Allsvensk morgonluft

Redan på lördag sparkar den första träningsmatchen igång. Allsvenskan är lika långt bort som vid den här tiden förra året, men vägen dit är betydligt lättare.

Stefan Selakovic. Det var det som behövdes för att få fart på den längtan som legat lite lågt med medvetenheten om att den är kortare det här året. Årets andra träningspass började med ett ihärdigt letande och nyfiket tittande på alla de nya ansikten som ansträngde sig under den norska kylan. Tommy Lycén och Mattias Bjärsmyr höll sig på en inte allt för framträdande nivå. Amerikanen Wade Barret utmärkte sig mest med sin frisyr, eller egentligen den totala avsaknaden av den i jämförelse med polisongerna som vackert satt kvar. Espen Haug visade inte heller han upp något spektakulärt som fick den 30 starka åskådarmassan att puscha för kontrakt nere hos Mats Persson. Daniel Johansson stod för en del bra framspelningar men när det gäller honom har tåget gått. Det går inte att komma ifrån att truppen börjar ta form och egentligen är det bara spelare som går direkt in i startelvan som skulle kännas tänkbara i dagsläget. Så vad dessa spelare gör på Ruddalens konstgräs om morgnarna förstår jag inte. Framförallt inte när vi i dagsläget har så pass många nya gubbar på plats. Det drar ihop sig och då är det dags att fokusera, det blir inte lättare med en massa provspelare som förmodligen knappast själva förstår vad dem gör där.

Juniorerna. Det är lätt att se en skillnad jämfört säsongerna för några år sedan då många av de yngre kändes oerhört avlägsna från en plats bland de elva första. Idag räcker det att se på en spelare som Andrés Vasques för att inse att nivån är otroligt mycket högre. Det räcker att se Jonathan Berg brösta ner bollen trängd mellan två seniorer och sedan stänka dit avslutet för att se oerhört positivt på en sådan sak, en sådan här försäsong.

Stefan Selakovic. Han gör en lysande första träning i IFK Göteborg. Han snappar upp två bakåtpassar på samma retliga sätt som i Halmstad då det begav sig och jag ser redan fram emot när han rundar en förtvivlat sparkande Asper på vad han trodde var en säker bakåtpass av Patrik Andersson. Stefan ser otroligt snabb ut i djupled men framförallt är han snabb i tanken i djupled. Väggspelen, löpningarna görs på ett traditionellt vackert forwardsvis och visar på något som vi inte haft sen Andreas Hermansson lyckades ett fåtal gånger. Nu har vi en spelare som dessutom chippar den vackert i bortre burgaveln när han kommer ren. Angenäma problem för Arne då jag har svårt att se Selakovic på någon annan plats än längst fram även om det var lika kul att se Stefan slå låga, stenhårda inlägg rakt på fötterna på sina anfallskollegor i position en och en halv meter från mål när det tränades bredd och fart.

Applåder, taktfasta handklapp från en fotbollsklack, så som bara en fotbollsklack eller en tight hemmapublik kan åstadkomma. Det är det som, om inte hörs, vädras något bortåt horisonten. Där väntar april, där väntar Malmö FF i en vacker premiär. Där väntar en blåvit bortakurva som ställer sig upp och applåderar sina spelare när de springer in för uppvärmning. Där väntar en ny säsong där vi kan ta revansch för höstens snöpliga avslutning. På lördag spelar Blåvitt sin första träningsmatch, uppe i Sogndal. Sedan väntar match i Fredrikstad, dit väntas en och annan blåvittsupporter för att stilla abstinensen. Sedan väntar Royal League och samtidigt som vi väntar in Allsvenskan kan vi se laget ta form, utan kalla Valhalla, utan kalla triangelserien, utan matcher mot Trollhättan där de värsta spekulationerna kring försäsong yttras. Det är en härlig väntan.

Borås Arena. För en vecka sedan provstod jag den ena kortsidan, den som säkerligen kan komma att tilldelas oss. En oerhört tight arena, en arena där 3000 Göteborgare kan skapa årets arenaupplevelse. Att vi inte ska kunna få uppleva det varje hemmamatch är sorgligt. Anders Svensson kommer att trivas på arenan, oavsett vilket lag han hamnar i. Ingen kan klandra honom för att gå till Elfsborg, men visst hade det varit roligare för både honom och för oss om han tar flyttlasset till Guldheden istället. Mannen som slog yttersidor när lagkamraterna försökte trixa till två vore inget annat än, och framförallt ett stort glädjeämne för klubben och för staden.

Jonas Henriksson stod för gårdagens läckraste framspelning då han chippade bollen mellan två försvarare där Marcus Berg kom farandes och vinklade bollen retfullt tätt intill Bengt Andersson. Han chippade något längre till Sebastian Johansson några anfall senare och visade upp liknande form som mot Bröndby då säsongen avslutades. Konkurrens, utan tvekan.

Att skriva av sig inför försäsongen, inför upptakten, inför starten, omstarten, nystarten är en trevlig känsla. Så sakta och så säkert kommer allt dras upp och den nya säsongen ska åter gry. Bortåt den höstliga horisonten ska vi stoltsera, den kan vi i alla fall drömma om nu med tre månader kvar.

Andreas Kjäll2005-01-12 10:35:00

Fler artiklar om IFK Göteborg

Styrelsen för IFK Göteborg spelar ett högt spel