Inför MFF-Lyngby
För att citera en kollega: Äntligen!
Långkalsongerna, halsduken och mössan är värmda i mikron. Korven, senapen och kaffeblasket får Kulladals FF stå för.
Jag älskar träningsmatcher! Framförallt för att jag slipper vara så jävla nervös för resultatet. Det är också nu jag kan kosta på sig att skratta åt de där dråpliga målsumpningarna, missade nertagningarna, usla passningarna. Det är ju liksom bara på låtsas. Å andra sidan oroar jag mig för skador. Kyla och isfläckar är ju ingen optimal biotop för känsliga muskler och otänjda ledband.
Den första träningsmatchen avslöjar obarmhärtigt också klubbens träben. Julskinkor och Jansson ligger fortfarande som boxhandskar kring fötterna på dem och tremeterspassen fördelas med samma precision som hos en vattenspridare. Och det är ju rätt kul. I alla fall för oss som står på läktaren.
För spelarna är det säkert lite annorlunda.
Det är ju nu Rollegren ser vilket material grabbarna är gjorda av. Det är nu Rollegren får klart för sig vilka som håller och vilka som är beredda att vika ner sig. Det är nu det gäller för Robin, Gische, Järdler, Ofere, Johan, Joakim och alla de andra som står utanför startelvan att visa att det vill vara med. Det är just i denna match, som några har möjlighet att undvika en försäljning eller utlåning till TFF, LB07 eller Bois.
Men som sagt, som supporter är säsongens första träningsmatch speciellt intressant. Inte minst ett år som detta när klubben även mönstrar en ny tränarstab. På väg till matchen fladdrar vinterns uppdämda förväntningar som en mindre förälskelse i magen. Och på idrottsplatsen hänger frågorna som vimplar och flaggor i luften: Hur ska de spela? Offensivt, defensivt, på kontringar? Högt eller lågt försvar? Kan vi skönja ett spelmönster? Vem får förtroendet att spela? Ja, det är nu förhoppningar tänds och grusas.
Nu läggs även grunden för vem som ska bli årets hackkyckling bland supportrarna; ve den jävel som gör ett felpass. För att inte tala om den som verkar ha en lite annorlunda löpstil, eller håller bollen för länge, eller (hemska tanke) råkar ha synpunkter på underlaget. För den ligger brännjärnet glödgat och klart.
Men tillbaks till tränarstaben: "Vi ska spela med fyra backar och två anfallare" hörde Himmelrikets rapportör Rollegren avslöja på puben häromkvällen.
Nja, vi får väl hoppas att de även tänker befolka mittfältet med åtminstone ett par man. Ja, det fanns faktiskt en tid när det räckte med bara två: Bosse och Puskas! Ja, ja Thern och Swarre var inte dumma, de heller. Har vi några sådana idag? Labinot, Jiloan, Robin?
Hans Gren sammanfattar det nya tränarparets filosofi på mff.se så här:
”Ett passningsspel som är varierat kort och långt, där situationen får avgöra. Ett passningsspel med fart, där vi spelar på spelare med fart. Anfall som bygger på mycket rörlighet, första tanken ska alltid vara att titta framåt, spela framåt, och kan man inte det så spela bakåt och sen framåt, och går inte det heller får man börja flytta bollen... Det är inte svårare.”
Det vill säga mycket spring, och både ”onetouch” och ”twotouch”. Det borde passa spelare som Johan A, Gische, Toivonen och JJ. Det långa, svepande och lite smarta passningsspelet är nog förbehållet framförallt Labbe, Aubynn AA och Skoogen.
Hur som helst är så är det några saker jag hoppas få se i matchen mot Lyngby:
1. En idé till grundspel. Ett spel där var och en, åtminstone i stort, (vi är ju bara i början av säsongen) vet sina roller.
2. Spelare som tar löpningar för varandra. Spelare som likt Yngvesson, Mattisson, JO, Chanko är beredda att springa tills de stupar. Även om de inte alltid får bollen så tvingar de isär motståndarförsvaret och öppnar för andra.
3. Ett mittfält som käkar upp våra motståndare. En Robin som vinner varje närkamp, en Labbe som sätter varje passning, en Johan A som bara flyger förbi på kanten.
4. Ett anfallsspel som sprudlar av fantasi och kraft. Snälla Gud, ge Ofere självförtroende, låt denna terminator visa att ett köp av Santin är onödigt – i alla fall år.
5. Ett försvarsspel som ställer Sankan sysslolös. Möjligtvis att han kan få göra ett enklare ingrepp när MFF leder med 4-0.
Och motståndarna då, vilka är de? Jo, Lyngby BK (under några år FC) har åkt berg-och-dalbana inom det danska fotbollssystemet. Klubben bildades 1921 och debuterade i danska högstaligan 1980. Mästare 1983 och 1992. I konkurs 2001 och nerflyttning till amatörligan. Biljetten till den danska fotbollssocieteten fixades åter ifjol. Laget ligger för närvarande sist i SAS-ligan men har inför omstarten i mars vägrat förlora sina träningsmatcher mot motstånd som bland andra Bröndby och Nordsjälland.
Största stjärnan nu är mittfältaren Mikkel Beckmann som gjorde landslagsdebut mot Slovenien i onsdags. Spelare som tidigare glatt Lyngbysupporters är bl a Morten Wieghorst, Miklos Molnar, Dennis Rommedahl, Lars Bohinen, Ulrich Vincentz, samt Tobias Grahn och Marcus Allbäck.
Alla till Kulladals IP!
