Årets spelare 2004, Johan Sjöberg!
När supportrarna fick välja så blev Johan Sjöberg förra årets spelare i Elfsborg, utsedd av Guliganerna. På sajten Virtuella Guliganen blev han årets back efter en omröstning. Ett gott betyg till en riktig kämpe.
2004 års bäste spelare i Elfsborg heter Johan Sjöberg. Om detta råder inga tvivel eftersom det är supportrarna i Guliganerna som har utsett honom till det. Ett gott val tycker jag. För att om möjligt understryka Johans storhet än mer, dels som fotbollsspelare men även som en omtyckt person, så vann han också kategorin årets back i en omröstning på det populära forumet Virtuella Guliganen, där samtliga skribenter får säga sitt genom en omröstning varje höst. Och som han vann! Han fick dubbelt så många röster som tvåan i kategorin. Han var också och nosade på en mycket framstående placering i ett par kategorier till. "Årets kämpe" blev Magnus Samuelsson, som fick ett fåtal röster fler än Johan och i kategorin "Årets bäste" blev han trea, knappt slagen av Wiland på andra plats och Holmén som vann. Johan Sjöberg kommer här att berätta om sitt liv som fotbollsspelare i allmänhet och i Elfsborg i synnerhet.
Just nu är Johan skadad. En ben-/broskbit i knäet har lossnat lite säger han. Men läkningen och rehabiliteringen går framåt och han räknar med att vara tillbaka när träningslägret på Cypern startar den 5 mars. Jag frågar honom om han haft några andra svåra skador under fotbollskarriären?
- Svåra och svåra, jag har gjort några mindre operationer, svarar han.
Vi lämnar de tråkiga skadorna och går vidare istället. Vi får hoppas att 2005 blir ett helt skadefritt år för Johan.
Johan är född boråsare, fem år gammal flyttade han från Norrmalm till Brotorp där han således är uppvuxen. Ett år senare började fotbollskarriären i Mariedals IK, det sista året där hjälpte Johan till och föra upp laget i division 3 då han spelade några matcher i A-laget. Året var 1996 och på hösten, inför 1997 då Elfsborg åter var allsvenskt beslutade han att gå dit. Han hade då en landslagsplats i pojklandslaget och för att behålla den och för att utvecklas ville han gå till en allsvensk klubb. Dåvarande sportchefen Jan Flodin hade uppmärksammat Johan och såg den potential han hade.
Två år senare gjorde han sin debut i A-laget. Han glömmer aldrig nervositeten i den första matchen det året. Motståndarna Kalmar FF gavs dock aldrig en chans och segern skrevs till klara 3-0. Men även om Johan var nervös så tycktes det inte påverka hans spel nämnvärt. Eftersom tiden går och en del faller i glömska så tittade jag på ett gammalt matchreferat från den matchen och kan läsa att samtliga i försvaret spelade väldigt stabilt hela matchen. Ett gott betyg åt en allsvensk debutant.
Under åren har han varit med om fyra tränare, jag frågar honom om skillnaden mellan dessa?
- Jättesvår fråga, sedan drar han något på svaret.
- Vad jag kan säga är att det varit fyra helt olika tränare och personligheter, svarar han.
De senaste veckorna har det varit mycket prat om Anders Svensson. Jag ställer frågan om han har kontakt med honom och hur troligt det är att få se honom i Elfsborg igen?
- Jag har ingen direkt kontakt men naturligtvis pratar jag med honom när han är hemma, säger Johan.
- Jag tror att det finns en stor chans att få se både Anders och Fredrik Berglund i Elfsborg igen, men jag vet inte när spekulerar han och fortsätter:
- Men det vore fantastiskt roligt att få spela med dem igen, två enormt duktiga fotbollsspelare och det är alltid kul och inspirerande att spela med så bra spelare, avslutar han.
Har då förra årets back alltid varit back?
- I ungdomsåren spelade jag även lite på mittfältet men sedan tiden i juniorlaget har det bara blivit backspel, svarar han.
De senaste åren har det således alltid handlat om spel längst bak och favoritpositionen är mittback och därför tycker han att det är kul att han får spela där nu. För övrigt tycker han att det bästa året i den gulsvarta dressen för egen del var 2004. Vilken var då höjdpunkten under det gångna året?
- Matchen mot Örebro på Ryavallen i maj, svarar han.
- Då kändes det som vi bröt den negativa trenden, förklarar han.
Det är svårt att inte hålla med, den där majkvällen var vi många som likt spelarna drog en lättnandens suck. Därefter gick det i stort sett bara bättre och bättre.
Vad vill då Johan mest av allt glömma under 2004? Föga förvånande svarar han den allsvenska inledningen. Vem vill inte glömma den? Slutligen så blev det ju en niondeplats och jag undrar om han då trots allt var nöjd?
- Med tanke på inledningen - ja. Med tanke på avslutningen - nej. Man kan aldrig var nöjd med en niondeplats, menar han.
Men kändes det inte hopplöst då efter åtta matcher och tre poäng, försöker jag?
- Absolut inte hopplöst men j-----t tungt, avslöjar han.
Elfsborg har de senaste fyra åren haft placeringen 10-10-10-9 och jag undrar om han är besviken med de placeringarna, eller som jag lättad till slut med förnyat kontrakt?
- Grymt besviken, säger han med emfas.
- Jag vill alltid komma på den övre halvan åtminstone, avslutar han.
Det tycks inte finnas någon lättnad över nytt kontrakt alltså. Men en tydlig besvikelse över tabellplaceringarna och det är väl tur att inte alla har den pessimistiska ådra som undertecknad kan ha ibland. Så det lovar gott inför fortsättningen, nöj dig inte mindre än med det bästa!
