Halvtid
Del två av vår utvärdering av Olle Nordins AIK. Turen har kommit till taktiken och lite annat smått och gott.
Taktiken:
Olle Nordins 4-4-2-taktik med mer spel på kanterna har inte känts speciellt lyckad så här långt. Efter ett halvår har
inte spelarna riktigt anammat Nordins sätt att spela fotboll. Det friare sättet att spela har inneburit att tryggheten försvunnit. Försvarsspelet är allt annat än stabilt, uppspelen går för långsamt och är ibland för lätta att läsa av och kantspelet har i många matcher lyst med sin frånvaro. Anfallsspelet har dock blivit betydligt bättre under resans gång även om ÖIS-matchen senast var ett steg i fel riktning. Med tanke på vad många spelare tidigare presterat finns det mycket mer att få ut av den här truppen.
Utan att gå in på detaljerade taktiska ingrepp och liknande som Nordin&c:o säkerligen vet mer om än vi, så vill vi peka på några enkla saker som är uppenbart negativa i våra ögon. Saker som enkelt borde kunnat rättas till och/eller saker som vi tydligt märkt har försämrats i år. Olle Nordin måste få ordning på stora delar av nedanstående för att hösten ska målas svartgul.
* Den största delen av uppspelen från mittbackarna går ut till Erik Edman av någon konstig anledning (enfotade mittbackar är en teori som nämnts, men enfotade spelare på den här nivån? Come on...). Sätter sedan motståndarna hög press på Erik, vilket många lag lärt sig att göra, tvingas Edman till en långboll som motståndarna allt som oftast vinner. Alternativt spelar Erik hem bollen till målvakt. Mittbackarna måste lära sig att variera mer, dessutom måste det gå snabbare när man vänder inom
backlinjen.
* Att tappa bollen centralt på mitten i uppspelsfasen är bland de farligaste man kan göra i fotboll när man spelar med så mycket bredd och så lite djup som Nordins 4-4-2 innebär. Laget är på väg framåt och oorganiserat bakåt. En snabb omställning resulterar ofta i en målchans för motståndarna. Redan tidigt på säsongen stod det klart att många av AIK:s anfall skulle gå via Martin Åslund som gärna gjorde en gubbe innan bollen byter kant. Detta har lett till AIK tappat otroligt mycket boll på mittplan och det är otroligt att Olle Nordin inte sett faran med den taktiken och ändrat, att inte anfallen kunnat startas upp utan att bollen spelas via centralt mittfält varje gång. Vart har crossbollarna tagit vägen (kant till kant, inte mittback till kant) ? Dessutom är det stort slöseri att just Åslund använts som bolluppsamlare när hans spelstil kommer mer till sin rätt när han är rättvänd med boll minst trettio meter längre fram i planen. I och med att ytterbackarna och ytterfältarnas utgångsposition ska vara bred är AIK extra sårbara om motståndarna vinner bollen centralt. Ett praktexempel på detta fick vi se senast när Patrik Elmander
sköt vinstmålet i ÖIS-matchen.
* Oroväckande många av motståndarnas mål och målchanser har uppkommit centralt, ändå har mittbackarna gjort mängder av resoluta ingripanden, det innebär alltså att motståndarna lättare kommit fram centralt än tidigare år, något vi också väntade oss inför säsongen. Vi väntade oss också att AIK skulle kunna ta sig förbi försvarande lag i och med det bredare anfallsspelet. Att det skulle märkas mer bakåt än framåt var knappast förhoppningen.
Under 1998 och 1999 var laget och spelet väldigt stabilt. Man kände en trygghet på läktaren när AIK väl gjort ett mål (1999 var även det offensiva spelet riktigt bra i många matcher på sensommaren). Visst beror det på att vissa spelartyper försvann – det var ju knappast lysande ifjol heller – men att även det taktiska upplägget ändrats har gjort AIK till en än större nervpärs att se på. Det känns lite som ett lotteri – resultatet kan bli vilket som helst. Det är vi ovana vid – för tio år sedan och mer så visste man att Brage hemma innebar 0-0, 1998 visste man att det bara kunde bli oavgjort eller uddamålsseger, 1998 och 1999 att AIK inte släppte in mål och gjorde man ett så blev det aldrig torsk (med ett undantag).
Ifjol var det inte samma lotteri, det ständiga problemet var att laget inte verkade orka hålla i en ledning med 1-0 och matcherna hade karaktär. Nu kan de ändra skepnad flera gånger om och det är något nytt som inte fungerar i varje match. Vid flera tillfällen under säsongen har det känts som att en vändning har varit på gång, men sedan följts av dåligt spel. Räddningen hittills är att de övriga guldkandidaterna inte heller tycks ha kunnat hitta något konsekvent bra spel. Att guldet inte hamnar hos Helsingborg, Halmstad, Göteborg eller AIK tycker vi fortfarande skulle vara sensationellt. Om det är ett strukturfel i Nordintaktiken eller mer beroende på individuella formkurvor som ser ut som bergochdalbanor låter vi vara osagt. Faktum är att det finns tillräckligt med kvalitet i spelarna, hård konkurrens om de flesta platser (de som har haft minst konkurrens har faktiskt skött sig bäst), manstarkt publikstöd och bra övriga förutsättningar för att nå framgångar. Styrkan så långt är ändå att laget tagit en hel del poäng trots dåligt spel i vissa matcher, att man lyckats vända matcher.
Media:
Olle må vara svår att göra med efter matcherna men han ställer alltid upp och svarar på allas frågor oavsett hur det gått i matchen. Han är dessutom inte rädd för att kritisera lagets spel om det så förtjänas men klyschan att "vi tar med oss den första halvleken till nästa match" eller liknande börjar kännas uttjatad. Att det finns brister centralt i laget har dock Olle inte riktigt erkänt ännu.
Framtiden:
Det vore helt klart fel att sparka Olle Nordin redan nu trots de dåliga resultaten och dessutom är ekonomin ansträngd. Ska Olle Nordin och laget få tillbaka fansens fulla förtroende är det dock dags att börja vinna igen med ett spel som övertygar. För tillfället är endast Kalle Corneliusson borta så nu finns alla förutsättningar i världen att skapa ett lag som blir svårslaget under hösten. Det viktigaste är dock att Olle får igång laget och hittar en centrallinje att bygga laget kring. Det vore en bonus om David Ljung kom tillbaka på allvar igen men det kan bara vi och Olle hoppas på. GF-redaktionen har en del andra idéer hur spelarmaterialet ska användas och vilka uppställningar som bör användas, så någon elva till 4-4-2 tänker vi inte föreslå. Nordin vet hur han vill att spelarna ska spela, han bör då kunna hitta de rätta spelarna. Vilka de är spelar mindre roll - segrar och att de gör insatser värdiga bärare av den svarta tröjan är det viktiga för oss!
