Camp Canaveral: Det italienska temperamentet
Om gårdagens eftermiddgaspass bjöd på fint passningsspel, så bjuder dagens eftermiddagspass på adrenalin och intensitet. Mest fradga tuggar Jonnie Fedel.
Hans Gren skjuter upp bollen i luften. Den dimper ner i mitten av en uppgjord långsmal plan där det under femtio minuter ska spelas fotboll. Tre mot tre. En övning som Gren kommit på och som kallas Florida, men som är allt annat än en solskenshistoria.
Det är en övning som är stentuff, som inte lämnar någon oberörd. Det handlar om att snabbt komma upp i press. Det finns inget utrymme för vila. Var 45 sekund vrålar Hans Gren, ”Byte” och sex nya spelare rusar in på plan. Inga avblåsningar, inga uppehåll. Bara snabba avslut, tätt markeringsspel och stenhårt jobb. Och med tanke på att planen är så stor och spelarna så få så måste alla ge järnet.
Svart möter rött. Jonnie Fedel vaktar de svartas mål. Idag är han en fältherre, en general, han vrider ur varje litet uns energi ur sina spelare, manar på, styr och dirigerar.
Jag vill tro att hans snack och rena viljestyrka smittar av sig. Hur som helst har de svarta ett stor övertag. Mål efter mål trillar in. Dejan som vaktar de rödas mål kämpar tappert och gör många fina räddningar, men kan inte riktigt stå emot den arsenal av anfall och avslut som de svarta radar upp.
Jonatan Johansson(i svart) visar stor spelintelligens i den här övningen. Han utnyttjar luckor och öppningar, balanserar elegant i linje med motsåndarnas siste man för att undvika offside och gör sig fri i rätt moment. Avsluten sitter där också. Inte många ”Vitto” under det här passet. Enkla bredsidor tätt intill burgaveln. Det är helt enkelt underbart att se.
Det är kyligt idag. 25 gradig värme (som blev åskoväder under gårdagen) har följts upp av en liten köldknäpp. Det är endast tio grader här på förmiddagen. Men spelet och framför allt spelarnas vilja att vinna värmer verkligen.
Babis avslutar vackert, en bredsida som skruvar sig över Dejan och invid bortre stolproten. Jonatan Johansson sticker igenom igen och petar in ytterligare mål. De svarta är uppe i fyra mål innan Daniel Andersson på rent jävlarannama bryter igenom och avlossar ett skott rakt upp i nättaket.
Jonnie manar på som sagt. En annan som manar på och som jag inte tidigare hört ropa och peppa på det här sättet är Rolle Nilsson. Hela tiden är han på spelarna om att komma rätt i markeringsspelet, om att komma upp i press. Hans Gren är tyst, håller koll på tiden och följer uppmärksamt skeendet med pliriga ögon. Det känns som att det är något speciellt vi får bevittna. Födelsen av den här övningen i Malmö FF, men som troligen kommit till under tränarparets tidigare läger med Gais.
Man kan inte nog så många gånger betona hur het denna träningen är. Några spelare ryker ihop på plan, men inte så att träningen behöver brytas, incidenten är glömd i nästa sekund, i nästa sekvens av spelet. De röda har många vinnarskallar i sitt lag, Skoog, Daniel Andersson och Ulrich Vinzents för att nämna några. De kämpar heroiskt får att komma ikapp, men lyckas inte.
Matchen slutar 7-3 till Jonnies lag.
Efter en kort paus är det dags för ytterligare 25 minuters spel. Lagen byter sida, men målvakterna stannar kvar i sina respektive mål.
Jonnie fortsätter elda på. Nu de röda. Han gör fina räddningar, sätter igång spelet snabbt och står för en rad lyckade framspelningar. Hans lag får liksom vingar under fötterna. Jiloan (i rött), vår egen lilla Lionel Messi pinnar fram på små lätta steg, tråcklar sig förbi en spelare väggar sig förbi en annan och avlutar distinkt.
Skoog gör en härlig kroppsfint. Det är som att motståndaren bara försvinner åt sidan. Och så avslutar han såklart med en säker skruvad bredsida i bortre burgaveln. ”En Skoogare,” skrattar Folkesson och Skoog själv ser nöjd ut när han går av för byte. ”Den funkar varje gång,” säger han med ett leende.
De röda öser på och är uppe i så mycket som 8-0 (!) när Gabriel (i svart) bryter ett anfall och visar brassetakter i att lura ner Fedel och rulla bollen i öppet mål. ”Jävla helvete,” skriker Fedel. Och betänk då att hans lag alltså leder med 8-0. En annan gång vrålar Fedel, ”Jävla träben” åt sig själv när han misslyckats med en framspelning. Man blir nästan mållös över maken till vinnarhunger. Och klar vinst blir det ju.
Efter träningen har Rolle ett lugnt snack med hela truppen. Alla står tysta och lyssnar. Även undertecknad. Rolle berömmer kämpartakterna, men understryker samtidigt hur viktigt det är att alltid behålla fokus, att inte som han säger, ”tappa huvudet” när det går en emot och man får mål emot sig.
Det är kloka ord vi får höra, ord som man tar med sig, som får smälta in.
******
Några extra ord om....
...Jiloan Hamad, vilken fart, vilken teknik, vilket lugn, vilken kille!
...Niklas Skoog, vars hunger över att få komma ut på plan inte går att ta miste på. Måtte han få vara fri från skador nu. Jag kan inte komma på något jag hellre vill än att få se honom beträda Stadion tillsammans med Jonatan Johansson på topp.
...Fedel som är Fedel, och idag är han bäst.
...Skånska Dagbladet som hjälpt till att finansiera vår resa mot artiklar och bilder som ni hittar om ni klickar på annonsen ovanför forumet.
Det var allt för nu. So long!
