Ett kärt återseende, del 2
Del 2.
Hur är den österrikiska ligan?
- Den är väldigt bra tycker jag. Det är många som inte vet något om den österrikiska ligan i och med att det inte står något om den i tidningarna hemma. Man kan inte ens se serietabellen på Text-TV tror jag. Vi har, ungefär som i Sverige, en fyra-fem lag som kan vara med och slåss om det i toppen varje år. Sen finns det ett gäng sämre lag som åker in och ut i högsta divisionen så det är ganska likt hemma. Men kvalitén på de bästa lagen är snäppet bättre än de svenska. Det är ju bara att titta vilka som gått vidare i UEFA-cupen. Vi och GAK är vidare till nästa gruppsteg, och dit har ju inga svenska lag nått. Om man skall gradera ligorna så får man nog försöka se det så.
Det är ju mer pengar i den österrikiska fotbollen. Hur märker du det?
- Det är allt runt laget kan man säga. I Blåvitt hade man en fast summa pengar som skulle räcka. Man kunde åka till det och det träningslägret. Austria har en väldigt rik ägare som ser till att vi har det bästa och får det bästa. Det är väldigt positivt för oss spelare.
Berätta om övergången till Austria Wien.
- Efter jag hade spelat U21-EM i Tyskland så var det ett antal klubbar som blev intresserade. När det tillslut kom till kritan så var det Austria Wien som gav mig ett jättebra bud och dessutom hade möjlighet att betala Blåvitt. Det var jag noga med. Annars hade jag inte skrivit på en förlängning av kontraktet. När jag hade varit så länge i Blåvitt så vill jag inte gå utan att klubben som fostrat mig skall få betalt. När Austria då kom med budet så var det inte så mycket att snacka om. Det gällde bara att ta reda på så mycket som möjligt om klubben och ligan. Ser man tillbaka så har klubben varit i Champions League innan och satsar hårt inför varje säsong. Har en vana av att vinna ligan och spel i Europa. Jag såg det som ett riktigt steg för mig i karriären. Dom som inte tycker det får tycka det, men jag hoppas någonstans att dom förstår att österrikisk fotboll är väldigt bra.
Fanns det fler klubbar som var intresserade?
- Riktigt intresserade var Austria Wien och en Premier League-klubb. Jag var väldigt nära att den klubben men i sista sekund så drog dom sig ur eftersom dom fick ekonomiska problem. Det hade givetvis varit drömmen att komma till en Premier League-klubb direkt, men å andra sidan hade jag kanske suttit på bänken och inte fått spela något alls. Då hade jag lätt kunnat bli fast där i två år. För mig är det ju bättre att komma till en klubb där jag får spela och dessutom får spela UEFA-cupen.
Vad visste du om Austria innan du gick dit?
- När det väl började barka åt Wien så hjälpte min agent mig att kolla på vilka spelare som spelade i föreningen på min position. Dom hade bara en mittback just då och en mittfältare som spelade som mittback. Jag hade alltså chansen att komma dit och få spela direkt och visa vad man kan. Det var så jag gjorde också. Tyvärr så blev jag skadad ganska tidigt men lyckades ta tillbaka platsen.
Det var ju lite strul med agenterna Anton på våren innan du stack. Din gamla agent klagade lite på dig i pressen?
- Det blev en massa strul som inte var något strul egentligen. Jag körde med raka rör till min gamla agent. Han frågade om jag ville förnya hans kontrakt och jag sa nej säkert fem-sex gånger. Trots det så låg han på mig väldigt hårt. Mitt kontrakt gick ut den sommaren och det hade jag givetvis koll på. Jag väntade ut tiden och när kontraktet väl hade gått ut tog min nuvarande agent kontakt med mig. Han hade redan en del klubbar som var intresserade av mig. Jag var ju naturligtvis intresserad av att veta om det fanns några klubbar i Europa som hade koll på mig. Han kunde visa att det var så och då föll det sig naturligt att det blev han.
Det har ju framkommit att du och IFK var i princip överens om en förlängning tidigt på våren 2004. Menar du att ditt agentbyte inte hade något att göra med att du inte ville skriva på förrän till sommaren?
- Jag skulle ju ljuga om jag sa att det inte hade något med det att göra, naturligtvis. Men att kontraktet skulle vara klart är fel. Min nya agent var med och förhandlade fram det kontraktet som jag tillslut skrev på.
Men ni var överens om att du skulle stanna i klubben innan?
- Jag hade ju sagt till Blåvitt att jag ville vara kvar, och IFK hade förklarat att de ville ha kvar mig. Så ja, muntligt var vi väl överens på det sättet. Att vara överens muntligt räcker väldigt långt för mig också, men det låg inget färdigt kontrakt och väntade. När det väl var dags att förhandla var det inga långa förhandlingar mellan mig och Blåvitt. Vi snackade och kom överens väldigt snabbt.
Vad kommer du ihåg ifrån dina år i Blåvitt då?
- Det är ju jättemycket. Allt ifrån när vi var nere och kvalade där jag spelade en match innan jag skadade mig. Sedan gick vi ifrån det till en hyfsad mittenplacering för att året efter ligga med hyfsat i toppen när jag stack. Alla vännerna ifrån Blåvitt är nog ändå det som jag minns bäst. Redan från början när jag spelade i U-truppen så lyckades vi ta SM-guld. Det är ju bland det största jag gjort. När jag fortfarande spelade i föreningen så fick man spela U21-EM och lyckades nästan ta sig till OS. Det är många sådana minnen man har också. När man spelar i Blåvitt så lyckas man på många olika plan. Man mår bra som person, och det är IFK jävligt bra på.
Trots det så går du till österrikiska ligan?
- Ja, trots det. Så nu hoppas jag att alla förstår att den är bra (skratt).
Stämning i Blåvitt talas det vitt och brett om, vad är det som gör den unik?
- Alla förstår varandra. Alla är bra kompisar och det är ingen som går runt och muttrar för sig själv. Vill man något i Blåvitt så säger man det. Det kanske är annorlunda utomlands där man kan gå runt och dra på det och blir mer och mer ovänner. I Blåvitt kan man ryta till på någon och sedan är det bra.
Är inte det lite svensk fotboll?
- Jo, så är det säkert också. Men när det gäller Blåvitt så är alla spelare sådana som sätter laget framför sig själv. Det är ingen som går runt och tänker att jag måste lyckas själv oavsett. Det var en ruggig lagmaskin helt enkelt. Och det är dom ju fortfarande. Det är kul att ha varit en del av det och det tror jag är Blåvitts starkaste sida.
Läs vidare i del 3.
Alltid Blåvitts medverkan vid lägret i Marbella möjliggörs genom sponsring från:
Alltid Blåvitts läsare
och
Weblink IP Phone
Alltid Blåvitt riktar ett stort tack till alla som stöttar oss.
