"Jag räknar med att vara i Hammarby i minst fem år"
I del två talar Rami om sitt lugn, om det långa kontraktet, om sitt ointresse för fotboll, om sitt kaffebegär, om vad han ska göra efter fotbollskarriären samt om tiden i Arsenal.
Hammarbys hade ju en extremt jobbig målvaktssituation förra året. Och nu anländer du, som Sveriges bästa målvakt. Du kommer att ha enorma förväntningar på dig.
- Det har jag inga problem med. Det måste man kunna hantera annars har man inget på den här nivån att göra. Sedan tror jag att min inställning till fotboll kanske gör det lättare att hantera vad folk förväntar sig. För mig handlar det bara om att komma hem och göra det så bra som möjligt med Hammarby och försöka lyfta laget. Det var väldigt många målvakter som var skadade förra året och det är ju aldrig bra för en grupp. Så förhoppningsvis kan jag också bidra med den biten, om man nu håller sig hel. Men det är självklart en viktig del i ett lag att man har en stabilitet bakifrån och kan bygga på det.
Du känns ju verkligen inte som typen som oroar dig över förväntningar eller över hur det ska gå i matcher till exempel?
- Nej det gör jag faktiskt inte. När man var yngre var det mer att man oroade sig och ältade misstag hit och dit. Men jag inser ju också att alla målvakter gör misstag och det kommer att ske under säsongen. Man går inte en hel säsong utan att göra några misstag. Sedan handlar det ju också om att försöka underlätta för mina medspelare så att de har en trygghet. Och det är väl det också som jag förhoppningsvis kan bidra med. Men press och sådant, nej det känner jag inte.
Du skrev ju på ett femårs-kontrakt med Hammarby. Hur tänkte du där?
- Det handlade om att komma hem till Stockholm. Både jag och Hammarby är nöjda med kontraktslängden så det kändes som en win-win-situation för båda. Jag får den tryggheten i att kunna jobba i Hammarby i minst fem år och Hammarby vet var de har mig i minst fem år. Det var det optimala för båda parter.
.jpg)
Minst fem år säger du. Om du skulle få något erbjudande från en toppklubb skulle inte det var svårt att tacka nej till?
- Det låter som en klyscha, men man får ta det lite som det kommer. Men självklart så inser jag att jag är 32 år och det är inte så många klubbar som söker en 32-årig målvakt tror jag. Man får ta det då i så fall, men det är högst osannolikt. Skulle det vara så skulle ju Hammarby få en stor del av pengarna. Jag räknar med och utgår ifrån att jag kommer att vara här i minst fem år.
Skulle det krävas att det var en riktigt intressant klubb och bra pengar för att du skulle ta den chansen?
- Jag har ju precis kommit till Hammarby så det känns lite dumt att prata om vad som kan ske om jag flyttar. För mig handlar det inte om det och jag har inte de tankarna heller, så det är helt oväsentligt för mig.
Du är ju inte så intresserad av fotboll har jag läst mig till. Vad har du för intressen?
- Jag har fått den frågan många gånger och jag låter väl ganska så tråkig men jag har inte så himla många intressen. Det har ju varit mycket med familjen och det värdesätter jag väldigt högt. Och det var ju också en stor anledning till varför jag kom till Hammarby. Det är ju egentligen det och gå ut och fika med kompisar, vara lite social. Familjen och mina barndomsvänner är det som betyder något. Sen är det ju som du sa, idrott är inte prio ett för mig. För mig handlar det om att göra sitt jobb hundra procent på planen och sedan kunna fokusera på någonting annat än fotboll.
.jpg)
En annan sak som alltid återkommer när man läser intervjuer med dig är ditt stora kaffeintresse.
- Ja det är ju också en del i det sociala att man... Visst kan man sitta hemma och dricka en kopp kaffe, nu köpte jag ju visserligen en väldigt bra kaffemaskin hem men innan dess så gjorde jag aldrig kaffe hemma. Då fick man gå ut och socialisera sig lite och sitta på ett kafé och prata. Det är väl ungefär som många som skaffar sig hund, det tvingar dem nästan att komma ut och få frisk luft och motionera. Det är lite så det är för mig också, att komma ut och få lite frisk luft och var lite social med sina vänner. Men kaffe det är väldigt viktigt för mig också, hahaha.
Är det jobbigt för dig nu i USA med det där blaskkaffet som du sitter och dricker just nu?
- Ja här på Home Depot så är det inget höjdarkaffe. Men vi har ju Starbucks som räddar min vardag, så det blir några vändor dit varje dag. Det är också ett bra sätt att komma in i gruppen genom att gå och fika med lagkamrater. Man kommer ifrån det här att bara snacka fotboll, man kan snacka om allt möjligt.
Vilket är favoritkaffet?
- Här i USA är det ju Starbucks, det är enklast. Men jag har väl provat en hel del kaffebönor och det är lite olika från säsong till säsong vad som är bäst. Om det är ifrån Etiopien eller från Sydamerika, det är hugget som stugget.
Jaha du är så specialiserad. Jag tänkte mer på cappuchino eller latte typ?
- Jaha, hahaha, då är det en dubbel espresso som gäller för mig.
Har du några tankar på vad du ska göra efter fotbollskarriären?
- Nej egentligen inte. Jag har väl lite funderingar men det där har ju pendlat så himla mycket de senaste åren för mig. Ett tag var det snack om att jag ska nog inrikta mig på något inom fotbollen. Och sedan var det en period då jag tänkte att fotboll ska det nog inte bli. Så det är väldigt svårt att säga men jag skulle vilja hitta på något nere i Egypten. Men om du frågar mig om ett eller två år så kanske jag har andra tankar. Det är väldigt svårt att säga fem år framåt i tiden vad jag har för funderingar.
.jpg)
Du har någon slags utbildning?
- Jag har ju pluggat på Handels i tre år och sedan jobbade jag på Vattenfall data som IT-samordnare. Så att den vägen är ju också ett alternativ att gå. Men som sagt vi får se.
Om vi går tillbaka några år i karriären till tiden i Arsenal. Jag har fått uppfattningen, efter att ha läst flera intervjuer med dig, att du är lite trött på på den allmänna uppfattning som verkar finnas om dig att du hade kunnat bli en ännu bättre målvakt om du inte skadat dig i Arsenal. Stämmer det?
- Nja alltså ännu bättre? Först och främst är det ju så för mig, att bara att få komma till Arsenal var ju ett otroligt lyft i karriären. Som fotbollspelare och som människa. Sedan åkte jag på skadan, och det var som jag sa härom dagen. Hade jag vetat om hur scenariot var i dag så hade jag tagit den chansen ändå och brutit benet i Arsenal. Man får utgå ifrån vad man hade innan också. Jag satt på bänken i Djurgården så att få gå till en klubb som Arsenal och träna med världsstjärnor. Det lyfte ju självklart mig både mentalt som fysiskt. Jag lärde mig otroligt mycket av den tiden, både före och efter jag bröt benet. Man siktar alltid högt men att prata om otur, när man varit i Arsenal och bröt benet, det är så fotbollen är och det får man acceptera. Sedan vad kunde hänt om det inte skett, det är självklart omöjligt att veta. Och det är ingenting jag funderar över, vad som kunde ha hänt. Det är ju som allt i livet. Om jag tog det valet eller om jag inte gjort det. Nu är situationen som den är och det är bara att gilla läget egentligen.
Röster om Rami.
Tony Gustavsson:
- Ja det är ju inte så att vi är osäkra över hans kvalité direkt. Vi har sett tillräckligt av honom. I vissa fall finns det ju en osäkerhet och en nyfikenhet när man värvar en spelare men ska jag vara ärlig nu så har jag inte tittat så jättemycket på Rami, utan det har Mille skött. Men vi vet vilken kvalité han har.
David Johansson:
- Han är otroligt lugn i sig själv och trygg. Trygg på planen också och styr mycket så det känns jättebra. Det jag märkt hittills verkar det vara en bra kille och en bra målvakt också. Det känns otroligt skönt att han kommer hit och förstärker laget, det är jag helt övertyga
