Den vanliga falkenbergarens relation till FFF
FFF ska i år göra sin sjätte raka säsong i fotbollseliten, en prestation som tystas ner ute i fotbollssverige där man räknar ut laget innan serien ens hunnit börja. Detta gäller även i den egna staden Falkenberg. Varför tar man inte de gulvita hjältarna på allvar?
I Falkenbergs kommun bor det fyrtiotusen invånare, i centralorten artontusen för att vara lite petnoga. Idrottsligt är det mycket framgångsrikt med bordtennisen i elitserien och svenska mästarna i Volleyboll. Till detta hör också fotbollslaget i superettan. Ni undrar säkert hur jag kan kalla detta för framgångsrikt, men det måste ändå betecknas som det med tanke på stadens storlek och de små resurser som klubben arbetar utifrån. I en liten ort borde det vara så att invånarna känner väldigt starkt för det lokala fotbollslaget som tagit sig upp och spelat mot lag som AIK, IFK Norrköping och Örgryte senaste åren, men i Falkenberg finns det inget som heter ”Support Your Local Team”. Nej en vanlig syn är istället klistermärken med Hammarbys och IFK Göteborgs klubbmärken på bilarna och en vanlig kommentar ute på de lokala pubarna:
– Men vaddå? FFF spelar ju bara i Superettan!?
Att blåvitt höll på att kvala sig ur till samma serie för ett par år sedan är det ingen som kommer ihåg eller att storklubbar som AIK och Malmö FF faktiskt varit här nere i serien under allsvenskan och vänt. Att man är uppväxt och kanske till och med född i Falkenberg med noll anknytning till storstäderna spelar ingen roll, det finns inte på världskartan hos den generella invånaren i Falkenberg att hålla på det lokala laget.
Utifrån sett så är det nog svårt att förstå hatet mot FFF i den egna staden, men allt handlar troligtvis om gammalt groll som har tagit sin början ett par årtionden tillbaka då FFF huserade i lägre divisioner och tampades med andra lag i kommunen. De som växte upp och spelade mot Falkenberg på exempelvis 1970-talet talar säkerligen inte gott om klubben och sprider detta till dagens ungdomar. Det krävs antagligen många år innan bilden av Falkenbergs FF som en kvartersklubb kommer att suddas ut, supportrar och respekt utifrån kommer mycket genom tradition. Lyckas vi etablera oss som ett topplag i superettan på sikt och i framtiden nå allsvenskan så kommer ju också traditionen. Det gäller bara för oss riktigt engagerade gulvita supportrar att ha tålamod och inte ge upp våra drömmar. Det handlar också mycket om att skapa en identitet. Filmen ”Farväl Falkenberg” är något som andra lags supportrar gärna kopplar samman med FFF för att psyka oss när vi står för motståndet, men den titeln kan ni vänta med att få utbrista i vart fall när det gäller det gulvita fotbollslaget. Med risk för att bli idiotförklarad vilket man vant sig vid när det gäller sitt fanatiska hejande till ett bottenlag i superettan så väljer jag att ändå publicera denna krönika.
