Krönika: Hackkycklingar och hjältar
Visst är det märkligt med hjältar och hackkycklingar? Tycker ni inte. Konceptet verkar ha blivit ett signum inom vår rödvita förening. Vi har hjältarna på ena sidan. Höjda till skyarna med en hel armé bakom sig. Skyddade i alla lägen. Sen har vi hackkycklingarna. Djävulens åkommor, nedgrävda med sand upp till hakan, redo att bli stenade.
Ni vet väl alla vad jag snackar om. Jag menar, ta Berger, som har spelat i DIF, hur länge då? Sedan föreningen bildades? Om vi tittar på Berger några minuter, vad ser vi då? Vi ser en medelmåttig, dock stundvis briljant mittfältare som beskyddas av nyss nämnda armé. En armé bestående av Internet-kaxiga veta-bättre-typer och möjligtvis också lite släktingar. Det är inte märkligt att Berger inte erbjudits något nytt kontrakt, det förstår alla. Jag menar, handen på bibeln, är han oersättlig? Besitter han en briljans som i sån hög grad saknar motstycke, att föreningen och Andreas Andersson inte har något annat val än att kontraktera den 37-åriga (eller är det 38?) mannen han utgör, med allt vad det innebär?
Skolexempel, tror jag det kallas. Trotjänaren ”tvingas” lämna klubben han tjänat i så många år och unga och dumma Andreas Andersson får en ansenlig prissumma på sitt eget huvud.
Jag minns en hemmamatch under säsongen 2006. Jag minns inte vilket lag vi mötte, men det var väldigt varmt och laget var oerhört tråkigt. Falkenberg kanske det var. Vi kan säga att det var Falkenberg, bara för kul.
I alla fall!
Tony Gustavsson hade just gjort ett oerhört korkat byte, enligt många. Antagligen fick väl Berger gå av planen, och alla vet ju att vill man bli kallad ”pucko” och ”hora” på Stora Valla så krävs det inte speciellt mycket mer än så. Bakom mig stod en man i bar överkropp, full och jävlig. Han skred till verket och startade upp sin symfoni i dåliga ordval och gav mig samtidigt en välbehövlig dusch saliv i nacken. Det dröjde inte länge innan frasen ”Avgå” dök upp. Trots att jag kände mig intellektuellt överlägsen, kände jag någonstans att jag ville föra en kortare debatt med mannen. Jag bad om en utveckling av resonemanget. Förklara varför Tony skulle avgå som tränare. Hans svar till mig är oerhört svårt att återge i skrift. Mannen verkade för dagen ha tagit aktivt motstånd emot artikulation. Men om ni håller ned underkäken med ena fingret och försöker säga ”Han är så jävla dålig, den jävla horan” på bred Värmländska, så får ni en relativt rättvis ljudbild.
En oerhört talande episod. I dagsläget ser det likadant ut. Allting Andreas Andersson rör vid blir till bajs och ni älskar att hata honom, trots att han ligger i som en arbetsmyra och gör ett sjuhelsikes jobb med värvningarna. Fast det är klart, Mille fick ju inte vara kvar, jag glömde det. Han är ju en superhjälte. Fel av mig!
Jag börjar tro att ni livnär er på detta. Att erat yrke helt enkelt är att leta problem, och hela tiden tänka att glaset är halvtomt. Ni spottar ur er dumheter på dumheter, som om självaste livhanken hängde på det. Nio gånger av tio finns det inget som helst fog för kritiken mot ledare och tränare inom den här föreningen. Jag försöker med min innerligaste viljekraft att hantera allting. Skapa ett slags försvar mot dumheterna. Informationen tvingar jag in i ”Substanslös idioti”-facket, längst bak i min hjärna. Där stannar den, tills nästa hjärndöda dyslektiker yttrar sig.
Kom igen nu, vänner! Aren't we better than this?
