Marbella, dag 2
Alltid Blåvitt är på plats i Marbella, Costa del Sol, Spanien för att bevaka IFK Göteborgs träningsläger. Detta är rapporten från dag 2.
Jag borde ha anat oråd när jag vaknade inatt av vinande vindljud från balkongen. Jag borde ha insett vidden av det hela när jag lyckades tyda TVE1:s spanska rapporter om snö på Mallorca. Jag borde ha förstått när jag promenerade längs strandpromenaden imorse. Spanien och Marbella, ja hela Costa del Sol, är inne i den värsta väderperioden på 20 år. Det är kyligt nu.
MPF:s palmer vajade friskt i vinden. Jag är imponerad att de överhuvudtaget stod upp. Den lilla fontänen som så glatt sprudlade igår hade, hör och häpna, små istappar runt kanten. Och så såg också spelarna ut när de dök upp. Lika chockade som jag över att denna del av världen kan innehålla så mycket vind och kyla. Solen skiner men det spelar ingen roll när en isande kall nordanvind sveper in över dalen. Det rådande vädret får inte bara konsekvenser vid sidan av planen utan även på den. Eftermiddagens fotbollspass är inställt. Istället kör grabbarna ett extra fyspass. Stefan Selakovic som fortfarande känner av den sträckta baksidan av låret insåg snabbt att han inte behövde närvara på planen och sökte värme i gymmet. Mats Persson dök inte ens upp. Han "rehabiliterade sin höft". Tjena, alla ursäkter är bra utom de dåliga.
Hjalmar Jonsson är islänning. Lite väder och vind är inget som rår på honom. Däremot har han fortfarande ont i foten och ägnade sig åt diverse gymnastiska övningar med Björn Lundberg. Björn som nästan verkade njuta av att få Hjalle att utföra allt svårare moment samtidigt som han inte sparade på bitskheten. Hårt skall det vara.
De övriga frusna blåvita står på planen. Arne förklarar. Alla huttrar. Allra mest borde Jonatan Berg och Peter Ijeh huttra. Coola killar har shorts. Den sistnämnde gjorde det nog inte för att bevisa sin hårdhet. Enligt materialaren så hade han antagligen bara glömt dem. Shorts eller inga shorts så får man göra passningsövningar när det är IFK Göteborg-träning. Dessa passningsövningar. Vad skall man säga om dem? Inte lätt för en utsänd Alltid Blåvitt-skribent att bygga texter om dem.
Då är det roligare att lyssna och se på Håkan Mild. När inte Arne Erlandsen är i närheten för att piska upp koncentration så finns kapten Mild där.
- Lite engagemang nu, skriker han till när hans grupp spelare mest ser ut att längta tillbaka till sitt nybyggda tyska hotell och dess värmeledningar.
Det blir bättre också. Och när laget delas upp i två lag och skall passa runt i ett mönster runt fyra stolpar så vinner naturligtvis lag Mild. Förlorarna får göra armhävningar efter första, andra och tredje omgången. Du sätter dig inte på Håkan. Så är det.
Stefan Landberg går runt och huttrar. En journalist ifrån en utav de två svenskspråkiga tidningar (!) som finns på Costa del Sol förklarar att kylan skall fortgå i ett par dagar till.
- Då måste vi köpa handskar, säger Lampan.
Och extra jackor tänker jag och hoppas att de förbarmar sig med en stelfrusen hobbyjournalist.
Bengt Andersson är inte bara attraktiv, han är snäll också.
- Ta den extra fleecetröjan som ligger där, säger han till mig och pekar. Man behöver inte tre ben med ett sådant hjärta.
Spelarna fortsätter passa. Arne står vid sidan och är missnöjd med kvalitén på bollarna. Passen skall vara på foten. Inte en meter till höger eller vänster om den. På foten. Han visar, och spelarna gör det lite bättre med inte bra nog för att undvika ett stegringslopp. Jag traskar iväg och tittar på Hjalmars bestyr istället. Björn har lagt honom raklång på gräset. En bit ovanför hans huvud ligger en boll. Den skall Hjalmar plocka upp med fötterna genom att lyfta benen över huvudet.
- Det går inte, klagar han.
- Jodå, säger Björn och visar inget förbarmande. Han får rätt i slutändan, men då är jag på väg tillbaka till den stora gruppen spelare. Anfallsövning står på programmet.
Tre lag finns det. Fem personer i varje. Ett fullt lag skall attackera, två spelare ifrån ett annat skall försvara. Borde bli mål stup i kvarten kan man tycka men inte så.
Peter Ijeh börjar friskt. Han gör ett mål och löper i smarta mönster. Tyvärr får han en smäll på låret och lindas hårt. Han går och sätter sig på en stol. Där får han inte sitta länge innan han blir bestämt tillsagd att gå in i värmen. Man får hoppas att vi kan mönstra ett anfall med Ijeh och Selakovic på lördag. Just nu går ju båda skadade.
I anfallsövningen får man vänta innan det blir något vackert. Mest är det en passning för mycket (ni som såg matcherna förra året vet vad jag menar). Marcus Berg visar i alla fall prov på sin fina teknik när han med klacken direktskarvar ett inlägg till Tommy Lycén. Tyvärr missar han skottet.
Håkan Mild fortsätter att visa varför han bär den gula armbindeln. Han springer, kämpar och skjuter. Första skottet går i stolpen. Det andra flyger en bra bit över. Men när han får sin tredje chans så sitter den. Må så vara att han hade öppet mål bara ett par meter längre fram i banan, men ändå. Man blir lite varmare av att se veteranen Mild leda genom att föregå med gott exempel. Det är så mycket IFK Göteborg det bara kan bli.
John Alvbåge är ju förhållandevis ny i klubben. Han bevisar det genom att skrika:
- Kom igen rosa, för att tända laget som han just då står bakom.
Rosa? Finns inga rosa västar John. Rött skall den där chockfärgen föreställa.
- Fullfölj nu, gör mål!
Arnes röst flyger iväg med vinden. Det gör bollarna också. Det blir mest pannkaka av alltihop idag.
Sista momentet, tvåmålsspel. Men inte heller här vill sig offensiven. Första riktiga skottet kommer ifrån Jonas Henriksson som vänder snyggt och avlossar kanonen. Rakt på Alvbåge. Det var tydligen en sådan dag.
Det är däremot kul att se Martin Smedbergs backspel. På plats, i rygg och steget före. När skall han få chansen? En annan spelare som är bra i backlinjen är Adam Johansson. Ytterbackarna kommer få strida om sin plats i laget. Dom såväl som de flesta andra. Det är väl egentligen bara på innermittfältet som konkurrensen är mindre.
Om Blåvitt signar Daniel Johansson så är det slutligen bevisat att jag inte vet mycket om fotboll. Än så länge har jag lyckats undvika att se alla de egenskaper som skulle göra honom aktuell för ett allsvenskt topplag.
Spelarna packar ihop. Jag lämnar tillbaka tröjan. Dom kör förbi mig när jag påbörjar promenaden upp till Westin Hotell där Austria Wien och Mikael Antonsson bor. Men vad som sades där, det är en helt annan historia...
Alltid Blåvitts medverkan vid lägret i Marbella möjliggörs genom sponsring från:
Alltid Blåvitts läsare
och
Weblink IP Phone
Alltid Blåvitt riktar ett stort tack till alla som stöttar oss.
Heja Blåvitt!
