Fotbollssupportrar - ett konstigt släkte
Efter att ha läst Mats Olssons krönika i Expressen häromdagen blev jag fundersam över vilket slags släkte vi fotbollssupportrar egentligen är. Jag håller fullständigt med Mats i beskrivningen av den fanatiska supportern, som alltid har rätt, aldrig har fel, medan motståndarsupportrarna alltid har fel, aldrig har rätt.
Jag tror det ligger i hela fotbollskulturen, i dess innersta väsen, på alla nivåer.
Se bara på fotbollsspelaren som nyss gjort en brutal kapning. Domaren blåser obönhörligen och visar kortet, vilket varje sansad och objektiv betraktare kan se. Spelaren däremot, slår ut med armarna och undrar varför han blivit så oskyldigt anklagad. "Jag rörde honom inte ens", är standardsvaret.
Även tränare vägrar inse att fel begås på planen. När Anders Frisk, som för övrigt är en av världens bästa domare, blåste av för en uppenbar regelvidrighet, blev han totalt idiotförklarad av en tränare och denna kunde verkligen förstå varför Anders fick ett mynt i huvudet under en Italiensk match, med blodvite som följd. Detta är bara ytterligare ett bevis på denna fanatism. Vi har rätt, de har fel. Det finns inget mellanting.
Att Manchester Uniteds manager Alex Ferguson kunde erkänna att en boll var inne i deras eget mål i en match mot Tottenham, trots att domaren inte såg det, övergår mitt förstånd. Men bollen måste kanske vara inne med uppåt en meter för att även den mest hårdnackade fotbollsfanatikern ska inse fakta.
För att inte tala om supportrarna, de kanske mest fanatiska. Det spelar ingen roll hur brutalt och uppenbart en spelare i det egna laget sparkar ner en motståndare, så skriker dem alltid "domarjävel, domarjävel". Fråga en fotbollssupporter vad ordet objektivitet betyder och du ska få en hummande, mumlande svar.
Samma fanatism finns även längre upp i fotbollshierarkin. I ÖSK-härvan som nu spelas upp ser det likadant ut. ÖSK:s ledning vägrar inse fakta och vidhåller sin oskuld in absurdum, överklagan efter överklagan. Skulle Riksidrottsnämnden också gå på licensnämndens och appelationsnämndens linje, kommer ÖSK gå vidare till en civil domstol har de sagt. Vi har rätt, ni har fel.
Men det är väl detta som är charmen med fotbollen. I en kall, hård och obegriplig värld kan man gå in i en annan värld där allt är så enkelt, så sant. En värld som ger en sektliknande gemenskap likt ett brödraskap och inget kan splittra oss på vägen mot det gemensamma målet. I den världen är vi bäst, de andra sämst. Vi har rätt, de har fel...
