Från sidolinjen
Vår man i Orlando reflekterar över Malmö FFs första träningspass. Ett kärt återseende för en man som inte sett sitt fotbollslag på fyra år.
Det är varmt. Blåsigt. Molnen ilar förbi på himlen. Redaktörerna är ute på matchplanen för att känna på gräset. Peter Lind kommer promenerandes över gräsmattan, barfota. Som floridian var min första tanke att fråga: Påg, glömde du skorna på hotellet? Sen slog det mig, nej fan, han kommer ju norrifrån.
Det är lätt att bli hemmablind. Man glömmer den skånska vinterkylan och mörkret. Och tyvärr så uppskattar man då inte heller solen på samma vis. Man bara tar den för givet. Visst saknar jag känslan när man reste från vinter till värme och sol. Den sköna känslan att tina upp, att som en frökapsel i en sådan där tidsförkortad film, växa, sträcka på sig och sprida ut hela blomsterprakten, allt under solens värmande strålar.
Och det kändes som att hela laget kände på samma sätt. Utan att ha något att jämföra med så var jag förvånad över hur mycket skratt och stoj det var under den första övningen. Och den intensitet som syntes i övningen med blåvästar som jagade boll. När Skoog hade blå väst flög motståndarna som käglor i en bowlinghall.
Positivt intryck också av våra nya tränare. De deltog i flera av övningarna och när de inte gjorde så kommenderade sergant Gren på ett fördömligt vis. Igen, utan att ha något att direkt jämföra med, så verkar Nilsson och Gren ha truppens respekt och öra.
Visst, mina intryck från 90 minuter på morgonens träning, gör ingen guldsäsong. Men visst katten verkade truppen vara på hugget. Mer sol till folket!
Och nu i eftermiddag är det ännu blåsigare och varmare, 30 grader. Inatt skall det regna och imorgon blir det svalt. Så då får vår omvände dansk chansen att ta av sig överdragsjackan.
Sen var det kul att prata med Staffan Tapper ock tacka honom för allt han gjort för MFF. Inte minst som spelare under den tiden jag regelbundet gick på Sta
