En dag i januari, del 2
Del två.
Ett par timmar senare. Jag stirrar på Mattias Bjärsmyrs fot. Den träffar bollen med precision och sänder den i en vid båge bort till Dennis Jonsson som nickskarvar den vidare till Adam Johansson. Han försöker i sin tur skicka en lika bra crossboll tillbaka. Det är individuell träning med Kjell Pettersson och Stefan Landberg i ishallen och backarna gnuggar tillslag. Någon frågade mig varför jag spenderade en eftermiddag med att titta på individuell träning förra året. En legitim fråga. Ser man Kjell Petterssons entusiasm under ett sådant pass har man fått svaret.
Kjell som gått i Bosses skola hela förra säsongen har blivit nästan lika omöjlig att få ett vettigt ord ur så fort man överhuvudtaget börjar tänka på mikrofon och intervju. Både han och Stefan Landberg har fått ta ett steg bakåt när Arne Erlandsen tagit över de ordinarie träningspassen. Men när Kjell får en chans att utveckla spelare på individbasis så verkligen ser man hur han brinner för det. Kjell springer, Kjell gestikulerar, Kjell förklarar, Kjell visar.
Jag står vid sidlinjen och tittar på Dennis Jonsson, Mattias Bjärsmyr, Magnus "Ölme" Johansson, Adam Johansson och Hjalmar Jonsson som står i fyrkant utmärkt av gula konor. Kjell och Landberg står ett par meter vid sidan av den och förklarar hur nästa övning skall gå till. En spelare skall försöka vända upp med bollen, den andre skall förhindra det. Han skall se till att den anfallande enligt Kjell:
- Inte skall ha en skugga.
Jag vet att det är fel att recensera spelare efter individuell träning. Jag vet det. Men Mattias Bjärsmyr, han lovar gott. Fina crossbollar, fina nickar, följsam när han skall täcka, teknisk och med förvånansvärt många finter när han skall ta sig förbi.
När försvarsblocket (som var ordentligt decimerat av diverse orsaker) är klara och redan blivit avbytta av anfallare som Lampan värmer upp står Kjell nere hos mig och förklarar lite om de olika övningarna. Jag lyssnar och antecknar, men kan inte riktigt hålla mig utan säger "den där Bjärsmyr är bra" med ett fånigt leende. Kjell kommer av sig och tittar på mig.
- Mmm, säger han och ler.
Jag myser.
Lite senare tar Marcus Berg emot bollen som Lampan serverar med högerfoten. Hans första touch lägger upp den perfekt för skottet som med stark skruv skruvar sig in i högra krysset, precis under ribban.
- Bra! Skriker Kjell.
Första touchen är viktig. Kjell demonstrerar hur man skall hålla överkroppen för att få rätt anslag. Han visar med kroppen var benet skall vara i förhållande till bollen när anfallarna skall lossa skottet. Han avbryter övningen när han ser något litet misstag.
Daniel Johansson som jag inte tidigare blivit så imponerad utav visar nu med all önskvärd tydlighet att han vill, kan och gillar att göra mål. Tillsammans med Marcus har han vida överlägsen precision i avsluten. Precisionen för honom, precis som för de andra, går dock ner ju tröttare benen blir. Peter Ijeh och Stefan Selakovic får inte lika många bollar i nät.
Till slut förbarmar sig de båda tränarna över de trötta spelarna. Då har de hängt med huvudet ett tag. Ett litet möte i mitten senare och dom får börja promenaden ner mot jackorna och skorna som ligger på bänken bredvid ett av målen. På väg ner kan de inte hålla sig från att leka med bollarna som ligger utspridda framför målet.
- De verkar inte alls lika trötta längre, skrattar Lampan. Vi kunde nog ha kört ett tag till.
Daniel Johansson lägger upp ett par bollar och slår inlägg som Selakovic försöker klämma till på volley. Peter Ijeh kommer in i bollbanan och kastar ett ben bakåt. På något sätt får han upp benet i huvudhöjd och klackar in bollen.
- Sedär, en liten Zlatan-variant, säger Kjell.
När jag kommer ut står några spelare ur U-truppen och väntar på sin tur. Marcus Berg stannar och snackar. De andra spelarna har börjat gå ner mot omklädningsrummet på Kamratgården. Jag fortsätter ner mot töpelsgatans hållplats. På vägen möter jag en liten Renault och skymtar någon som vinkar i den. På grund av mörkret har jag ingen möjlighet att se vem det är men jag hälsar tillbaka. Fortsätter promenaden och känner tillförsikt inför säsongen. Det är härligt att vara blåvit!
***
Mormor, tack för allt. Sov nu, det har du gjort dig förtjänt utav.
***
