Återkomsten: Sektion M/N

Tommie Arvidsson håller till i klacken. Han tyckte att året på Råsunda var ett helvetesår.
- Det var som en långsam utdragen död, säger han.

Kortfattat, vem är du?
- Jag heter Tommie Arvidsson och är en 31 årig djurgårdare som följt Djurgården sen jag var liten. Till en början gick jag med farsan. Ensam har jag gått på Djurgårdens matcher sen jag var 14 år gammal.

Var någonstans har du plats på Stadion?
- Jag står i klacken, något jag alltid har gjort om man undantar någon enstaka gång då jag gått med mina barn på familjeläktaren. Går jag själv står jag alltid i klacken och det är där jag trivs och har roligast.

Vad för sorts personer står i klacken?
- Det är en mix. De flesta är mellan 15 - 35 år men det är även äldre personer som står i klacken. Till i år verkar det vara mycket "gammalt" klackfolk som kommer tillbaks vilket kommer att påverka så att det blir en ännu bättre stämning.

Vad har du att säga om Sektion L?
- Eftersom det kommer att bli hårt tryck på biljetterna på sektion M och N så är det bra med den "extra" klacksektionen L. Men den får man räkna som en bonussektion som får vara med och integreras i klacken med tiden.

På vilket sätt är vår klack unik, jämfört med andra svenska klackar?
- Alla klackar anser väl sig unika på ett eller annat sätt. Men vi är numer ensamma av de stora klackarna om att hålla på gamla värderingar som att inte använda trumma. Dessutom har vi mer brittiska influenser än andra svenska klackar och det gillar jag personligen.

Förändrades stämningen på Råsunda och i så fall på vilket sätt?
- Stämningen förändrades på Råsunda, absolut. Det blev sämre på precis alla sätt. Redan i "hemmapremiären" mot Sundsvall var stämningen oerhört lam jämfört med på Stadion. Vi var inte bara färre i antal, utan det var även en sämre stämning och mindre sång. Hela engagemanget och inställningen påverkades. Det fanns ingen äkta glädje. Det var som en långsam utdragen död.

Vad är din åsikt om F?
- Jag tycker att F tappat lite de sista två åren i takt med att framgångarna kommit. De har blivit mer beroende av hur det går för Djurgår´n på plan, tyvärr. De var mindre kräsna förut, och då var det bättre stämning. Vissa matcher kunde de plötsligt piska upp en galen stämning som spred sig till övriga Stadionsektioner. Detta hände ofta vid underlägen. Men Sektion F är fortfarande fantastiska när de är på humör och när båda långsidor sjunger tillsammans för full hals är de få lags supportrar som matchar oss.

Hur är klackens granne O då?
- O är väl för det mesta arga och är den sektion på Stadion som har mest "attityd". Vi får väl hoppas att de är argare än nånsin 2005 och fortsätter få sina utbrott. Jag efterlyser dock mer positiv sång för Djurgår´n därifrån. De har ju en stor kapacitet!

Jag tycker att stämningen har blivit sämre inom Djurgårdslägret på senare tid, håller du med?
- Den har blivit sämre och det beror på flera faktorer. En av anledningarna är att supporterkulturen har blivit större. Det har lett till att gruppen inte längre är lika homogen utan att olika värderingar på supporterkultur förekommer, mest mellan gammalt och nytt folk.

Hur bidrog Råsunda till den allt sämre interna stämningen?
- Råsunda gjorde inte saken bättre utan har istället strött salt i såren. Under 2004 förekom ganska mycket tjafs djurgårdare emellan, något vi förr varit i det närmaste förskonade ifrån. Jag tycker att man ska tänka på att alla djurgårdare trots varandras olikheter och skiftande värderingar tillhör Djurgårdsfamiljen. Samt att våra antagonister inte finns ibland oss. DIF mot rubbet mentaliteten är något att eftersträva för alla blåränder.

Påverkade flytten till Råsunda på något annat sätt?
- Det gjorde så att vi sålde färre säsongskort än tidigare år trots att vi 2004 var dubbla mästare. Flytten skapade även en klyfta mellan supportrar och styrelse/kansli. Sen beslutet togs kändes det som att det var en negativ aura över allt som hade med Djurgården att göra. Redan på träningsmatcherna kände man av negativa vibbar och det var inte ens hälften så många i publiken jämfört med tidigare år.

Hade du trott att Råsunda skulle påverka så pass mycket som det gjorde?
- Jag hade faktiskt inte trott att det skulle bli så jävligt, det blev värre än vad jag hade trott. Men jag visste att vi skulle vara känsliga om det gick dåligt.

Vad tycker du om vårt bortastöd 2004?
- Det var ganska dåligt med DIF-mått mätt. Vi hade dock en del mycket bra följen. Men man ska tänka på att vi hade många Europamatcher även förra året. Det är inte lika hett att åka på en bortamatch i Malmö tre dagar efter en Hollandsresa, speciellt inte om matchen är utan betydelse.

Betyder återkomsten till Stadion mycket för Djurgården?
- Valet att flytta tillbaks till Stadion var livsviktigt och grundläggande för DIF fotboll och framför allt för oss supportrar. Så väl DIF, som journalister och även vi supportrar underskattade betydelsen av Stadion. Den sköna glädjen och stoltheten av att se våra Blåränder som man alltid känner inför match på vårt Stadion, fanns inte på Råsunda. Den känslan kommer dock att infinna sig på Stadion 2005 även om det skulle gå motigt sportsligt. Nu är Djurgårdsfamiljen tillbaka i vår borg som vi älskar trots dess brister. Säg den Djurgårdare som inte redan nu drömmer om Stadionpremiären i april? Det kommer garanterat bli någonting utöver det vanliga...

Avslutningsvis, hur tror du Djurgårdsåret 2005 blir?
- Jag tror inte att vi vinner guld, vi har inte tillräckligt stark trupp för det. Men 2005 blir ändå ett av våra roligare år på läktarna. Vi måste dock ta oss back to basic mentalt, skruva ner sportsliga förväntningar och istället sätta höga krav på oss själva, DIF-publiken. Det är verkligen mycket upp till oss 2005. Vi kan bidra till en positiv aura kring Djurgår´n under året. Som motståndarlag ska det vara oerhört jobbigt att plocka pinnar på Stadion och vi supportrar ska göra vår plikt för att det ska bli så. Vi kanske inte har bäst lag på pappret längre, men inget annat lag ska ha bättre stöd än Djurgården i år!

Malcolm Svensson Rothmaier2005-01-14 07:00:00

Fler artiklar om Djurgården