dessvärre inte för vad han åstadkom på planen i första hand utan för att han hade spelat ett antal matcher utan att vara registrerad som Elfsborgs spelare. Detta ledde till poängavdrag och minus i målskillnad och för Johans del innebar det att det blev en negativ fokusering på honom och jag frågar om han kände sig delaktig i det som inträffat.
- Nej absolut inte! Det var ju lite tråkigt att mitt namn blev känt för den affären men jag kände aldrig att jag hade någon del i det.
Johan berättar att han trivs mycket bra i Elfsborg. Det är riktigt bra stämning i truppen och många som umgås i olika sammanhang.
Han försäkrar, - Det känns som att vi har något stort på gång!
Även i staden Borås trivs han bra, efter fyra år där så har han skaffat sig en hel del kompisar även utanför fotbollen. Då han också har sin flickvän i staden så kommer han troligtvis bli kvar även efter fotbollskarriären berättar han.
Han är utbildad lärare i matte/NO och har undervisat i årskurs 4-9. Men nu har han läst till fastighetsmäklare de senaste 1,5 åren och han kommer nog att satsa på det jobbet efter fotbollen tror han. Däremot tycker han inte att lärarutbildningen är bortkastad eftersom det alltid är bra med valmöjligheter om han inte trivs med jobbet som fastighetsmäklare.
- Det kanske blir en lärarkarriär så småningom trots allt, avslöjar han.
