Andreas Klarström, forts.
Intervjun med Klarström fortsätter
Ett av de starkaste minnena är från Nordirland och mötet med Glentoran med deras fanatiska supportrar, det var en rolig upplevelse minns han. Han tycker också att hemmamatchen mot Halmstad i höstas gick bra med ett snyggt mål som bonus.
Vad under 2004 vill han då helst glömma?
- Helt klart vårsäsongen, det var otroligt tungt både fysiskt och mentalt. Varje gång
man gick ut var det alltid någon som kom fram och hade åsikter om spelet med mera, avslöjar han.
Ja, inledningen var ju allt annat än bra men kändes det inte hopplöst frågar jag.
- Jag var ju med även år 2000 då vi hade noll poäng efter fem matcher så jag kände mig ganska lugn. Jag visste hur bra vi var, det jobbigaste var att folk kom fram och hade åsikter om allt och inget, säger han.
Den absoluta höjdpunkten hitintills i Elfsborg tycker han trots allt att säsongen 2000 var.
- Vi hade ett kanonlag med både Anders och Bella och hade otroligt roligt både på och utanför planen säger han.
- Det året kändes det som allt bara flöt på, man behövde inte tänka så mycket på vad man gjorde och det var en härlig känsla, menar han
Det var för egen del den bästa säsongen hitintills, inte minst på hösten det året som var väldigt rolig berättar Andreas. Han vill även nämna de två cupgulden och att det kändes stort att vinna de titlarna, dessutom genererade de äventyren i UEFA-cupen vilka har varit kul säger han.
Det första allsvenska målet kom på hösten 1997 mot VSK. Han gjorde 2-0 målet bara någon minut efter att han kommit in på planen och han beskriver det som en otrolig känsla, hur skönt som helst säger han. Året innan hade Elfsborg återigen gått upp i allsvenskan och jag frågar honom hur delaktig han kände sig i det.
- Det var självklart en underbar känsla det också men samtidigt lite konstigt eftersom jag inte kände mig så delaktig. Allt jag gjorde var att sitta på bänken utan att få hoppa in, säger han.
Någon säsong du inte är nöjd med, för din egen del eller för laget?
- Jag kommer inte på någon speciell, tror att jag är ganska bra på att glömma och förtränga dåliga insatser men 2001 var det ganska tungt, inte minst efter att både Anders och Bella stack, minns han
- Vi hade en helt avgörande match mot Norrköping i sista omgången och det var väldigt nervöst, avslöjar han.
Det gick ju bra den gången och vi minns med lättnad när vi vann och skickade Norrköping till kvalspel istället. Andreas spelade hela den matchen och vad jag minns så var han en av de tongivande och på så sätt bidrog han till den lyckliga upplösningen det året.
I år blev det en niondeplats och efter den inledningen var jag ganska nöjd, hur är det då med Andreas?
- I viss mån håller jag med dig, men med ett fåtal matcher kvar så hade vi häng på en Royal Leagueplats eller en plats på övre halvan så det känns ändå lite tungt, säger han.
- Men självklart, efter inledningen så måste man väl känna en viss nöjdhet, avslutar han.
Han fortsätter att berätta att han inte är särskilt nöjd med ett antal tiondeplaceringar de senaste åren och tycker att de haft ett så pass bra lag att de hade kunnat komma bättre. Han vet inte riktigt vad det beror på men kanske har det saknats vinnarskallar, men att det känns som att de är på rätt väg nu. Låter bra tycker jag.
Han tycker att Guliganerna gör ett kanonjobb, att det är imponerande att vara både på hemma och bortamatcherna. Han tror att det kommer bli ännu bättre tryck nu när löparbanorna försvinner på nya arenan. Han säger också att utan Guliganerna hade det inte varit samma sak att gå in till matcherna och nämner också att de är ett stort föredöme när man hejar på Elfsborg i första hand och inte fokuserar på att hata motståndarna. Ett gott betyg således.
Hur ser han då på nya arenan med konstgräs och allt?
- Ett jättelyft! Både för oss spelare och publiken som kommer närmare spelet. Sedan tycker jag att det är tråkigt med konstgräs. Det enda positiva är väl att kunna spela året om men i övrigt ser jag inget positivt alls, säger han.
- Jag tror att skaderisken ökar och att det dessutom kommer att slita på leder och knän, anser han.
Annars ser han Gamla Ullevi som en bra arena, matcherna mot IFK brukar vara bra och där är det också oftast ett bra tryck på läktarna när Blåvitt möter Elfsborg.
Andreas berättar att han trivs mycket bra i laget och Borås. Han har alltid umgåtts mycket med andra spelare och i staden har han sin familj och alla andra kompisar. Det känns som en skön trygghet säger han. Jag frågar honom hur han ser på livet efter fotbollskarriären.
- Som fotbollsspelare är det väldigt svårt att planera sin framtid, man vet aldrig vad som händer med skador och annat, svarar han.
Han tycker självklart att det skulle vara roligt att prova på spel utomlands, det har alltid varit ett mål och finns närvarande i tankarna hos honom. Det har funnits intresse från utländska klubbar men av någon anledning har det inte blivit något. Andreas har haft tur med skador under karriären, en spricka i vadbenet innan säsongen 2001 tog lite tid att läka men han var då tillbaka till premiären. Förra året missade han endast två matcher efter att ha fått en smäll på foten som tog ganska illa.
Andreas blev 27 år dagen innan julafton och tror att det är väldigt individuellt när en spelare når sin formtopp. Själv tror han att han inte har nått den ännu, att det finns mer att plocka fram.
- Jag tror att man mognar mer som spelare för varje år och tänker mer på laget än sig själv, säger han.
I övrigt tycker han att det är svårt att spekulera i vad som händer, han har två år kvar på kontraktet med Elfsborg och menar att man får ta det som det kommer. Nu är semestern definitivt slut och försäsongsträningen börjar på allvar. Han tycker upplägget är bra även om han ser vinterträning som något nödvändigt ont. Försäsongsträningen är lite väl lång men det är bara att gilla läget tycker han. I mars blir det ett välkommet avbrott i vardagen då hela laget åker till Cypern på ett träningsläger.
Jag ber honom berätta om sin egen och lagets målsättning inför 2005.
- Vi skall ha en hög målsättning i år, jag tycker vi har ett kanonlag. För min egen del skall jag börja göra lite fler mål, men även försöka höja min lägstanivå och bli lite mer jämn, säger han.
Avslutningsvis så berättar han att han på fritiden spelar en golfrunda ibland, umgås med sina kompisar och inte minst sin flickvän sedan sju år tillbaka. De bor tillsammans i centrala Borås sedan fem år och var i december på semester i Thailand. Något som Andreas har svårt att prata om efter den ohyggligt tragiska katastrofen i hela Sydostasien. Jag förstår honom, spåren efter den tragiken kommer för lång framtid att påverka oss alla mer eller mindre så vi går inte in på det djupare. Jag tackar honom för att han ville vara med på denna intervju på Svenska Fans och vem vet, någongång på 2020-talet kanske vi får se en tredje generation Klarström springa ut på planen i den gulsvarta dressen? Lycka till i år Andreas, åtminstone jag skulle bli förvånad om vi inte får se dig vara oerhört jämn match efter match. Målen? De kommer, var så säkra!
