Återkomsten: Sektion E
Gustaf Törngren pratar angående återkomsten till Stadion. Han kräver bättring bland supportrarna inför 2005.
- Så väl hemma som borta måste vi prestera betydligt bättre i år.
Kortfattat, vem är du?
- Jag heter Gustaf Törngren och är 30 år gammal. Jag har säsongsplats på berömda rad 10 på sektion E, nära F. Jag ersätter ett försvunnet staket mellan de två sektionerna.
Har du alltid suttit på E, eller har du tidigare hållt till på andra sektioner?
- Jag har haft säsongskort på E sedan 2000. Innan dess köpte jag lösbiljetter på olika sittplatssektioner i ett år. Dessförinnan höll jag till i klacken. På bortaplan blir det än idag oftast klacken.
- Fördelen med att ha säsongskort är att det är schysstare att sitta på samma ställe. Dessutom blir det en tightare känsla då man lär känna folket runt omkring en.
Vad för sorts personer sitter på E?
- Det är en blandning på vår sektion men de flesta är för gamla för klacken, för singel för familjeläktaren, lite för smala för F och lite för snygga för sektion O.
Vad är det unika med din sektion samt "grannen" F?
- Den totala hängivenheten, fanatismen, den geniala humorn, de briljanta sångrösterna och det starka inslaget av knivskarp fotbollsanalys, när det gäller E. Det unika med närliggande F är att bänkarna (än så länge) verkar hålla för deras omåttligt tunga arslen.
Var någonstans hade du plats 2004 och hur var stämningen där?
- Förra året hade jag min plats på sektion 103, rätt så nära 102:an. Stämningen på Råsunda var tidvis okej men över lag så var vi lama förra säsongen. Vi har vid tidigare tillfällen skapat otroligt bra tryck på Råsunda så det var inte arenan utan inställningen hos oss djurgårdare det var fel på.
Tror du att det enbart var flytten som påverkade inställningen?
- Jag tror att flytten var en av flera anledningar som bidrog. Men jag tyckte även att det infann sig en tydlig mättnad efter att vi i flera års tid hade haft en spikrak kurva uppåt, då vi förbättrat oss så väl kvalitativt som kvantitativt. Att framgångarna inte heller var lika stora som åren innan tror jag också gjorde sitt till den sämre inställningen.
Jag tycker att stämningen har blivit sämre inom Djurgårdslägret, håller du med?
- Det är något man förlorar när en grupp växer så pass mycket i antal som vi gjort de senaste åren. Vi märkte inte riktigt av det 01, 02 och 03 då vi drunknade i framgångar, men det märktes av när det till slut gick lite sämre och vi samtidigt tvingades spela på Råsunda.
Hur har det märkts av?
- När man är få, bildas ett litet tight gäng. När man sedan blir fler så urvattnas samhörigheten och gemenskapen. Även intimitetskänslan går förlorad och sub-grupper bildas för att markera revir.
- Inom Djurgårdsfamiljen har vi dock alltid haft en sammanhållning. Alla har bemött varann med respekt, trots att vi kommit från vitt skilda grupper. Det har gjort så att vi kunnat anordna resor som "Guldpilen" och haft en stor blandning djurgårdare på pubar utan att det inneburit problem.
Kan återkomsten till Stadion vara positivt för den nu mer bristande sammanhållningen?
- Lösningen är inte Stadion, men återkomsten ger oss en möjlighet att börja om på ny kula. Nu krävs det även en medvetenhet och en acceptans gentemot andra blåränder. Vi är många och olika, det får vi alla köpa. Det krävs att vi håller ihop och slätar över skillnader. Vi ska inte ta strid till varje pris. Utåt sett ska vi alla vara DIF.
Kan återkomsten vara positiv på något annat sätt?
- Den ger även ett bra tillfälle att ändra en gnällig grundinställning till en positiv dito. Stadion gör troligen så att det blir bättre drag på läktaren. Stadion kan även förbättra relationen mellan supportrarna och föreningen och så att kommunikationen mellan dessa förbättras. Det kan i sin tur leda till att praktiska problem löses, vilket ger lugn och det leder till bättre resultat för föreningen.
Vår sjungande sittplats, är det något vi är unika med?
- Jag tror inte vi är unika med att ha en sjungande sittplats längre. Men fenomenet ståplatsbeteende på sittplats drog igång hos oss. Numer har även MFF en sittplatssektion med engagerade och även AIK har gjort tafatta försök till växelsång. I Sverige kan dock inga andra lag mäta sig med vår sittplats.
Vilka hörs mest på Stadion?
- Det måste ha varit Åkeby. Varken Rehn eller Jonevret är i närheten av hans ljudvolym.
- Bland supportrarna vore det en skam om inte klacken lät mest. Det är väl upp till bevis för dem i år. Min dröm är dock att få hela publiken att reagera på vad som händer på plan. Jag blir varm om hjärtat varje gång man läser om bortasupportrar som hamnat på familjeläktaren i tron att det ska vara Mazarin-stämning. Och sen blir mäkta förvånade när småungar och pensionärer står upp och skriker och fäktar med armarna.
Hur ser du på 2005?
- Allt bättre än kval vore som vanligt en sensation.
Hur ser du på framtiden då?
- Jag hoppas föreningen får mer arbetsro och kan fokusera på rätt saker. Jag har förtroende för Bosse Lundquist, om vi inte hinner få ihop ett slagkraftigt lag till denna säsong så tror jag vi får det till nästa. Jag tror att Lunkans nya plan ger resultat på sikt och jag tror att vi kommer att få ihop ett guldlag igen.
Avslutningsvis, hur blir 2005 för Djurgårdens "nummer ett"?
- Så väl hemma som borta måste vi prestera betydligt bättre i år om man jämför med förra säsongen. Det ska vi kunna göra även om Fredrik Dahlström blir det enda nyförvärvet till i år.