Analyze this: är formationen så gjuten?
Med sex innermittfältare, fem yttrar och bara två och en halv naturliga forwards - är IFK Norrköpings 4-4-2-uppställning så gjuten. Denna analys berör ett alternativ till spelsystemet som beskrivits som "det enda Jingblad behärskar".
Jag måste bara börja med att tala om att den här krönikan publiceras lite i förtid, enbart för att arbetskamraten "Ryda" ska få något att läsa ikväll, nu när han inte kan prata fotboll med mig, eftersom jag ligger hemma och badar i svett.
Man brukar säga att man inte ska ändra på ett vinnande lag. Och ett vinnande lag var precis vad IFK Norrköping var förra året. Med ett rappt passningsspel, mycket spel i djupled och ett fysiskt tungt innermittfält körde man över samtliga lag i Superettan. Åtminstone i en match. Det räckte ganska gott för att ta hem seriesegern. Med friska Magnus Samuelsson och Daniel Bamberg har segermarginalen garanterat blivit större än den till slut blev.
Mats Jingblad byggde sitt lag precis som han alltid byggt sitt lag; med ett stabilt 4-4-2 med snabba yttrar, en stor och stark anfallare och en målskytt bredvid. I år kommer det inte riktigt att fungera så.
Såväl Stefan Thordarson som Bruno Santos har flyttat och idag finns en enda frisk anfallare, Gardar Gunnlaugsson, som spelat kontinuerlig seniorfotboll som anfallare.
Jag tycker förvisso det är av godo att lyfta fram unga spelare. Det är riktigt roligt att se killar som Andreas Haglund och Riki Cakic lyftas fram i A-lagsrampljus - och ta chansen. Framför allt Riki har visat att han gått framåt i år. Förra årets utropstecken Andreas Haglund har haft det tyngre såhär långt, men värt att hålla i minnet är att han hela hösten och vintern dragits med en fotskada och inte kunnat träna fullt förrän den senaste månaden. Och när han var tillbaka och spelsugen blev han magsjuk och var helt orkeslös mot Enköping. Frisk från det mot Örebro fick han istället en duktig smäll i huvudet av ÖSK:s målvakt Richard Richardsson och tvingades utgå.
Vi som såg Haglunds framfart i IFK Norrköpings U21-lag förra året vet vad den killen kan prestera. Målet mot Elfsborgs IF i finalen var ett helt makalöst konststycke och med alla de små skarvar, vrickningar och i spelet utan boll påminner den unge gotlänningen väldigt mycket om Henrik Larsson. Just det, den "Henke"!
Och killen är nyss fyllda 18.
Vi kommer säkerligen att få se Haglund i Allsvenskan en hel del redan i vår, men jag är inte längre lika säker på att förra årets vägvinnande 4-4-2-uppställning är så gjuten som den verkar. Vinters värvningar tyder närmast på att tränartrojkan SMS - Sören, Mats och Sulo - vill kunna använda sig av andra alternativ.
Jag tyckte mig se embryot till det i lördags när Mariehamn besegrades.
För en kort stund, bara nån minut och knappt det, i andra halvlek, när Riki Cakic just bytts in formerade Kamraterna ett 4-2-3-1 och plötsligt såg jag för mitt inre hur Jingblad möjligen kan tänka.
Fyrbackslinjen är gjuten. Den enda platsen det möjligen kan konkurreras på är vänsterbacken, där Gunnar Thor Gunnarsson och Mikael Roth får anses vara ganska jämbördiga. Dagsform lär avgöra.
Mittfältet är dock en riktigt knivig historia. Förvisso inte riktigt lika svårt att bena ut som om polacken Marcin Burkhardt värvats till klubben. Nu vet vi ju inte, det kan lika gärna bli så att den gyllene vänsterfoten beträder de svenska arenorna till sommaren. Men konkurrensen är redan mördande. En rutinerad räv som Magnus Samuelsson kan inte alls vara säker på en ordinarie plats i startelvan.
I lördags spelade David Nordbeck och Mikael Blomberg tillsammans på innermittfältet och gjorde ett gott jobb. "Blomma" verkar gå mot en ny vår och var alldeles strålande, liksom mot Örebro. Nordbeck gör alltid sitt jobb och gnuggar på, även om han inte ska ha så mycket boll i uppbyggnadsfasen.
Men det vi såg kring den 65:e minuten var ganska intressant. Nordbeck och "Blomma" gick tightare in centralt och backade ner. Riki Cakic kom in och tog plats till höger. Imad Khalili låg kvar på sin vänsterplats och Daniel Bamberg gick in centralt, strax bakom Gardar Gunnlaugsson på topp.
Se där, ett 4-2-3-1 som känns alldeles ruskigt intressant. Något som kan vända en match. Kevin Amuneke spelade till vänster i ett liknande system i sin förra klub CSKA Sofia och kan mycket väl bändas in i den uppställningen.
Och det ger samtidigt plats för ännu en central mittfältare.
Så även om utgångsläget säkerligen kommer vara 4-4-2, precis som vanligt, så kläcktes ett embryo till alternativ i lördags. Ikväll startar Viktor Rönneklev som central mittfältare. Som backup till Bamberg i ett 4-2-3-1?
